Hur smalt är det här med dikter, egentligen? Inte för smalt för att Stadsbibliotekets Poesibazar (visserligen ganska smal och trång i sig) skulle fyllas till sista kvadratcentimetern i kväll, när den firade ettårsjubileum samtidigt som dess lyrikförsäljning invigdes. Tre poeter (Eva Ribich, Ida Linde och Jasim Mohamed) läste ur sina verk. Själv hamnade jag, och flera med mig, utanför dörröppningen.
Gårdagens intensiva utflyktsdag förtjänar en bildkavalkad. Jag, Jenny F och Lotta hälsade på Tova och hennes hästar på Färingsö och passerade Drottningholm och Äppelfabriken på väg dit.
Svårt att kicka igång veckan? Prova Roger Cicero, mitt stående recept. Börja skonsamt med Bin heute Abend bei dir, kanske två gånger för säkerhets skull, och gå sedan vidare till Der Anruf och Alle Möbel verrückt. Sedan är humöret på topp!
En maxad söndag avrundades med Cotton Club, Gladys, Blossom, Kayo och chicken nuggets på Berns med Sofia och Kristina. Alldeles för sent en söndagskväll, men det är det värt. Varje gång.
Maria fyllde 26 (som hon gör varje år) och bjöd på sedvanligt överdådigt fika. Själv hamnade jag vid en del av ett soffbord där det pågick frågesport på tema 90-tal (med bland andra Camilla, som på bilden gläder sig åt att ha svarat rätt). Kunde man sitt Nilecity låg man bra till.
Blommorna kommer för övrigt från min balkong. I november.
Kom över två fribiljetter till Noréns Natten är dagens mor på Dramaten och gick med Anna i går. ”En känslig och vacker pjäs om ungdom och sökande efter identitet”, säger Dramatens hemsida, en alkoholismframkallad kavalkad av anklagelser och fula ord på vrålvolym, säger jag. Men det är bara en beskrivning, inte ett omdöme. För att vara vrålkavalkad var den intressant, besvärande, gripande och faktiskt lite rolig här och var. Men mest beklämmande. Det finns ju familjer som ser ut så där, med en far som har supit sönder relationerna, ekonomin, vardagslivet, barnens uppväxt och hustruns förtroende.
Nu när jag har förstört just den här poängen för den som har tänkt se pjäsen kan jag säga att det jag nog gillade bäst var att man fick följa den stingsliga familjen ett bra tag innan man förstod att bakgrunden till de osunda relationerna var just pappans drickande (om man som jag såg pjäsen helt utan att ha läst på). En familj blir inte dysfunktionell utan anledning, och det här var deras.
I går: Invigning av en färgglad American Rag-blus från Macy’s i New York. I dag: Invigning av en klänning från My Sisters Vintage, en webbutik på Etsy som innehas av en bekant i Korskyrkan och hennes två systrar. Särskilt det senare plagget har favoritpotential.
I dag gillar jag Facebook extra mycket. Som när Tranströmer-dialogen uppstod. (Klicka för enklare läsning.)
I dag (som ganska många andra dagar) är det julafton på Sturebibblan. Allt från Tranströmer till Amanda Svensson.
Både i kväll och i går kväll har jag suttit tillsammans med några trevliga människor och diskuterat intressanta ämnen. I går handlade det om Glasgow-deckaren Still midnight av Denise Mina, i kväll om dödahavsrullar, Mose lag och judiskt liv på Jesu tid.
Vi hade alltså deckarcirkel på Sturebibblan i går, och man kanske inte tror att det går att vända och vrida, rent litterärt, på en skotsk polisroman i någon större utsträckning, men det gör det. Berättarstilen, ledtrådarna, perspektivbytena, drivet, talspråket i dialogerna, samhällsanalysen och den märkliga upplösningen. För att nämna något. Jag hade kunnat prata ännu mycket längre om karaktärernas trovärdighet, förmodad research och översättningen från engelska till svenska. Jag läste nämligen största delen på engelska och de sista hundra sidorna på svenska, och slogs bland annat av svordomarna och andra fula ord som hade översatts rakt av, men som lät alldeles för starka och aviga på svenska. Jag var inte ensam om att reagera på det. För att inte tala om andra utrop som ”men kors då!” och ”adjö, adjö”. Hur ofta hör man det i dag? Nej, som så ofta verkar översättningen vara ett hastverk där de enkla, bokstavliga motsvarigheterna har valts före en rättvisande och realistisk ton. Synd.
Kvällens hemgruppssamling ägde rum hos Joakim i Älvsjö. ”Onsdagsmys at my place” var Joakims rubrik till den här Facebook-uppladdade bilden, och det ser ut som att han satt och myste helt för sig själv, men vi andra satt faktiskt där kring ljusen. Fika, en runda då vi kort delar det viktigaste av det vi gjort eller tänkt på under veckan som gått, bön, en presentation av ett ämne (i dag var det Jonas tur, om kristendomens judiska bakgrund), prat om det och paralleller till i dag och vid niorycket avslutande andakt (i dag Johans tankar kring eftersträvansvärda personliga egenskaper enligt Bibeln).
Nog för att böcker och litterära samtal tillhör mina stora passioner, men skulle jag behöva välja vore det enkelt. Läsecirklarna är goda småkakor, ibland till och med läckra bakelser, men hemgruppssamlingarna är näring.
