Behövs egentligen inga ord här. Fem olika hemmagjorda makronsorter utöver – utöver! – klassiskt kafferepsutbud. Det var en varm kväll och några av oss höll hårt i våra platser på balkongen – frisk luft, brummande bussar, skramlande Saltsjöbana, levande ljus och bordsservering.
Tonårsmamman Susan Maushart, lika besatt av sin iPhone som barnen var av onlinespel, Facebook och Skype, bestämde sig för att utföra ett experiment – ett halvår i ett skärmfritt hem. Hur det gick beskrivs i boken The winter of our disconnect, eller Nedkopplad, som den nu utgivna svenska översättningen heter. I eftermiddags presenterades boken i ett samtal mellan Susan Maushart och Johanna Koljonen på Kulturhuset, chosefritt inlett med att de båda kommer fram för att ta plats på sina stolar och Johanna måste göra av sin cykelhjälm någonstans. Hon hade tänkt lägga hjälmen backstage, men den lilla scenen bakom Bibliotek Plattan har tyvärr inget backstage, så den fick ligga där framme. Jag gillar det svenska oregisserade sättet.
Susan Maushart berättade om hur hennes tonåringars motstånd mot teknikstoppet yttrade sig och vad de trots allt fick ut av experimentet. Den yngsta dottern blev dramatiskt förändrad när hon äntligen slapp sina sömnstörningar, och sonen använde de vunna fritidstimmarna till att spela saxofon, vilket nu är på väg att ge honom en karriär. Samtalet kom också in på studier som har gjorts på ungdomars förmåga till ”multitasking”, som mediekonsumtion på mer än en skärm åt gången, där det framkommit att de inte är ett dugg bättre på att göra flera saker samtidigt än till exempel föräldragenerationen, och att multitasking, även när det fungerar, inte alls är detsamma som att vara effektiv.
Självklart satt jag med mobilen i knät under hela samtalet och simultantwittrade.
Får man se White Christmas och Ensam hemma och lyssna på julmusik i augusti? Javisst! Komplettera med en julgransslinga ovanpå ett par skåp, köttbullar, Rudolf med röda mulen-strumpor, fejksnö från Hamleys, glögg, pepparkaksfudge och saffransfudge. Vanligtvis har Lena och jag jultema på våra F’n’F-aftnar (film och fudge, alltså) kring jul, men nu var temat Christmas i August, och vi sparade inte på krutet. Fudgen, båda sorterna, blev sagolik.
Om man vill koncentrera sig på två saker samtidigt rekommenderar jag målning och ett intressant radioprogram. Varför inte Jättestora frågor med Johanna Koljonen? Medan jag stod och penslade en ände av föräldrarnas verandatak vit lyssnade jag på ett av avsnitten om kärnkraft som sändes för ett par veckor sedan. Eftersom jag insåg så sent att Jättestora frågor är sommarens obligatoriska lyssning har jag mycket att ta igen – och nedladdningsbar radio, hur fantastiskt är inte det? Andra rekommenderade program är Verkligheten i P3, P3 Dokumentär och P4 Dokumentär. Man ska alltid ha några avsnitt nedladdade i mobilen, så man kan plocka fram dem när man går till jobbet, är på gymmet, lagar mat eller målar.
Danmark har vissa saker som vi inte har. Hur gott som helst.
Vi är i tid och har hittat våra platser och ser fram emot några timmars vila. Så, nu precis lämnar vi stationen.
På tåget till Köpenhamn. Älskar långa tågresor, särskilt efter tågluffarna för elva respektive nio år sedan, då det hände något med tidsuppfattningen och en fyratimmarsresa var på tok för kort för att hinna skriva ett vykort.
Så nu har jag tid att reflektera över de tre stadsvandringar jag hann med på årets Kulturfestival. Den första var som sagt ”City i förändring”, då vi rörde oss den korta sträckan från Kulturhuset till den bortersta Hötorgsskrapan och fick höra mest om vilka gubbar som ritade vad under cityomvandlingen, men också lite om mycket annat. Detta hade jag inte tänkt på tidigare: 1. Eftersom hälften av tågtrafiken på Centralen är pendeltågtrafik och det kommer att förändras i och med Citybanan påverkas tågtrafiken i hela Sverige, i och med att Stockholm hittills utgjort en getingmidja. 2. Hötorgsskrapan närmast Konserthuset står liksom de andra på pelare på Sveavägen, men har till skillnad från de andra röd mosaik på sina pelare. 3. Att Plattans svartvita mönster från början var tänkt att bestå av svart granit och vit marmor visste jag, men inte att det är de materialen man hittar i plattorna i den inglasade gången mellan Sergelgatan och Sveavägen, där Grodan ligger.
