Kategoriarkiv: Bild
CMXXXVIII Koreansk mat
Koreanskt kan man förstås äta i New Yorks Korea Town, eller också kan ens koreanska sällskap – Jennys före detta kollega Ji-Yeun – ta med en till sin favoritrestaurang Cho Dang Gol några gator därifrån. Bättre än de andra, och ojämförligt bättre än de koreanska restauranger man kan hitta i Stockholm, menade Ji-Yeun. För oss var det mesta nytt och främmande, både smakerna och sättet att äta, vad som hör ihop med vad, hur man äter potatispannkakor med pinnar, hur mycket chilipasta man rör ner i maten utan att det blir plågsamt starkt, varför servitören hällde vatten i risgrytan och vad alla inkluderade smårätter var för något.
Gott var det, särskilt glasnudlarna blandade med köttbitar, bitar av ”rice cake” och förmodligen en massa andra saker, som åts med restaurangens egen tofu och ”sticky rice”.
CMXXXVII På balett
Min och Jenny F:s första heldag i New York efter att ha anlänt sent i går kväll med två försenade flyg och en midnattstur från JFK in till Manhattan med en trevlig taxichaufför.
Det finns så mycket att säga om frukostpannkakorna, gudstjänsten i Times Square Church med en supersöt film där barn berättar ”the Christmas story”, ljuvligt Starbucks-fika, karibisk middag, balettföreställning i Brooklyn, en kvällspromenad till julgranen vid Rockefeller Center och en ännu senare promenad till en dygnetruntöppen Dunkin’ Donuts när en allvarlig craving satte in – och så lite tid att formulera det.
Här är jag och min nya Plezuro-klänning utanför den stora tjusiga salongen där vi såg The Nutcracker i kväll.
CMXXXVI Jullunch för hemlösa
Min insats var bara två timmar lång den här gången (bar mat, la upp julskinka, organiserade klädutdelningen), men vilken fröjd det var att vara med.
Även gästerna verkade vara på extra bra humör, det lilla jag hann se av dem. Vi hade inte satt upp hit-men-inte-längre-stolarna i korridoren utanför Linnésalen under tiden vi förberedde maten, så när den första gästen slank in, i god tid innan serveringen skulle börja, gick han in i salen, tog en stol, bar med sig den till rätt plats i korridoren, ställde ner den och satte sig mot den, med ryggen mot ingången till salen. Bättre hit-men-inte-längre-markering kunde vi inte få. De gäster som inte valde att gå in i kyrksalen på andakt samlades i en kö som började med mannen på stolen, och det var det sista jag såg innan jag var tvungen att gå för dagen. Hade förstås varit roligast att vara med på själva serveringen också, men det överlät jag i andra kompetenta händer.
CMXXXV Fynd långt inne i garderoben (och jag står förstås för det än)
CMXXXIV Stockholms bästa luciafiranden
En halvtimmes köande för biljetter i måndags och en halvtimmes köande i morse, från strax före sex, för att se Kungsholms kyrkas första luciakonsert av tre under dagen, den som börjar halv sju. Jag gick med Mireia, som fick uppleva sitt livs första luciafirande. Det var självklart värt det, lika vackert som tidigare år.
Stadsbibliotekets firande är också obligatoriskt. Tur att jag var ledig i dag.
Någon mer än jag som missat de svävande luciatågen över Sveavägen? Jag såg dem först i eftermiddag. Tydligen fanns de där förra året också.
CMXXXIII Moleskine travel journal
Nike (som jag hade sagt till på skarpen att hon inte fick ordna med någon present bara för att jag gav henne en blomma i dag) lämnade någon gång under eftermiddagen den här vid min arbetsplats. Den har flygplatsskyltmönster. Jag älskar den.
CMXXXII Julgodisprovning
Allt som allt, inklusive några barn, kom 30 gäster på julgodisprovningen jag bjöd på i förrgår. De tre glada vännerna längst ner är Mireia (till höger) och hennes kompisar från Barcelona. De två hitresta hade lite problem med engelskan och höll sig gärna för sig själva, men när jag gick och satte mig hos dem och försökte fråga vad de gjort under sina dagar i Stockholm sa killen att det bästa nog var att vara här. ”Jaha, bara att vara här i Stockholm?” ”Nej, här. Det är mysigt här.” Det var en stor ära att höra att öppet-hus-bjudningen i en trång lägenhet där det inte bjöds på något annat än sötsaker och te var höjdpunkten hittills på deras vistelse.
