
Uppskattar pastellfärgerna i planteringarna vid Kungsholms kyrka.
Kategoriarkiv: Bild
MDCXXII Litterär sommarsalong 2014: Detta borde skrivas i presens

Sture biblioteks första litterära sommarsalong för året, i serien ”Res i litteraturen”, fick lov att äga rum inomhus på grund av alltför sval väderlek, det var kollegerna Salomon och AnnCharlotte som ledde diskussionen om Den store Gatsby, vars geografiska tema förstås var New York. Träff nummer två leddes av mig och Helena i Humlegården i går kväll, boken var Detta borde skrivas i presens av danskan Helle Helle och dess spelplats var Köpenhamn, med flera danska orter.
Helena tyckte mycket om boken, jag var inte lika förtjust. Trots att jag hade väntat med att läsa recensioner tills jag vänt sista sidan och bildat mig en egen uppfattning var jag ändå alltför påverkad av andras tolkningar. Eftersom det nästan alltid ställs frågor på träffarna om författaren och hans eller hennes övriga produktion ville jag komma påläst och hade först snabbt tagit mig igenom Helle Helles mycket korta debutbok Exempel på liv och därefter läst recensioner av den och några texter jag hittade om Helle Helle själv. En återkommande beskrivning av Helle Helles stil var isbergsliknelsen och konstaterandet att det mesta av betydelse sker mellan raderna. Med det i bakhuvudet började jag läsa Detta borde skrivas i presens, hennes senaste roman, jag försökte ha en extra skarp blick och tänka utanför boxen, men mina förkunskaper satte krokben för läsningen som blev ganska pressad och ansträngd. Efteråt undrade jag om jag trots allt missat allt det där underliggande som gjort så många läsare och kritiker så entusiastiska, eller om jag snappat upp det som fanns där men helt enkelt inte uppskattat det.
Nu lutar jag åt det senare. En omläsning (istället för den snabba ombläddring jag hann med) skulle säkert ha fördjupat historien, och det kom upp ett och annat spår under samtalet i Humlegården som fick mig att retroaktivt uppskatta vissa litterära kvaliteter, men också en replik som hjälpte mig att sätta ord på min missbelåtenhet. En av deltagarna hade precis som jag lite svårt för boken, men av andra skäl. Hon såg trots allt något allmängiltigt i storyn: ”Alla som flyttat hemifrån kan känna igen sig.” Nej! Jag har flyttat hemifrån, det är tjugo år sedan nu, men jag känner inte igen mig alls i Dorte, tjejen som tycks vara som en kringtumlande papperstuss vars öde styrs av vindpustar och förbipasserande. Alla hennes relationer verkar vara slumpmässiga, hon visar inget intresse för att arbeta och förtjäna sitt uppehälle och när hon väl söker och kommer in på en universitetskurs struntar hon i att gå den och stannar hemma och vänder på dygnet istället, när hon inte shoppar inne i Köpenhamn. Eller skriver. Någonstans anar man författaren själv i Dorte. Men mig provocerade hon till vansinne.
Efter den ändå mycket lyckade träffen – det är sällan en nackdel att tycka olika – fick jag med mig de överblivna bigarråerna, som jag åt i läsställning hemma i soffan där jag nu kunde lämna Helle Helles värld och kasta mig in i en annan.
MDCXXI Upptäcktsresa: Djursholm
Jag har tidigare skrivit om de upptäcktsresor jag och Jenny H gjort till Märsta, Uppsala och Tensta, och hittills, så här drygt halvvägs in i 2014, har vi uppfyllt ambitionen att upptäcka en ny plats per månad. Hög tid att visa mer av vad vi sett och lärt oss om vår omvärld.
I april tog vi bussen till Djursholm. Tack vare våra goda erfarenheter av Facebook-vänners tips under Tenstaturen föregående månad bad vi eventuella Djursholmskunniga personer att ge oss bra förslag, vilket vi fick, och vi följde upp samtliga.

Men först Djursholms bibliotek. Om orten vi befinner oss på har ett bibliotek hör ett besök till rutinen.

Den obligatoriska skyltbilden. / Fika på Monrad’s. (Det syns inte så tydligt, men dagen till ära bar jag en klassisk scarf med hästmönster.)

