
Tre exemplar av Ragnar Östbergs egen lilla vägvisare till Stadshuset har jag nu hittat på Gamla stans bibliotek. Vi tar med allihop till Slussens bibliotek. Kan vara bra att ha.
Etikettarkiv: Jobbet
MCLXXXII Prao i Faktarummet

Inför höstens kollaboration mellan Stadsmuseet och Stadsbiblioteket har jag skuggat Annika i museets Faktarummet i två timmar. Här hjälper hon två amerikaner som vill se sekelskiftesbilder från två adresser på Grev Turegatan som de stött på i sin släktforskning kring svenska förfäder. De och jag var ungefär lika fascinerade av materialet som hittades.
Det dröjer länge innan jag själv skulle kunna ge Faktarumsbesökare lika kvalificerad hjälp.
MCLXXVII Räven Sture

Varför inte följa räven Sture på Instagram? Han är Sture biblioteks husräv och demonstrerar tjänstvilligt biblitotekets utbud och funktioner. Vi har inte hållit på så länge, så bildsamlingen är liten, men växande.
På alla bilder utom en är det jag som är räven (Anna gjorde ett inhopp som räv bakom en hissdörr) och rävfotograf har varit kollegerna Nike eller Salomon eller jag själv. Vanligtvis uppdateras kontot på torsdagar, då jag jobbar med Nike, men häromveckan jobbade jag istället med en vikarie och bestämde mig för att ta ett självporträtt. Jag vågade inte vara ute i biblioteket, där det var folk överallt, så det fick bli fotografering i vårt minimala arbetsrum. För att få en neutral bakgrund satte jag mig på golvet, lutade mig mot insidan av dörren och måttade in mig själv med mobilkameran. Just då kom den helt ovetande vikarien och öppnade dörren, och döm om hennes, och besökarnas, förvåning när en räv med en mobil i högsta hugg ramlade ut …
MCLXXV Bibliotekarier firar och sörjer med sötsaker

Förra veckan fick Östermalmsenheten en rapport från Mystery Visitor-undersökningen som genomförts på två av våra bibliotek, Östermalms bibliotek och Sture bibliotek. Vid sju tillfällen har båda biblioteken besökts av en person, olika varje gång, med uppgift att bedöma service- och bemötandenivå.
Undersökningen var kvalitativ och inte kvantitativ, betonade man i rapporten, men resultaten framställdes ändå i procenttal och staplar. Utifrån en enda äldre testpersons enda besök bedömdes var på skalan ett bibliotek befann sig när det gällde bemötande gentemot äldre besökare – snacka om osäkerhetsmarginal. Någon annan av testpersonerna hade som ärende valt att be om böcker på ett visst språk som biblioteket inte hade, och skrev då på förbättringsförslagsraden i formuläret att biblioteket borde bredda sitt utbud av litteratur på andra språk. Jag satt nyligen i ett medieplaneringsmöte på Östermalms bibliotek där en kollega läste upp utlåningsstatistiken för all icke svenskspråkig litteratur, och det var bottensiffror för de allra flesta språken. Nu vet jag inte vilken åtgärd som kommer att tas till, men en möjlig sådan skulle vara att skippa några av språken och satsa på de som åtminstone går halvbra och göra utbudet på dessa språk bättre. Det är utlåningssiffror och underlag i form av befolkningsstatistik som bestämmer bibliotekens språkutbud. Om en enda besökare per år efterfrågar ett visst språk kommer vi inte att bygga upp ett litteraturbestånd på det språket, utan informerar om att vi gärna beställer in just de titlar besökaren önskar, exempelvis från Internationella biblioteket vid Odenplan.
Sådana saker var det lätt att reta sig på, liksom de låga poäng biblioteken fick när det gällde personalens benägenhet att på eget initiativ fråga besökare om de behöver hjälp med något. När man hälsat på en besökare som just kommit in – det var vi enligt undersökningen bra på – och han eller hon då inte ställer någon fråga utan går vidare in i biblioteket har få av oss för vana att följa efter och undra vad vi kan hjälpa till med. Jag tror inte det är många besökare som skulle önska den typen av serviceinitiativ, men eftersom frågan fanns med i undersökningsformuläret gick vi miste om poängen.
Vi som jobbar på Sture bibliotek bemannar också, tillsammans med ett gäng andra kolleger, på Östermalms bibliotek, men vi valde att känna oss betydligt mer träffade av Sture biblioteks Mystery Visitor-resultat. Bland alla bibliotek och övriga kommunala kulturinrättningar som undersökts kom vi trea, och vad gällde generell nöjdhet med besöket gav alla sju mystiska besökare oss toppbetyg. 100 % nöjdhet, sa stapeln i rapporten, och vi tog åt oss. Därav firandet på Sturemötet i morse, med vimpelprydda chokladbollar.
Från förmiddagsmötet på Sture bibliotek åkte jag och Salomon vidare till vår sista arbetsdag på Gamla stans bibliotek, som nu är inne på sin sista öppetvecka innan det stängs för gott. Det obligatoriska tisdagsfikat blev lite extra festligt, med pannacottabakelser från Stadsmissionens brödbod. Det var lite vemodigt att sätta upp de två biblioteksflaggorna för sista gången, hjälpa en finsk turistande familj med lån av dator, rekommendera läsning till en besökares son vid den lilla men välmatade tonårshyllan … Under sommaren kommer jag visserligen att vara på plats med jämna mellanrum, men bara för att arbeta med det bokbestånd som ska flytta till Stadsmuseet. Jag har svårt för uppbrott från sådant jag tycker om, när jag inte valt det själv.
MCLXVI Böcker om Stockholm bland alla andra böcker

