Etikettarkiv: Bibliotek

DCCCLII Mer och mer franskt 1800-tal

Sturebibblans franska tema nämnde jag för en tid sedan, då jag var som mest uppslukad av att söka upp, låna in och beskriva böcker som rör 1800-talets Franskrike, dess konst och litteratur.

Nu är en liten utställning påbörjad. Det är svårt att få den att se tilltalande ut, eftersom böckerna i sig är ganska slitna och omoderna, men det är just där utmaningen ligger, att få biblioteksbesökarna att se bortom den trista utsidan (apropå det förra blogginlägget, om böcker som inte lånats på 30 eller 40 år).


Här syns några liggande och några stående böcker av de hittills 20 som fått en liten lapp i sig. Snart kommer fler, och dessutom några bilder, har jag tänkt mig, av kända konstverk från tiden.

På de blå lapparna gör vi reklam för en kommande föreläsning, då intendent Veronica Hejdelind från vår samarbetspartner Nationalmuseum kommer och pratar fransk 1800-talskonst.

DCCCLI Tintin och de aldrig utlånade böckerna

Flera biblioteksrelaterade ämnen har märkts i media på senare tid. Då tänker jag inte på Bok och bibliotek i Göteborg, som ju faktiskt får en del uppmärksamhet varje år, utan mest på Tintin-debatten förra veckan och nu utställningen bestående av aldrig utlånade böcker från Stadsbiblioteket här i Stockholm.

Tintin-debatten la jag mig inte i i någon större utsträckning, förutom att vi kolleger förstås har diskuterat en del oss emellan. En följare på Twitter frågade vad jag tyckte och jag svarade.

Twittrare: vad tycker du om bortagandet och återtagandet av Tin Tin?
Jag: Att genomtänkta urval inte är detsamma som censur och att bibliotek alltid gjort urval. Enda skillnaden är att media rapporterat.
Twittrare: men är det inte skillnad på att rensa ut något man redan [har] och att avstå från att ta in?
Jag: Inte särskilt stor. TioTretton har funnits 1,5 år och har ett mycket litet och smalt bokbestånd som de jobbar aktivt med.
Twittrare: det fanns alltså ingen anledning att bli särskilt upprörd?
Jag: Det är upp till var och en. Vissa upprörs av Tintin-albumens förlegade värderingar, vissa av beslutet att ta bort dem.

Enkelt och kortfattat uttryckt – max 140 tecken åt gången – sammanfattar det min ståndpunkt. (Och så fick jag ju inget mothugg, så det var lätt att stå för den.) Sedan är debatten intressant på andra sätt, till exempel dess enorma hastighet på webben, vilka som deltog och vilka efterdebatter den lett till (hur väljer och gallrar biblioteken sina medier? är inte nutida rasism mer intressant att diskutera än den historiska i serieform?).

Det roligaste inslaget, som kom när diskussionsvågorna alldeles precis börjat sänka sig, var Elin Lucassis kommentar (klicka för att se ordentligt).


Min stöddiga attityd till Tintin-debatten (”äh, ni har ingen insikt i branschen och vet inte vad ni pratar om”) flammade upp igen i dag, även om omständigheterna var trevligare. Den har skymtat förbi på sistone, Meriç Algün Ringborgs utställning med låneböcker som aldrig lånats, och i dag smällde dn.se upp den ganska stort. Så vad har jag emot det, att vackert färgglada, gammalmodigt biblioteksbundna och bortglömda böcker ställs ut på Gunnar Asplund-designade bokhyllor? Inget alls, förutom att utställningen heter ”The library of unborrowed books” och att artikeln sa just att dessa gamla böcker aldrig lånats.

Det har de, tro mig. Jag kan inte uttala mig tvärsäkert om alla 600 volymer, förstås, men det kliar i bibliotekariefingrarna som vill börja bläddra i böckerna och se om det verkligen inte finns några gamla stämpelkort kvar i bokfickorna som talar om vilka återlämningsdatum böckerna fått på 60- eller 70-talet. Det enda man kan säga är nämligen att vårt numera datoriserade system inte har registrerat några utlån. Det avslöjar inget om cirkulationen dessförinnan.

Besserwissern i mig, hur fin jag än tycker utställningen är, kunde inte låta bli att påpeka detta förhållande i kommentarsfältet, på ett vänligt men tydligt sätt. Det gjorde jag 13.29. 14.48 uppdaterades artikeln, som numera innehåller en passage med just denna brasklapp. ”Aldrig utlånad” betyder just här ”inte utlånad på 30 eller 40 år”.

Skönt, tycker jag, särskilt som den som kommenterade strax efter mig antydde, med hänvisning till Tintin-debatten, att den inköpande bibliotekspersonalen bör motivera sina urval. För visst, böcker som ingen någonsin läst verkar ju vara dåliga köp.

