DCCCXXXIV Mariefred

Mamma fyllde 60 i maj och födelsedagspresenten från mig, brorsan och svägerskan fick hon i lördags – en dag i Mariefred, då vi visserligen hade några aktiviteter inbokade, men vars höjdpunkter ändå var barnbarnens närvaro och det vackra vädret.


Först fika på Grafikens hus. Ursäkta min bror som äter och skrattar samtidigt.


Farmor och Edith.


Valter ville hellre ha choklad än kakor och bullar. (Jag med, för det mesta.)


På grafikens hus fanns en utställningsdel med bland annat lådor fulla av typer för tryck på gammaldags sätt.


Till exempel typsnittet Amsterdam Grotesk smal.


Därefter familjevisning på Gripsholms slott. Visserligen var ingen i vår grupp direkt i rätt ålder – fem vuxna, en treåring och en halvåring – men lyckligtvis är vi inte särskilt vuxna vuxna, och treåringen visade sig ha utmärkt slottsmanér. När han ville säga något viskade han för att inte störa guidningen och han hittade anmärkningsvärda detaljer både här och där, värda att peka ut. Halvåringen var också ytterst belevad under hela rundturen.


Fastspänd halvåring.


Oförskämt vackert väder. Valter har med sig giraffen Benny.


Pappa och slottet.


Svägerskan och jag.


Slottsträdgården.


En liten Mälaranknuten å.


Promenad på maten. Allt var stängt efter halv fem. Det gjorde inget.


En sista slottsvy.


Med hem kom lokalt bröd och lokal ost från Bondens marknad. Jag avhöll mig från honungen och de färgsprakande grönsakerna, men det var på håret.

DCCCXXXIV Städkväll i Korskyrkan

Vi behövde inte städa våningsplanet där caféet för hemlösa håller till, så vi kunde fokusera på övriga fyra. Det är först under städkvällarna man tänker på hur många utrymmen som finns. Men nu är det gjort för den här gången och vår grupp är städbefriad följande nio veckor.

DCCCXXXI Dagens första missräkning


Det skulle bli riktigt tajt, men det kunde gå. Jag skulle med pendeln från Centralen 8.12 och ville köpa med mig bröd från Fabrique på Scheelegatan som skulle öppna 8. Jag kom dit två minuter i och skulle just börja forcera den skock på kanske tio personer som stod där utanför kring busshållplatsstolpen och väntade på bussen. Trodde jag. De väntade på bröd. Nu sitter jag på pendeln med tre grova jumbofrallor från Pressbyrån och tänker att de blir nog helt okej ihop med den goda franska vitmögelosten jag har i väskan.

DCCCXXX Stimmigt på La Cucaracha

Åt tapas med Lena W på La Cucaracha på Bondegatan i gårkväll. De får in många bord och gäster på liten yta, det blev enormt högljutt av allt prat under lågt tak, och så musik på det, men stämningen var god.

Tapasrätterna var långt ifrån små munsbitar. Vi beställde fem stycken, fick bröd och aioli till det och jag vet inte hur Lena fick i sig så mycket av sin crema catalana ovanpå alla patatas bravas.

20120915-082639.jpg

DCCCXXVIII Vattengympa på Kronobergsbadet


Här sportar jag min postvattengympalook.

Mitt simhallskort använder jag helst till att gå på träningspass i stil med pilates eller core, vilket nästan alltid blir på Forsgrénska badet vid Medborgarplatsen, eftersom min allra närmaste simhall, Kronobergsbadet, varken har gym eller gruppträning. Förutom vattengympan, och den provade jag för första gången i dag.

Precis som jag misstänkte var resten av gänget 20, 30, möjligen 40 år äldre än jag, och de kanske inte är så taktfasta, tanterna, till danshitsen från tidigt 2000-tal, men oj vilken ork de har. När det var dags för hantlar blev jag ganska snabbt trött och fick svårt att hålla de starkt flytkraftiga frigolitbitarna under ytan, och när jag såg mig omkring förväntade jag mig att se mina medtränare fuska, men inte en hantel syntes. Alla orkade hålla ner de omvänt svintunga vikterna i vattnet ända till sista repetitionen.

Jag hade hoppats att jag skulle gilla passet, eftersom jag med jämna mellanrum har lediga fredagar och då snabbt och lätt kan ta mig till badet. Själva träningen var det inget fel på. Nu ska jag grunna över det här med att sannolikt behöva vara den enda under 55.

DCCCXXVII Den dödsdömde


Kollegan Salomon och jag är helt överens – hade inte Sture bibliotek haft ett samarbete med Nationalmuseum vilket fått oss att välja fransk 1800-talslitteratur till höstens första läsecirklar hade vi aldrig läst Maupassants noveller, och vi är väldigt glada att vi fick chansen. Den dödsdömde heter samlingen, där Maupassants typiskt dystra historier fått lämna plats för dem med mer skruvad och ironisk humor. Samhällsfenomen och mänskliga brister i 1880-talets Frankrike ter sig inte så främmande som man kan tro.