Näst sista arbetsdagen på Gamla stans bibliotek. I dag har jag gått igenom hela biografihyllan i jakt på böcker med stockholmsanknytning att ta med till det kommande stockholmsprofilerade biblioteket i Stadsmuseet. Det blev ett subjektivt urval, och lite slumpmässigt beroende på vad som stod i baksidestexter och innehållsförteckningar. Några Strindbergsbiografier, böcker om arkitekterna Tessin och Ferdinand Boberg, lite Bellman, några enstaka kungligheter och böcker om andra, mindre självklara personer som levt och verkat helt eller delvis i Stockholm.
I övrigt ska förstås hela avdelningen med generella stockholmsböcker flyttas med och så mycket skönlitteratur som möjligt som utspelar sig i stockholm, det senare ett ungefär lika pilligt göra som med biografierna. Urvalet bland barnböckerna är nog i det närmaste klart, allt från pekböcker till tonårsromaner med stockholmsinslag är undanställda i en fönsternisch.
MCLXIV Studiebesök på Anna Lindh-biblioteket

I tisdags var bibliotekspersonalen i Östermalmsenheten på studiebesök på Anna Lindh-biblioteket på KTH-området. Studiebesök är det bästa jag vet. Vi fick information om bibliotekets bakgrund och inriktning – det är ett specialbibliotek inom försvar, utrikes- och säkerhetspolitik – och svar på frågor om det praktiska som vi som indirekta kolleger är nyfikna på. Hur lånar och återlämnar man? Hur mycket av materialet är till utlån? Hur många besökare har biblioteket per dag? Vad ställer besökarna för frågor? Finns det grupprum? Hur går litteraturinköpen in? Satsar biblioteket på e-böcker?
Vi skämdes också bort med hembakta chokladrutor och fick en del nyfikna frågor tillbaka, bland annat om RFID, de chip som sitter i våra böcker och gör dem lättare att scanna (för lån och återlämning och för att få upp information om dem på skärmen) och som också gör att det tjuter i larmbågarna om någon går ut med en pålarmad bok. På Anna Lindh-biblioteket funderar man på att börja använda samma teknik. Jag kan inte tänka mig att vara utan den – på Sturebibblan, till exempel, är själva plattan som läser av chippen inbyggd i informationsdisken. Där lägger vi böckerna som ska läsas av istället för att hålla på med streckkoder och handscanner. Att böckerna inte var försedda med chip när jag började inom Stockholms stadsbibliotek känns mycket avlägset.
Förutom att få inblick i andra bibliotekariers arbete är det väldigt värdefullt att bli påmind om hur många bibliotek här i stan som är tillgängliga för allmänheten. Vem som helst (som är över 18 år och bosatt i Sverige) kan skaffa lånekort och låna hem böcker från Anna Lindh-biblioteket. Och Universitetsbiblioteket och Riksdagsbiblioteket och Goethe-institutets bibliotek för tyska böcker och Finlandsinstitutets bibliotek för finska och finlandssvenska böcker …
MCXLVI Två cirklar på en dag