DCCCXLI Fransk konst


Belle epoque – posters & graphics av Victor Arwas (1978)
Fransk affischkonst under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal.

Till bords hos Monet av Claire Joyes (1990)
Mat och livsstil i Claude Monets hushåll. Recept på stuvad ål, kaninterrin, smöräpplen och mycket annat.

The new book-illustration in France av Léon Pichon (1924)
Franska bokillustrationer från slutet av 1800-talet till början av 1920-talet.

The Nabis and the Parisian avant-garde (1988)
Fransk konst med fokus på konstnärsgruppen Les Nabis som ställde ut tillsammans 1891-1900.

Drömmen om Paris – i spåren på svenska snillen i städernas stad av Lennart Moberg (2005)
Bildrik presentation av det Paris som fyra svenska män – Hill, Strindberg, Munthe och Gullberg – ville slå igenom i.

Samarbetet mellan Gamla stans bibliotek, Sture bibliotek och Nationalmuseum får mig just nu att samla ihop och tänka ut kortkorta beskrivningar till minst 25 böcker om konsten och livet i Frankrike för 100 eller 200 år sedan. En ny värld öppnar sig.

DCCCXXVII Den dödsdömde


Kollegan Salomon och jag är helt överens – hade inte Sture bibliotek haft ett samarbete med Nationalmuseum vilket fått oss att välja fransk 1800-talslitteratur till höstens första läsecirklar hade vi aldrig läst Maupassants noveller, och vi är väldigt glada att vi fick chansen. Den dödsdömde heter samlingen, där Maupassants typiskt dystra historier fått lämna plats för dem med mer skruvad och ironisk humor. Samhällsfenomen och mänskliga brister i 1880-talets Frankrike ter sig inte så främmande som man kan tro.

DCCCXX Franskt 1800-tal – läs med oss!

Snart drar vi igång vår franska höst på Gamla stans bibliotek och Sture bibliotek, med diverse aktiviteter. Den som kan avvara tre tisdagskvällar under hösten rekommenderas å det varmaste att anmäla sig till Gamla stans bokcirkel som avslutas med ett besök på Nationalmuseum. Alltihop är kostnadsfritt. Du kommer inte att ångra dig!

 

Franskt 1800-tal

Tycker du om att prata böcker med likasinnade i trivsam miljö? Och därefter gå med bokcirkelgruppen på Nationalmuseum för vidare förkovran? Då är det här en serie för dig! Temat är franskt 1800-tal, ett samarbete mellan Gamla stans bibliotek och Nationalmuseum, i samband Nationalmuseums utställning ”Det moderna livet”.

Vi träffas på Gamla stans bibliotek vid två tillfällen och delar våra intryck av en bok vi alla läst, med två bibliotekarier som samtalsledare. Biblioteket bjuder på fika. Vid det tredje tillfället träffas vi på Nationalmuseum.

Tisdagen 25/9 kl. 18.00, Gamla stans bibliotek, Tyska stallplan 2
Läsecirkel kring Den dödsdömde och andra noveller av Guy de Maupassant
Guy de Maupassant (1850-1893) är kanske mest känd för novellen Fettpärlan och romanen Bel Ami. Som novellförfattare visar han upp enorm berättarglädje och produktivitet. Samlingen Den dödsdömde innehåller tjugo korta berättelser.

Tisdagen 16/10 kl. 18.00, Gamla stans bibliotek, Tyska stallplan 2
Läsecirkel kring Damernas paradis av Émile Zola
För författaren, dramatikern och poeten Émile Zola (1840-1902) var realistiska miljöskildringar av grundläggande betydelse. Le Bon Marché i Paris stod som förebild för det varuhus som Damernas paradis porträtterar, en modern företeelse under det sena 1800-talet.

Tisdagen 30/10 kl. 18.00, Nationalmuseum, Södra Blasieholmshamnen
Vi får en visning av utställningen ”Det moderna livet – franskt 1800-tal”. Den berättar om samhällsförändringarna i Frankrike under förrförra seklet och om hur de påverkade konsten.

Föranmälan: gamlastan.ssb@stockholm.se eller 08-508 30 795.
Gäller för samtliga tre tillfällen. Ingen kostnad. Begränsat antal platser.

DCCCXIX Britta Grassman ställer ut till sista september


I eftermiddag hängde Britta Grassman sin utställning på Sturebibblan. Bara några få verk, men fina, i sig själva och i miljön. De ska sitta uppe till 30 september. Jag och Nike gjorde vårt bästa för att hjälpa till, höjde och sänkte krokar, riktade ljus.


