Författararkiv: Sandra

Mina trasiga hörlurar

För sju månader sedan köpte jag ett par nya brusreducerande lurar. Jag använder dem jämt, precis som mina förra, som jag hade i sju år. När jag tog av mina inte alltför gamla lurar och la dem i skåpet på Kronobergsbadet häromsistens lossnade en liten metallbit från ena luren, som sedan hängde och dinglade på ett sorgligt sätt, och jag gick så fort jag hade möjlighet till butiken där jag köpte dem för att reklamera. Vi skickar dem till Sony, men de säger ofta nej till att laga dem på garantin, var budskapet. Två till tre veckor skulle det hela ta.

Tolv dagar senare var de klara och åtgärden gick på garantin. Jag hämtade dem efter jobbet i dag. Det borde vara regel, men eftersom det tydligen är undantag att få sin normalhanterade produkt lagad inom garantitiden nämner jag detta här. Det enda som hade tröstat mig om det visat sig att lurarna var totalförstörda, eller skulle ha kostat så mycket pengar att laga att det inte vore värt det, är det faktum att de dessvärre är ganska fula. Nästa gång, om kanske sju år, kanske jag ser mindre till funktion och mer till estetik.

Från Tyresö centrum till Flatenbadet

Naturkartan är en jättebra app, eller själva kartan är i alla fall bra, så det finns inget annat att skylla på än handhavande. Bara för att en vandringsled kallas vandringsled behöver den inte leda en längs stigar i naturskön miljö, den kan gå genom bostadsområden, längs tungt trafikerade vägar, intill grustag, lite vad som helst – och det framgår i kartvyn och borde inte komma som en överraskning. Mitt förslag att med Naturkartans hjälp vandra från Tyresö centrum till Bagarmossen längs leden som kallas ”Nacka pilgrim” borde alltså ha varit uppenbart dåligt redan från början, men man är väl inte sämre människa än att man kan ändra sig. När AE och jag tröttnade på trafiken och de märkligt bebyggda utkantsområdena ändrade vi kurs och gick mot Drevviken och vidare mot Flatenbadet.

Solen var fortfarande framme när vi tog fram våra mattermosar strax bortom Strandkyrkogården med Drevvikenutsikt, medan dimma bolmade över Flaten under vår andra och sista rast, på högsta delen av Flatenbadets hopptorn. Ost och kex och hembakta blåbärsmuffins.

Och det var inte bara för att se sydöstra Stockholm och lite späd vårgrönska som vi gav oss ut – vi underhåller våra vandringsmuskler inför större utmaningar i augusti.

Mikrodrömmar

Någon mer än jag som drömmer mikrodrömmar? Eller är jag i själva verket galen, sedan länge? Det verkar som att det pågår en kryptisk pjäs i min hjärna, nonstop, och ibland innan jag somnar på riktigt slumrar jag till och hör korta, lösryckta repliker. Jag har börjat skriva ner ett urval.

– Familjetaxi, Örebro.
– Som du, Mackan, och sidenskorporna!
– Jag bryr mig inte om herr Nitton.
– Flugskiffer!
– Välkommen till Tellus, jag heter Ketchup.

Dessa rader är helt autentiska. Hälsningar från mitt undermedvetna.

Från tåget från Bokmässan

Jag älskar Bokmässan. Jag har trängts, stött på gamla kolleger, två gånger vimsat ut ur mässområdet och behövt kontrolleras för att komma in, hört panelsamtal om fri åsiktsbildning och en enkvinnasshow med finlandssvensk estradpoesi. Jag har lärt mig mer om skönlitterär översättning genom tiderna och hur bibliotek samverkar för smart medieförsörjning. Jag har slagits av skarpsinne och gäspat åt floskler. Olyckligtvis var det fullsatt, stängt och bevakat när jag äntligen letat mig fram till seminariesal R2 och 12-seminariet om bibliotek och civilsamhälle, så jag vände om, och kom att tänka på att mitt dagsschema borde ha en lunchrast. Det hade jag glömt. Jag gick ut till en parkbänk och åt upp det jag hade kvar av min tågfrukost.

Nu är jag på väg hem och har så diskret som möjligt ätit min varma tonfiskmacka från Espresso House, som inte var det mest tågvänliga valet. Men jag är sjukt nöjd över att ha kommit ihåg att gå till bistron för att visa upp mitt grå Prio-kort och få en kopp te, och nu har damerna bakom mig slutat lösa korsord tillsammans. Frid i vagnen. Fram med min koreanska roman.

Måndag morgon från hamn till hamn

Pendelbåten Freja må ha lämnat Nybrokajen några minuter sent och bänkarna ute på däck (de som samtidigt är förvaringsutrymmen för flytvästar) var ohjälpligt blöta, men med en sådan här dimmigt fridfull utsikt kan man inte klaga. Och här på kontoret i Frihamnen möttes jag av en hylla full av färdigkatalogiserade romaner, som en kollega tagit hand om medan jag tillbringade förra veckan på annat jobb. Oändligt tacksam.

Och nu hör jag ett lyckligt tjutande skall utifrån hallen. Samma kollega som katalogiserat mina böcker är kontorshunden Teodoras storfavorit. Till honom galopperar hon genom korridoren.

Biblioteksbokskvalitet

”Vad är det här för djur?” frågade SH oss andra i arbetsrummet på Bokhotellet, men vi var svarslösa. Och — den egentliga frågan — kan man erbjuda stans yngre meänkielitalande låntagare ett litet häfte med pixliga och, ja, höggradigt naivistiska illustrationer och kalla det barnbok? Med begränsade möjligheter till förhandsgranskning råkar vi inköpare ut för grisen i säcken ibland, på våra respektive områden. Själv bläddrade jag i en av mina beställda engelskspråkiga romaner i dag som helt oannonserat visade sig vara en storstilsbok — alltså ha extrastor text — och i SH:s fall kan det gälla obegripliga djur. Förlåt, stockholmare. Det är inte meningen.

PS Det är en kalv, med en trollkarl på.

Ugglekasse

Sommaren 2009 köpte jag en tunn tygkasse i Japan Town i San Francisco, en sådan man förvarar hopvikt i ett litet fodral. Den har ett gulligt ugglemönster i en stil som snart skulle svepa in på bred front, men som då var lite speciellt. Sedan dess har jag tagit fram den emellanåt när jag ska bära matvaror och biblioteksböcker och sådant. I dag såg jag en tant på Odengatan som hade en likadan. Har de sålts i Sverige på senare tid? Har hon haft den i femton år? Jag borde inte ha stirrat på tanten och hennes kasse så förvånat som jag gjorde, för prylar massproduceras och sprids globalt, sedan mer än femton år. Å andra sidan är det väldigt, väldigt många olika prylar som massproduceras och sprids globalt och jag hade inte sett min kasses like tidigare. Hur som helst – jag stirrade och konstaterade återigen att det i det oändliga utbudets tid ändå inte går att vara helt unik.

Vegetarisk pizza med salami

Någon mer som har uppmärksammat att de vegetariska pizzornas goda grönsaker saknas på nästan alla andra pizzor? Är man ute efter en salamipizza med goda grönsaker finns det bara en sak att göra – beställa en vegetarisk pizza med salami.

Måltiden äger rum på Cicciotto i Sigtuna, där hela vårt nyårsfirande sällskap klämt in sig vid ett långbord.

Hej fika!

Med vissa oundvikliga undantag har det blivit hälsokost de tre senaste veckorna, och nu är hälsoutmaningen över. Så i dag: Ungerska kakor med allmogemotiv, på arvegodsassiett jag fick från föräldrahemmet i helgen.