De senaste nätterna har det blivit fyra, fem timmars sömn. Timmarna före och efter har jag läst inför dagens två läsecirklar, en som jag ledde med Helena på eftermiddagen på Östermalms bibliotek och en som jag ledde med Lisbeth på kvällen på Sture bibliotek.
Den ena boken, The Tiger’s Wife av Tea Obreht, började jag på för minst en vecka sedan och hoppades kunna avverka på några dagar, men Tea Obreht kan väldigt många engelska ord som inte jag kan, jag fick pausa för att slå upp de mest avgörande och även den övriga texten plöjde jag fram igenom med låg hastighet. När min medledare Lisbeth i kväll pratade om bokens miljöskildringar nämnde hon att just miljöskildringar är väldigt energikrävande läsning. Det är ett bra sätt att uttrycka saken, läsningen går inte bara långsamt, själva visualiseringen är extra ansträngande för hjärnan.
Lite före nio i går kväll läste jag ut den och började på roman nummer två, Svarta havet av Kéthévane Davrichewy, en 245 sidor lång bok på svenska med föredömligt tjocka marginaler. Efter kvälls- och morgonläsning hade jag tjugo sidor kvar som jag klämde under arbetsdagen.
The tiger’s wife utspelar sig i ett icke namngivet, krigsdrabbat balkanland, berättarglädjen är uppskruvad på max, persongalleriet är stort och varierat. Minnet av en nyligen avliden morfar står i centrum och de spännande historier han fört vidare till sin dotterdotter. Svarta havet utspelar sig i Georgien och Paris från tidigt 1900-tal fram till Berlinmurens fall, också här är det våldsamt och oroligt och farligt att vara politiskt aktiv georgier. Huvudpersonens familj är stor och med i berättelsen är hennes morföräldrar, föräldrar, syskon, kusiner, barn, barnbarn, barnbarnsbarn.
Om jag blandade ihop böckerna? Jag kan ha gjort det. På kvällscirkeln pratade jag om vidskepelsen att en hatt inte får ligga på en säng, men så här i efterhand undrar jag om den detaljen skulle ha hört hemma på eftermiddagscirkeln.
Hur som helst är mattheten och frihetskänslan stor och bragden är firad med lyxost.
MCXLV Tur att det finns hemmagjord fudge när man har så hiskeligt mycket att läsa
MCXXXIX Tysk kultur på Gamla stans biblioteks sista programkväll

25 personer dök upp och ville höra kyrkoherden och diakonen från Tyska kyrkan och bibliotekarien från Goethe-institutet (till höger på bilden) prata tysk stockholmshistoria och kultur på Gamla stans bibliotek. Efteråt fika och härligt nördigt prat.
Lena (som fikar och pratar med bibliotekarien Maria ovan) hjälpte mig att möblera om efteråt, varpå vi fikade en gång till.
Det kändes som en riktigt bra kväll. Alla var glada och ingen tog upp det faktum att Kulturnämnden sannolikt avrundade sitt sammanträde ungefär samtidigt som vårt tyska program började. Och nu är nämndbeslutet fattat – vid midsommar upphör verksamheten på Gamla stans bibliotek och ny biblioteksverksamhet startas på Stadsmuseet efter sommaren. Det blir tveklöst fler bloggposter om detta senare. Förändringsarbetet är för mig lika delar sorg och glädje.
MCXXXVIII Att göra sig lättciterad

I morgon har vi programmet ”Tyska spår i Stockholm” på Gamla stans bibliotek, vilket jag marknadsförde i Stockholmsbloggen förra veckan. Om jag i bloggtexten drar till med en kort, tydlig och presumtivt fristående mening kanske den kan bli vald som citat i sidhuvudet, tänkte jag, och skred till verket. Ser nu att det fungerade.