Några vackra vyer att bjuda Facebook-vännerna på.
MDCXIX Sista solstrålarna över Kastellet

Frisk kvällspromenad med Lena runt Skeppsholmen och Kastellholmen. På Kastellets flaggstång fladdrade den tretungade svenska örlogsflaggan, en trygg bekräftelse på att fred råder i landet. Det skreks dämpat från Gröna Lund. Ett fåtal flanörer, varav åtminstone några utländska turister, rörde sig på öarna, i övrigt lugn och stillhet, vågskvalp, passerande båtar på håll.
Vi höll ett måttligt tempo, men på väg hemifrån fram till vår mötesplats vid Kungsan hade jag gått riktigt raskt med min holländska popfavorit Wouter Hamels nya skiva Pompadour i öronen. Första låten satt kvar i skallen hela promenaden och maler där inne än.
MDCXVIII Dålig disciplin

Vilket liv det är på balkongen! Måsarna tjuter, kråkorna brölar, trädkronorna susar, trafiken brummar i fjärran, det slår i dörrar och slamrar vid cykelställen, ett och annat ord kan urskiljas från samtal nere på gatan.
Jag försöker ju få någonting gjort här! Maila och läsa. Och så stjäls min uppmärksamhet av intressant oväsen.
Jaha, nu klingar bestick någonstans i närheten. Någon äter middag på en grannbalkong.
Och en yngling med ryggsäck skramlar högljutt fram på skateboard över den ojämna asfalten. Nu svängde han runt hörnet. Vad tyst det blev.
Nej, nu slår kyrkklockan.
MDCXVI Greetings from Krigslida
MDCXV Kantonesiskt på Kungsholmen
I födelsedagspresent av Jenny F fick jag en kantonesisk middag, en försmak av vårt äventyr i höst, även om vi förstås inte är helt säkra på att maten på Restaurang Hong Kong på Kungsholmen smakar som maten i Hongkong.
Vi åt vårrullar, dumplings, kyckling och anka och sedan glass och inlagd ingefära respektive friterad banan. Höjdpunkten var den lilla fågelskulpturen av morot.
MDCXIV Fin kväll, få bord

Först hade vi sommarveckorna med grå himmel och isvindar. Jag passerade uteserveringar och tänkte att en sådan här ledig kväll kunde man ha suttit där vid ett bord och haft det trevligt i solen, om den hade varit framme. Sedan kom det vackra vädret, men var var då de lämpliga lediga kvällarna? Jo i kväll, i kväll skulle det vara perfekt att sitta och snacka på en trivsam uteservering. Jag hörde av mig till Anna, som svarade att hon och syrran Elin också tänkt att just i kväll var en uteserveringskväll. Så då trängde jag mig på syskonträffen och vi bestämde oss för Mälarpaviljongen.
Dessvärre var samtliga stockholmare inne på samma spår. Var det verkligen värt att tränga sig runt varv efter varv mellan borden, på den utbyggda delen vid strandkanten och över den lilla bron till pontonen i vattnet, där det kryllade av lyckliga bordsinnehavare och olyckliga bordslösa som vi? Det var väl det i slutänden, för vi fick ju faktiskt ett bord. Och ja, det var precis så där somrigt och trevligt som det skulle vara, vi åt gott och pratade om USA-resan från kust till kust som Elin kommit hem från och filminspelningen som Anna jobbar med och själv snöade jag in på New York och insöp allt som Elin berättade om hennes dagar där för några veckor sedan.
Ingen skugga alls över själva slutresultatet, alltså, men sådant man kan ta del av ”i mån av plats”, med andra ord i konkurrens med många andra, passar inte min personlighet. Att komma till ett reserverat bord är väldigt mycket trevligare än att stirra ut sina medmänniskor på en populär uteservering. Parkteater i all ära, men går man in i en teatersalong med en biljett i nypan behöver man inte bråka med publik som sitter för glest i bänkarna. För att inte tala om scenerna som kan utspela sig vid ombordstigning på flygplan med fri placering, och då vet man ändå att det finns plats för alla, men förmodligen inte precis där man vill. Ibland kommer man inte ifrån sammanhang där man behöver armbåga sig fram och aldrig riktigt kan veta om det kommer att gå vägen eller om man får lov att ge upp, men jag undviker dem mer och mer. Kanske är det åldern, kanske värderar jag min tid på gränsen till för högt, kanske är det mitt maniska planeringsbehov – det som gör min entusiasm inför en planerad aktivitet skyhög och besvikelsen över en missad aktivitet avgrundsdjup – som gör mig så oflexibel.
Men det finns ju skäl till trängseln. Det är bara på billiga flygresor man inte har en angiven plats. Parkteater är gratis. Och uteserveringen är populär för att solen skiner, vattnet glittrar, maten smakar bra och människor vill umgås. Så tack, Anna och Elin, för att jag fick sitta med vid det högt eftertraktade bordet!