I går klockan tre gick jag och Lena W vandringen ”Spåren av Norge”, som började vid Gustav Adolfs torg och skulle sluta på Riddarholmen, men när vi var i Gamla stan sa guiden att klockan hade blivit så mycket att vi nog fick avsluta där vi var. Gruppen protesterade – ingen brydde sig om vad klockan var, vi ville till Riddarholmen, och så blev det. Det började effektfullt med att orkestern som övade på scenen på Gustav Adolfs torg spelade norska nationalsången i bakgrunden. När de gick vidare i potpurriet och kom till ”Take on me” med A-Ha blev det svårt att koncentrera sig på vad guiden sa, och vi fortsatte till slottet.
Norgekopplingarna var inte alltid helt självklara, men vi fick en störtskön genomgång av gamla tiders kungar, helgon, pestepidemier och relationsdramer och fick också veta hur det gick till när Långholmen förvandlades från en grå stenbumling till ”den gröna ön”. (Massor av dy, plantor från Bergianska trädgården och Långholmsfångars arbetskraft behövdes.)
Slutligen vandringen som började en och en halv timme efter Norgevandringens slut – ”Brottsplats Stockholm”. Den handlade om de delar av Röda armé-fraktionen (Baader-Meinhof-ligan) som fanns i Stockholm under 70-talet, och i synnerhet Norbert Kröcher som planerade kidnappningen av Anna-Greta Leijon. Turen leddes av polisen som efter långt spaningsarbete hittade och grep Kröcher. Hur spännande som helst. Vi började på Mosebacke och fortsatte söderut och stannade på några adresser för att sedan komma tillbaka till där vi började, och vid varje stopp fick vi en cliffhanger som motiverade en snabb promenad till nästa adress.
Vid Mosebacke fick vi höra bakgrunden till Röda armé-fraktionen och andra stadsgerillor och därefter gick vi till huset vid Nytorget där spaningen började, hos en av de misstänktas flickvän. Pojkvännen fick ett telefonsamtal nästan varje kväll där någon av siffrorna ett, två eller tre fanns med i konversationen varje gång. Polisen, som avlyssnade samtalen, listade ut att siffrorna motsvarade olika telefonkiosker där samtalen sedan fortsatte. Vi gick också till Bondegatan 46, där det bodde en man som sålde dynamit till terroristligan och till Katarina Bangata, där de hade inrett ”Folkets fängelse”, ett par isolerade rum varav ett skulle användas till Anna-Greta Leijon. För varje dag ligan inte fick igenom sina krav, under tiden de höll Anna-Greta Leijon som gisslan, skulle de utföra olika bombdåd i Stockholm. Kröcher greps några veckor innan planen skulle genomföras. Han brukade gå till en pub nära Mosebacke torg på kvällarna, där poliser satt och höll honom under uppsikt. De hade bestämt att den dag han gick ut och var på väg till bussen hem utan sällskap och det inte var några andra människor i närheten skulle han gripas. Polisens kodnamn på Kröcher var Ebba, och den signal man använde den kväll då villkoren för gripandet uppfylldes var ”Ebba är grön”. Japp, därifrån kommer Ebba Grön.
Var han bodde? På Polhemsgatan 21, två kvarter från mig, mittemot Säpo.
Susar förbi hemön på väg söderut. Ganska långt söderut.
Nästa vecka startar hemgruppsterminen på allvar och i dag var det genrep, picknick på Skeppsholmen avrundad med bön. Friluftsbön borde man ha oftare.
I dag drog Kulturfestivalen igång och det här var första dagen av två som jag kan vara med. Jag, Lena W och Anna B började med att gå stadsvandringen ”City i förändring”, vilket som väntat handlade om centrala stans tillkomst på 50- och 60-talen. Spelar ingen roll hur många gånger jag hört berättas om Sergels torgsfontänens superellipsform och rivningarna i Klara, alltid får man reda på något nytt. Det var samling vid Kulturhusets interaktiva Stockholmsmodell ovan, värd att titta på.
Därefter motownlegenden Martha Reeves på Gustav Adolfs torg. Hennes röst är helt annorlunda nu än när det begav sig, men annars var det en pigg och modig 70-åring som svepte runt i en stor röd fjäderboa.
På torsdag blir det mer kultur.
