MMCDIV Är fortfarande i början av Northanger Abbey

”How are your various dresses to be remembered, and the particular state of your complexion, and curl of your hair to be described in all their diversities, without having constant recourse to a journal?” Lifelogging runt år 1800. Vi som vill dokumentera och minnas har inga nymodigheter för oss, fråga bara Jane Austen.

Raderna om dagboksskrivande står i Northanger Abbey – Mr. Tilney talar om för Catherine att han minsann vet ett och annat om unga fröknars förehavanden, bland annat att de undantagslöst för dagbok – och jag läser den inför en bokcirkelträff på fredag, som jag verkligen ser fram emot.

MMCDII Stylad på en måndagsförmiddag

Tillbaka i Stockholm. Att det inte blev någon sovmorgon trots en extra ledig dag efter midsommarhelgen gjorde ingenting, i och med att jag skulle leka Östermalmstant, besöka Salong Novo på Riddargatan och promenera nyfriserad i kvarteren för att ta bussen hem från Jungfrugatan. Synd att mina kommande programpunkter är uppackning av resväska och pyssel med nya skåpdörrar till mina Billy-hyllor.

MMCCCXCVIII Varm choklad från Pressbyrån

Han är ju för rar, stammisen på Sturebibblan som flera gånger erbjudit sig att bjuda på kaffe om jag hjälpt honom med något särskilt. Eftersom jag inte dricker kaffe (om det inte har barnanpassad styrka och gärna någon syrup) har jag tackat nej, men i dag, när min extraordinära gärning var att hjälpa honom radera sms på en urmodig mobiltelefon, var han mer ihärdig än vanligt, så jag tackade ja till en kopp varm choklad. Jag tror det smakade extra bra för att det var så oväntat.

MMCCCXCVI Ling Long

När jag och tre kolleger träffades på Ling Long, i bottenplanet på Story Hotel, i början av april startade en trend. Då satt vi i baren …

… och någon månad senare träffades ungefär samma konstellation för att äta frukost i själva matsalen. Personerna på bilden har för övrigt inte med oss att göra, men de såg så hotellfrukostmässiga ut, så de får illustrera upplevelsen ändå. Utbudet var inte jättestort, men allt var gott, och det viktigaste var ändå att träffas, och den stilfulla miljön var en bonus.

Bara några dagar därefter var mamma på samma adress, men högst upp i huset, i en svit där hon och 15 andra hade samlats för att vara med på Maria Montazamis bloggträff. Jag har aldrig riktigt förstått grejen med den långa och blonda Hollywoodfrun, men både mamma och en av mina mostrar är stora fans och ser till att träffa henne i olika sammanhang. På bloggträffen med Maria och en av hennes döttrar bjöds det på förfriskningar, de kollade en klädkollektion och umgicks under allmänt småprat, enligt uppgift. En typisk mamma-grej!

Och så i kväll träffades kollegerna igen, den här gången vid middagstid. Vi valde rebelliskt våra egna smårätter från menyn, istället för att dela på allt och äta dem i en speciell ordning. Majsen på bilden, med koriandersmör i den lilla skålen, var svåräten men god. Och så tog jag platta små kycklingdumplings med en mörk, smakrik sås, riktigt läckra. Kvällens bästa nyhet var att Salomons ännu inte hämtade lilla hundvalp ska heta Gunvald.

MMCCCXCV Patience, äntligen

PATIENCE_FC_Colors2 copy

Så kom den äntligen, Patience på engelska till Sture bibliotek, ett bra tag efter att den svenska översättningen anlänt, märkligt nog. Av Daniel Clowes har jag tidigare bara läst Ice Haven och Ghost World (och sett filmen med samma namn), men när den kommande utgivningen av Patience blev uppmärksammad på olika håll sveptes jag med och började längta jag också.

Det är småstads-USA, som tidigare, och jag måste säga att jag är glad att jag inte läste några recensioner, för det dramatiska genrebytet några sidor in i berättelsen blev en chock. Det är fortfarande inte klassisk superhjälteserie, en inriktning jag i allmänhet hoppar över, men ändå långt ifrån diskbänksrealism. Jag började i morse, har läst stötvis i informationsdisken och blev klar i kväll. Nu säger jag inte mer. Läs den, om du törs!