”Är det inte så att du vet vad som säljer, men du väljer att skriva kvalitetslitteratur istället?” ”Nej nej nej, även att skriva strunt är svårt, och jag vet inte hur man gör!”

Det blev en lång frågestund efter Theodor Kallifatides föredrag, tack vare de genomentusiastiska damer och herrar som utgjorde publiken och som även var på plats en god stund innan för att fika och prata. Jag hade aldrig besökt Örby bibliotek tidigare, men det var precis så där barnvänligt och pensionärsgemytligt som jag föreställt mig, med leksaker, gamla skolplanscher och framkörd kaffevagn där man la en frivillig peng för kaffe, bulle och kakbit.

Föredraget handlade framför allt om Theodor Kallifatides senaste bok Brev till min dotter, vilket var intressant, men alldeles för avslöjande för mig som bara läst kanske 50 sidor. I gengäld för förlorade överraskningsmoment har jag nu istället en fördjupad kunskap om bakgrund och inspirationskällor, som har att göra med Kallifatides egna upplevelser av att befinna sig och behöva anpassa sig till ett främmande land, här överfört till Ovidius liv och den utvisning hans diktande bestraffades med år 8 e.Kr.

Även om jag inte alltid håller med i sak är det en fröjd att höra Theodor Kallifatides filosofera över de stora frågorna, i kärnfulla fraser, eftertänksamt eller snabbt levererat, men varje gång genuint. Han menar det han säger och han säger det snyggt.