Men jag förstår vad de menar. Höjdpunkten för mig och Jenny i Barcelona i våras var nog att vi fick bo hemma hos Mireia, äta typisk katalansk mat, klappa katten Lola och titta ut från balkongen på alla andras balkonger.
CMXXXI Samuel Ljungblahd och Ole Børud på Nalen i kväll
Julsoul. Det svängde.
I sin kortrecension kallar Svenskan ”Someday at Christmas” årets julskiva. Jag har betalat för ett exemplar på Gospelcenter, men skivan är tydligen slut hos leverantören och jag hoppas nu på att få den före jul.
CMXXX Intervju: Ellinor om Sydafrika
Eftersom jag planerar att resa till Sydafrika i mars och råkar ha en vän med väsentlig erfarenhet av att resa till Sydafrika tog jag med henne till Non Solo Bar och ställde några frågor, för min egen skull och för er, kära läsare. Håll tillgodo.
Hur ser kopplingen Ellinor – Sydafrika ut?
Jag ville åka ut med Step out (Evangeliska frikyrkans internationella praktikantprogram) och hade inga särskilda önskemål om vart jag skulle åka. Jag fick veta att jag blivit placerad i Alexandria i Egypten, men strax därefter blev det väldigt oroligt just i Alexandria och jag undrade om det verkligen var meningen att jag skulle vara där. Jag bad om en ny plats och det blev Sydafrika, februari till juni 2011. Det kändes väldigt rätt. Men jag fick tänka om helt, jag hade ju ställt in mig på Nordafrika vad gäller klädsel och livsstil.
Nu, när jag har min pojkvän Aubrey där, är relationen till Sydafrika helt annorlunda – det kan vara mitt framtida hemland. Vi blev tillsammans under slutet av min volontärtid. Därefter har jag varit tillbaka två gånger och Aubrey har varit i Sverige en gång. Snart kommer han hit igen.
Hurdant var volontärlivet?
Jag var på barnhemmet Place of restoration. Den första tiden var jag inte så mycket med barnen utan hjälpte till där jag behövdes, till exempel i köket. Jag fick också i uppgift att hjälpa till med vaktmästeriet, men jag är inte särskilt händig. Mannen som ansvarade för vaktmästeriet och jag kom väldigt bra överens. Han berättade mycket om vad hans tro inneburit och jag satt mest och lyssnade på honom. Det blev inte så mycket annat gjort, jag hjälpte till med biltvätt, höll i någon stege … Målade lite också. Jag fick mycket mer än jag gav. Senare fick jag vara mer med barnen. De större barnen skulle skjutsas till och från skolan, och eftersom jag hade körkort fick jag agera chaufför.
När vi var lediga hade vi ett antal fina stränder att välja på. Så lyxigt! Bio var jättebilligt, med biokortet på Shelly Centre nära Margate kostade det 17.50 rand, vilket är ungefär lika mycket i svenska pengar. Ett tips är att gå på The Waffle House i Ramsgate. Våffla med creamcheese, avokado och sötsur sås är en upplevelse. Och caféet Mugg and Bean i Margate är lite hippt.
Vad talar man för språk?
Man klarar sig väldigt bra med engelska, även ute i byarna. På Place of restoration samlas man kring engelska. Det ligger i zuluområdet och jag lärde mig lite zulu i köket, men vissa som jobbar där kommer från det xhosatalande området. Även afrikaans används. Och svenska! Det är många svenska volontärer. Barnhemmet grundades av Monica Woodhouse, dotter till svenska missionärer, och hennes man Basil. De hade nästan inga pengar alls, men mycket tro.
Kan man få några användbara fraser på zulu?
Sawubona! Unjani? Hej! Hur mår du?
Ngiyjaphila. Bra.
Kumandi ukuba lana. Trevligt att vara här.
Vilket är det coolaste ortnamnet?
Hluhluwe. Där kan man åka på safari.
Vad finns det för god mat?
Jag kan inte säga att maten är jättegod. Men det är populärt att grilla, det kallas braii. Det är gott, förutom den typiska jättelånga korven som grillas ihoprullad och sedan skivas upp och äts med tomatsås och klumpar gjorda på majsmjöl. Men när jag åker ner nu efter jul kommer det att vara avokadosäsong. Det åt vi mycket, till exempel på pizza efter att den kommit ut från ugnen. Så gott! Det finns god ananas och guava också. Cream soda i grön tetrapack är populärt, äppelläsken är fantastisk och mineralvattnet med litchismak – det måste du prova!
