Tröttnar aldrig på att byta färg och textur. Här ett rost- och guldfärgat glitterlack under och ett par lager mer finkornigt guldglitterlack över. En mardröm att få bort, men den dagen den sorgen.
Kategoriarkiv: Bild
MDCXXXV Sankt Erik
Snyggast pärmar av de många Stockholmsböcker jag hanterade på Slussens bibliotek i dag hade det biblioteksbundna exemplaret av Ebbe Sadolins På vandring i Stockholm från 1954. Spexigast pärminsida hade Stockholms spökhus och andra ruskiga ställen av Stig Linnell.
MDCXXXIV Äntligen öppet
Det var en hel del som inte fungerade i dag, första öppetdagen på Sturebibblan efter fyra stängda sommarveckor. Sändningen – alla böcker som återlämnats på andra bibliotek de senaste veckorna – kom inte, vilket gjorde att många inte fick sina reserverade böcker. Den automatiska entrédörren var felinställd och öppnade sig inte för besökare, något vi får leva med åtminstone fram till onsdag. Och i bibliotekskatalogen står det fortfarande att vi har stängt.
Men vi hade gott om låntagare (som kom in genom den manuellt uppställda entrén), mycket återlämning och många nyanlända tidskrifter och inköpta böcker att ta hand om. Jag jobbade över någon timme (men har en del minustid sedan tidigare, så det är inget synd om mig alls) och var ändå tvungen att lämna flera påbörjade uppgifter till morgondagens bemannare, och finliret, som att skylta om, fick prioriteras bort helt och hållet till förmån för mail och telefonsamtal för att försöka ställa alla konstiga fel tillrätta.
Att diverse uppstartsproblem skulle komma i dagen var jag nästan hundra procent säker på, men jag har förstås sett fram emot att Sture ska öppna. Helst skulle vi ju inte stänga alls. Det slog mig på nytt hur hemma man kan känna sig på en tunnelbanestation.
MDCXXXIII Extremregn
I kyrksalen regnade det in och utanför flöt floder av vatten över gata och trottoar medan åskan blixtrade och dundrade. Obehagligt och underhållande på samma gång.
MDCXXXII Hej Huvudsta!
I går tillbringade jag kvällen i Huvudsta, dit Ivana flyttat. Till att börja med fick jag kliva av på en för mig ny tunnelbanestation.
Och så blev det god, hemlagad serbisk husmanskost.
Vi utforskade Huvudsta strand …
… och hur många gånger har jag inte promenerat förbi Hornsberg och inte vetat vad det är man ser tvärs över vattnet? Nu fick jag motsatt perspektiv. Mycket lärorikt. Och så delade vi fika med hungriga änder och tränade knivigheter i svenskan. ”Jo, man säger ‘duck’ på engelska, men det där är inte en anka, det är en and! En and, flera änder.”
MDCXXXI Karlaplan i motljus
Jag trivs bra med Slussens och Sture bibliotek som mina ordinarie arbetsplatser, men det är ändå småtrevligt att vara på Östermalms bibliotek vissa dagar under sommaren. Och promenadvägen dit kan man inte klaga på.
MDCXXX Orättvist
De senaste kvällarna har CNN stått på extra länge här hemma. Så mycket elände. Ondska och olyckor.
Ibland inbillar jag mig att jag visar ett slags medkännande respekt när jag följer de orättvisa, hjärtslitande skeendena. Ibland minskar, märkligt nog, känslan av maktlöshet när jag vet mer om vad som händer i världens oroligaste hörn, som Gaza, Irak, Ukraina, Syrien – och Norge.
Men i kväll stängde jag av nyhetsbruset för ett tag, satte mig på balkongen och tog del av några av de många, många förmåner som finns inom mitt räckhåll. Te. Frisk luft. Ett nästan folkfritt kvällslugn. 150-årsjubilaren Karlfeldts dikter. Bara för att jag hade lust. Jag skäms inte för det, men önskar att vi alla kunde få sitta på balkongen och läsa när vi har lust.
MDCXXIX Vi som inte fantiserar om mord
Nej, Jo Nesbø, det här är inte sant. Att prata om latent våldsamhet är en sak, men att alla skulle ha haft en mordisk hämndfantasi är en annan.
Om man med latent benägenhet till våldsamma aggressioner menar att vem som helst av oss under extrema omständigheter kan utföra våldsamma handlingar så är nog det helt riktigt, men då är just extrema omständigheter ett villkor – att man själv blir utsatt för våld, bevittnar våld, drabbas av svår psykisk sjukdom eller något annat extremt destruktivt. Den gruppen är stor, alldeles för stor, men tack och lov är vi också många som slipper det.
I ett Dr Phil-avsnitt jag såg för länge sedan ägde en kort dialog rum som fick fäste i minnet. De exakta omständigheterna har jag glömt, men det handlade om en familj där något riktigt tragiskt pågick, jag misstänker att det var något incestuöst, och mamman var på plats i studion. När samtalet skulle avrundas sa mamman – självklart och plågsamt medveten om tragedin – någonting i stil med att ”nåväl, alla familjer har ju sina mörka hemligheter”. Det var en tröst Dr Phil inte kunde ställa upp på. ”Nej”, sa han, ”hemligheter av det här slaget finns inte i alla familjer.”
Dr Phil sa inte ”er familj är den enda som drabbats av det här”. Det är det andra osanna diket man kan hamna i, och det som många opponerar sig mot. Men jag ogillar det motsatta lika mycket.
(Klippet kommer ur Vi Läser nr 3, 2014.)
MDCXXVIII Hökaränghäng
Att enligt den spanska modellen hitta på att man ska träffas med en dags varsel funkar ju nästan aldrig i Stockholm, men den här gången gick det förvånansvärt bra och blev hemskt trevligt. Mireia hade besök av Antuan hemifrån Barcelona och för dem båda är svenskt sjöbad tydligen en stor sensation, så Mireia drog ihop ett gäng till picknick och bad vid Hökarängsbadet. Jag och Jenny H tog sällskap dit, avlöste en tjej med barnvagn som just lämnade picknicken, hälsade på Antuan med traditionellt kindpussande – det var mer än ett år sedan vi sågs sist – och presenterade oss för ett par till, varav en var bibliotekarie. Ett enormt sällsynt förhållande i min bekantskapskrets, borträknat mina egna kolleger.
Vi åt pastasallad i solen, undrade vem av Jenny (handen till vänster) och Mireia som egentligen är spanjorska och de flesta i sällskapet badade.
Innan jag och Jenny promenerade mot Farsta Centrum sa Antuan, apropå att Jenny tänker sig till Barcelona i höst, att de borde ”meet and have a fika!” Okej, jag har andra resor, och säkerligen intressanta möten, framför mig, men jag blev ändå avis tänkte genast tillbaka på en urtrevlig tapaskväll i Poble Sec för två år sedan …
MDCXXV Söderköpings Tidning
Brorsan och jag har hittat några blad ur Söderköpings Tidning från augusti 1919 i mammas och pappas garage. Artiklarna var spännande, men annonserna och tillkännagivandena ännu bättre. Vad sägs om Aktiebolaget C. G. Carlsson vars specialité är strumpor och strandkoftor? Och tandläkare Mac Rydin – verksam före autosvarets tid – kungör att han är bortrest till 8 september.
