Jag gillar brie. Det vet mina hemgruppsvänner. Förra veckan hos Johan, i kväll hos Åsa – brie på bordet. Man kan ju bli lycklig för mindre.
MCDXCIX Nog för att jag presterar som bäst under press
En gång skrev jag en B-uppsats i estetik, inklusive omfattande research, på fem dagar. Intervjuer och transkribering inför magisteruppsatsen i biblioteks- och informationsvetenskap tog sin tid, men själva uppsatsen skrevs på en vecka, mer eller mindre dygnet runt.
Under kursen i Stockholms historia har jag faktiskt läst ganska kontinuerligt – det har bara gått alldeles för långsamt. Så när det var dags för hemtenta var det väldigt mycket läsning kvar, men jag väntade in i det sista med att läsa strategiskt, alltså enbart hundra procent tentarelevanta avsnitt.
Om du har möjlighet – skriv din historiatenta först och åk på långweekend i Berlin sedan. När jag kom hem räknade jag timmarna till inlämning och läste på allvar igenom tentafrågorna. Stormaktstiden! Hur kunde de fråga om stormaktstiden när vi bara fått kurslitteratur om medeltid och frihetstid? Den enda stormaktstidsföreläsning vi haft tyckte jag inte var underlag nog för frågan, så jag började se mig omkring – hade jag någon lämplig litteratur i hyllorna här hemma? Jo, faktiskt, en liten bok om stormaktstidens privatpalats och två böcker med avsnitt om Stockholm under rätt tidsperiod (som är 1600-talet, för den som inte har stenkoll). Men mer behövdes. Under eftermiddagen tog jag en skrivpaus för att gå på ett författarbesök på Hedengrens, inbokat vid den tid då jag trodde att tentan skulle vara överstökad vid det laget, och efter att ha lyssnat på haitisk-kanadensiske Dany Laferrière tolkad från franska till svenska stack jag till Stadsbiblioteket och lånade Linnea Forsbergs Stormaktstidens Stockholm tar gestalt.
Två frågor klarades av under dagen, en kvar. Den grundade sig helt, tror och hoppas jag, på ett enda kapitel i en bok om 1700-talets köpmän, så jag började lusläsa, men inte hann jag skriva något innan energin tog slut någon gång efter midnatt. Det skulle få ske under inlämningsdagen, i informationsdisken på Slussens bibliotek. Jag var på plats ganska tidigt och skulle sätta igång innan vi öppnade. Boken hade jag med mig, skulle bara kolla frågan en gång till på universitetsplattformen. Men där kom jag inte in! Så jag fick chansa. Det var något med grosshandlare. Jag skrev ihop en text, som jag snart insåg handlade ganska mycket om hur besviken jag blivit på att avhandlingens jämförelse mellan förmögna och mindre förmögna grosshandlares bohag egentligen inte sa något intressant, utan borde ha utförts på ett annat sätt. Efter jobbet skulle jag ha åkt direkt ut till universitetet för att gå på första föreläsningen på kursens andra moment, men jag kastade mig hem emellan för att logga in på plattformen och kolla frågan. Oj då. ”Redogör för vad som var karakteristiskt för de stockholmska grosshandlarnas konsumtionsvanor …” Några snabba omformuleringar, klicka på skicka, skynda ut till bussen. Nu får det gå som det går.
MCDXCVIII Helt oarrangerad bild av dagens arbetsmiljö
MCDXCVII Glass i solen sista dagen i Berlin
MCDXCVI Sent fika på Kaufbar

Mormorsmöbler, depprock och tysk technopop. Två trevliga gossar bakom disken. Inrökt till tusen. Kaufbar blev vårt sista stopp för dagen.
MCDXCV Kino am Oranienplatz

Tillbringade kvällen här. Såg dokumentären Stories We Tell. Köpte godis i den söta biljettkassan/butiken/caféet.
MCDXCIV Jag, Jenny och Kjell-Bjarne är i Berlin
MCDXCIII Meddelande från svägerskan till faster bibliotekarien

MCDXCII En tjock bok om 1700-talspolitik i knät

Håller mig vaken med våfflor – det är ju trots allt våffeldag – och försöker hålla Stadsmuseets biblioteksbok fri från hallonsylt och grädde. Klockan är massor. Vinden viner dramatiskt och fönsterrutorna är regnspräckliga. Gör mitt bästa för att intressera mig för hattar och mössor och övriga politiska inriktningar efter Karl XII:s död.
MCDXCI En kväll på Kåkbrinken, och i Kairo

För ett år sedan var jag för första gången med på en av seriebokhandeln Comics Heavens läsecirklar och i kväll var jag på en till träff. Jag tror att det var idel stammisar och jag. På mina typiska läsecirkelträffar i biblioteksregi är de äldre damerna i överlägsen majoritet. Här, i butikens lagerlokal i en Kåkbrinkskällare, var medelåldern låg och könsfördelningen jämn. På biblioteken: Vi pratar stil, språk och händelseförlopp. I källaren: Genus och stereotyper. På biblioteken: Mysstämning med fikat som en naturlig beståndsdel och en diskussion som kan bölja både upp och ner. I källaren: Fika, så klart, men framför allt intensiv diskussion.
Källaren i fråga var för övrigt ny för mig. Bedoirsgränd var adressen förra gången och den här gången alltså Kåkbrinken, men även här var trappan ner farligt brant och valven gamla.
Jag ska inte säga att jag aldrig skulle ha läst seriealbumet Cairo av G. Willow Wilson om jag inte anmält mig till cirkeln – ibland breddar jag mitt ordinarie spann, inte minst när det gäller grafiska romaner – men det är inte min favoritgenre. Äventyr, saga, myt och magi. Men det var en underhållande berättelse, och jag tror inte att jag uppskattade den enbart för att den utgjorde en paus i plöjandet av kurslitteratur, ett tvärt kast från frihetstidens Stockholm till legendernas Kairo. Å andra sidan kunde själva cirkelmiljön inte har varit mer i linje med mina studier. Total samklang, total kontrast.