Kommer man tidigt till biblioteket i morgon kan det till och med finnas vernissagechoklad kvar.

DCCCXVII Förlagspresentationer

Vid vissa sällsynta tillfällen får Stockholms stadsbiblioteks personal chansen att höra förlag presentera sin utgivning och i dag var en sådan dag. I Tessinsalen på Stadsmuseet fick vi höra både förläggare och författare prata böcker.

Författarna vi fick höra var Jonas Malmborg som presenterade sin roman Fältöversten (en av mina tre arbetsplatser, i och med att Östermalms bibliotek är inrymt i Fältöverstens lokaler), Lawen Mohtadi pratade om Den dag jag blir fri om Katarina Taikon, Sara Kadefors om Kast med liten kniv, en roman vars inspiration var ett ovanligt öppenhjärtigt och avslöjande samtal med hennes lillebror, Mariette Glodeck – i hatt – berättade om sin chick-lit-roman Den sista dagen i december och Johan Hedenberg kunde inte hålla tårarna tillbaka när han berättade om sin barndomsväns öde i Lill-Tarzan å jag.

20120904-130417.jpg
Bonniers förlag presenterar Leif Zerns Kaddish på motorcykel.

20120904-130459.jpg
Piratförlaget satsar på gamla böcker i nya kläder.

20120904-130542.jpg
Sara Kadefors.

20120904-130559.jpg
Johan Hedenberg.

DCCXCIV En till rapport från festivalbiblioteket

Gårdagen – min andra och sista dag som festivalbibliotekarie – förlöpte ungefär så här.


Erik Höök från Strindbergsmuseet pratade Strindbergsmyter på scenen bakom festivalbiblioteket, om hans kvinnohat (- eller?), galenskap (- eller?), genialitet (- eller?) och så vidare. ”Strindbergsmuseet är ingen fanclub”, var också en myt han ville slå hål på. ”Man behöver inte älska Strindberg för att inse hans betydelse.”


Anna Nygren livevirkade hos oss under två timmar. Här är ett smakprov ur kollektionen, nämligen Strindberg i gråbrun kostym. Anna virkar vem eller vad som helst! Se fler exempel här, och varför inte beställa din egen idol?


Patrik och fler virkade figurer.


Anna visar hur hon virkar en Lilla My.


Tarja från marknadsavdelningen förtydligar vår närvaro i festivalvimlet.


Våra bokboxar var uppskattade sittillskott framför scenen.


Vårt officiella uppdrag signalerade vi tydligt. I verkligheten var vi mycket mer frågesportarrangörer, Strindbergklippdockeutdelare och, framför allt, vägvisare för turister, mot bussar, banker och korvkiosker.

DCCXCII Första festivaldagen

Hann med ett morgonmöte på Sturebibblan och gå förbi Stadsbiblioteket och hämta två kassar med böcker – sedan började dagen för oss som var festivalfilialpersonal, alltså bemannade Stadsbibliotekets lilla lusthusartade kur utanför Kulturhuset, vilket jag kommer att göra i dag också. Festivalfilialen ligger precis vid scenutrymmet kallat Porten och man har bra uppsikt över alla dess evenemang.


Här är vårt gulglada lilla hus.


Olivia Stevens invigningssjöng bakom biblioteksfilialen.


Här är vår vän Strindbergsklippdockan i naturlig storlek, just här i alkemistkostym. Laila poserar bredvid.


Alla som ville fick ta med Strindbergdockan hem i arkformat. Stor succé, särskilt bland turister.


Vi var också festivalgranne med Häagen-Dazs. Kunde inte bli bättre.


Patrik och Laila var på plats hela dagen, Eva kom förbi för att fixa med vårt Strindbergquiz. Och äta glass.

DCCLXXXV Vi lättroade bibliotekarier

Fram till nyligen har skönlitteraturen på Östermalms biblioteks barn- och ungdomsavdelning varit uppdelad i mängder av specialsektioner, som ”Historia” (böcker som utspelar sig i historisk tid), ”Hästar” (alla dessa böcker för mellanstadieåldern i stallmiljö), ”Klassiker” (förkortade versioner av Moby Dick, Skattkammarön, Ivanhoe) och så vidare. Under sommarens upprensning och tillsnyggning av avdelningen har flera av dessa tagits bort, och tro det eller ej, men för somliga av oss i personalen har förvirringen kring de försvunna temahyllorna varit rena skrattfesten. Som när Gunnar förra veckan gick varv efter varv i lokalen och sa att han letade efter ”Kärlek”. Eller som i dag, när Sirpa slutligen konstaterade att biblioteket saknar ”Humor”.

Kanske blir morgondagens höjdpunkt att någon av oss är helt säker på att ”Spöken” finns.