MDCXXXV Efterhandsrapport från Vietnam 1: Vietnamesiskt iskaffe

IMG_9857

Vi hade druckit det en gång i Sverige, när vi firade Vietnams nationaldag på vietnamesisk restaurang, och vi ville självklart dricka det typiska iskaffet när vi väl var på plats. Men först behövde vi lära oss de handgrepp man förväntas kunna, vilket vi gjorde en minnesvärd kväll långt in i Mekongdeltats obygd.

När vi anlänt med godsbåt och taxi till vårt boende i Tra Vinhs lantliga utkant visade det sig vara längre än gångavstånd till närmaste restaurang, och även om vi hade tillgång till cyklar var den stora vägen som ledde till civilisationen alldeles för trafikerad. Enligt uppgift kunde personalen på boendet fixa något att äta på förfrågan, och efter en lång goddag-yxskaft-dialog blev vi serverade nudlar, varsitt stekt ägg och några pomeloklyftor i köket, i sällskap av en liten svart hund.

Därefter tog vi en promenad längs landsvägen till … ja, den lokala puben, kanske man kan säga, där dryck serverades vid ett antal bord under bar himmel. Där satt några män och killar, och så vi. Solen hade gått ner och stället var pyntat med gräll, lysande juldekor. Av den unga servitrisen beställde vi varsin iskaffe och fick då en uppsättning attiraljer uppställda framför oss som vi inte visste hur vi skulle hantera. Vi gissade och skrattade, våra grannar tittade nyfiket. Till slut frågade vi. Så här var det – kaffet fanns i ett metallkärl varifrån det droppade ner i ett glas undertill, där det fanns en försvarlig mängd söt kondenserad mjölk. När kaffet runnit klart skulle det blandas ordentligt med mjölken till en krämigt ljusbrun vätska och hällas över i ett glas med is. Allt detta gjorde servitrisen åt oss, snabbt och effektivt, inför muntra blickar. Vi pekade sedan undrande på den blommiga porslinskannan som också ställts på vårt bord, varvid den togs bort. Vad som fanns där i fick vi aldrig veta.

Pricken över i under pubkvällen var toalettbesöket. Utöver servitrisen jobbade en man på stället, och jag fick känslan av att han var ägaren. Det var honom jag frågade efter en toalett och han visade mig riktningen, en bit längre in på gården. Det jag kom till var misstänkt likt ett privat badrum, med tandborstar och allehanda produkter, samt exotiska insekter, som lätt kunde knalla in från naturen utanför dörren. Gissningsvis hade mannen öppnat en pub på sin egen tomt.

Hur som helst var vi nu säkra och kunniga bryggare av vietnamesiskt iskaffe. Bilderna ovan och nedan är från Kafka Bookstore, där vi på ett vant och självklart sätt tillredde vår ljusbruna dryck dagen innan vi lämnade Vietnam.

Glasen matchade våra nagellack.

IMG_9861

MDCXXXIII Litteraturbankens ljudarkiv

15936686_10154872875289761_2573468287583878318_o

Litteraturbanken tipsar på Facebook om sitt ljudarkiv med litterära uppläsningar. Jag lyssnar sällan på inspelade uppläsningar (undantaget är när jag lyssnar på en bok samtidigt som jag läser den, för att hålla uppe tempot inför en läsdeadline), men jag tipsar vidare, idén är sympatisk. Varför inte höra Horace Engdahl läsa en dikt av Almqvist?

MDCXXX Svenskt caféfika med mamma

IMG_0017

Hemma i Stockholm. Redan första dagen i Vietnam, för en och en halv vecka sedan, skickade jag ett sms till mamma och sa att jag planerade att komma och hälsa på dagen efter hemkomsten. Pappa är i Kalifornien och Las Vegas med brorsan några dagar, på en elektronikmässa, så det var bara hon och jag som fikade på CS Café & Deli, som ligger oväntat placerat längs en större bilväg i Tumba.

Vinter. Fika. Mamma.

MDCXXVIII Thuan – en vietnamesisk renässansmänniska

Nudlar_i_Vietnam

Thuan är vår Airbnb-värdinna på vårt nuvarande och sista boende här i Ho Chi Minh City och förestår också det enkla etablissemang med ett antal gäststugor i Tra Vinh där vi bodde en natt. Hon föreslog att vi skulle träffas över en lunch och vi sa självklart ja. Över nudelsoppan med tillbehör på den anspråkslösa men tydligen väldigt populära restaurangen Bún bò Huế Đông Ba berättade hon om Airbnb-värdskapet och att hon bland annat ser det som ett sätt att skapa arbetstillfällen för några unga människor som hjälper henne med att ta emot gäster. Till vardags har hon egentligen ett helt annat jobb – hon är inredningsarkitekt och ritar köksinredningar.

Kommunikationen tog lite tid på begränsad engelska, och hon verkade undvika att ställa frågor som skulle leda in oss på nya samtalsämnen, men så frågade hon ändå vad vi jobbar med. Jag svarade att jag jobbar på bibliotek. ”Å, det skulle jag vilja starta ett”, sa hon, ”men min bokhandel fungerar litegrann som ett bibliotek.” Oj, kunde det här stämma, eller missförstod vi varandra? Nej, vi hade förstått rätt, Thuan driver också en bokhandel, och kunder som inte har råd att köpa får låna.

När vi hade ätit klart ville vi gärna se bokhandeln, så vi gick dit alla tre. Vilket fantastiskt ställe! Kafka Bookstore, böcker och sköna retromöbler i två plan, ett enkelt café på nedervåningen och en terrass på övervåningen. Thuan behövde snart gå, men Jenny och jag hängde länge på terrassen, över varsitt glas vietnamesiskt iskaffe.

IMG_9841

IMG_9838

IMG_9845

IMG_9848

MDCXXVII Vi bor i en gränd och lunchar flott

IMG_9715

IMG_9729

Höjden av privilegierat leverne är friheten att röra sig mellan olika miljöer.

Nu när vi har återkommit till Ho Chi Minh City efter några dagar i Mekongdeltat bor vi på ett nytt ställe, som ligger mer centralt, vilket vi var medvetna om på förhand, men att adressens läge långt in i en gränd skulle vara dess främsta förtjänst kom som en överraskning. Fasaderna som vetter mot gatan i innerstadskvarteren har alla butiks- och restaurangentréer i gatuplan, men det räcker med att sticka in näsan i någon av de trånga gränder som bryter upp kvarteren så kommer man rakt in i invånarnas boendemiljöer. Och de är inte blyga och låser in sig bakom anonyma lägenhetsdörrar, tvärtom. Det går utmärkt att titta rakt in i vardagsrummen genom dörröppningar och fönster och i själva gränden finns tvätten och skotrarna och husdjuren och människorna i en salig blandning. Visst kan man uppfatta det som lite ruffigt, om man har de glasögonen på sig, och ja, det finns kackerlackor och allsköns smuts, men det är definitivt ett ordnat kaos och en vänlig stämning. Och vår lägenhet, som är långsmal på höjden som på vissa håll i England, ger ett prydligt intryck, med en liten gemensam köks- och vardagsrumsyta längst ner och sovrummen på olika våningsplan. Vi bor två trappor upp.

Nu har vi valt att bo ganska enkelt och billigt, men som svensk i Vietnam är det oförskämt enkelt att unna sig lyx. Eftersom det här är Jennys 40-årsresa och själva födelsedagen inföll under en resdag, när vi var på väg söderut med långfärdsbuss mot första anhalten i Mekongdeltat, var det i dag dags att äta en bättre födelsedagsmåltid. Jag hade sett ut Shri Restaurant, för att det skulle vara kul att testa ett rooftopställe, och undrade om det skulle vara väldigt fullt när vi kom upp till kontorsskyskrapans högsta våning vid lunchtid. Det var det inte. Utöver personalen var det vi, en italiensk man som kom fram och ville ge oss Ho Chi Minh City-tips och några personer som var upptagna med en modefotografering på terrassen. Vi åt vår mat inomhus, den var vacker, vällagad, god och väldigt prisvärd, och bytte till ett utebord till desserten.