Etikettarkiv: Vänner

CXCVI Midsommargrill

Länge pratades det om dåligt, regnigt midsommarväder, men där jag var var det fint i går. Lite svalt, men fint. De flesta jag känner hade rest bort, och jag ville bara ha en enkel midsommar, inte resa någonstans och inte arrangera något stort, men ändå uppmärksamma dagen. Kompromissen blev grillning med Lena W här på gården, med föreningens mafiosogrill. Kyckling, halloumi, potatis och grönsaker, en dragon- och citrontimjansås och en raitainspirerad myntasås (klart man ska utnyttja sin lilla kryddträdgård). Brownieartad chokladkaka med cashewnötter till efterrätt. Så ska en midsommar firas. Jordgubbar hade i och för sig varit trevligt, men sill och sådant klarar man sig utan.

Över efterrätten tittade vi på bilder från Hongkong och Kina, varifrån Lena kom hem häromdagen. Förutom vackra gröna miljöer och landsortsbor de träffat föreställde många av bilderna unga mullbärsträd och silkesmaskar, ett projekt som Frälsningsarmén står bakom och som Lena och hennes kolleger var på besök för att se resultaten av.

Efteråt tog vi en långpromenad genom Kungsholmen, via Gamla stan och över till Söder, med avstickare till de adresser där det låg fik som möjligen kunde vara öppna i dag, midsommardagen. Vi hittade två – ett som var öppet just då och där man kunde fråga och ett som faktiskt hade en tydlig skylt för midsommaröppettider. Det var det många som saknade. Och vid det ena, Il caffè, ska jag träffa en CouchSurfare från Barcelona om en och en halv timme.





CLXXXVI Vännerna på Vapiano

Rebecca, som har bott några år i Sverige och varit med i Korskyrkan, kommer snart att åka hem till Australien och hade en kombinerad avskeds- och födelsedagsfest på Gamla stans Vapiano i kväll. Presenterna var påtagligt blågula – en midsommarstång, en liten bok om Stockholm, svenskt godis – och gästerna bredde ut sig vid flera bord i den stimmiga lokalen. Så väldigt stor är inte Korskyrkans församling och ungefär samma personer dyker upp i många sammanhang, men alla umgås ju inte med alla, så när någon av vännerna drar ihop folk kan man ändå få tillfälle att prata med sådana som annars mest rör sig i ens periferi. Det var inte uteslutande Korskyrkefolk, men vi var i majoritet. Vi gillar varandra.





CLXXX Stora Henriksvik revisited

image

Klart det går att besöka ett typiskt sommarfik även en regnvädersdag. Jag och Emma E, som jag känner från den tid då hon jobbade på nu hädangångna förlaget Sellin och jag korrekturläste för detsamma, fikade nästan ensamma på caféet och uppdaterade oss på varandras jobb och övriga liv. Vi gillar båda att jobba med text, men konkurrensen är stor, oavsett om man vill skriva eller redigera, vilket har gjort att Emma nu har gjort ett avsteg från förlagsbranschen medan jag får möjlighet att skriva om jag gör det gratis.

Fikat är gott och miljön är charmig på Stora Henriksvik på Långholmen, och tjejen som sköter stället är språksam och trevlig. Högt betyg överlag.

CLXX Senaste nytt från Kina

Chattade just med Lena W, som befinner sig på ett hotellrum i Lushui i Kina, med Internetuppkoppling, men inte tillgång till Facebook. Lena jobbar med olika projekt inom Frälsningsarmén, men tycks även ha tid att spela mahjong och äta kinesiska specialiteter – hon skippade de erbjudna njurarna, men tackade ja till söta rispannkakor. Den här gången har hon dock inte blivit bjuden på vildbin och stekta silkesmaskar som sist.

CLXVI Rysskryss

Efter några dagar på färjan kändes Stockholm och vardag och jobb riktigt avlägset och nu, efter en arbetsdag, känns kryssningslivet långt borta, trots att jag och Jenny kom tillbaka till Frihamnen så sent som i går kväll, men för att riktigt bryta med resans miljöer tog vi 1:an till Sveavägen och åt varsin tikka masala-rätt på Mandira innan vi skildes åt.

Kryssningen mellan lördag kväll och tisdag kväll i korthet:

Båten: Klassisk färja, heltäckningsmatta, speglar och gulddetaljer, sliten här och var, men okej. Gott om fina solstolar.

Vädret: Väldigt vackert första kvällen, då vi satt ute och såg Stockholms skärgård glida förbi i skymningen, varmt och soligt i Tallinn, grådisigt i Sankt Petersburg, blandat under hemresan.

Musiken: Techno, 80-talshits och 90-talshits i färjans högtalarsystem och melodifestivallåtar skrålande live från någon av restaurangerna.

Maten: I det rabatterade kryssningspaketet vi kommit över ingick alla måltider i bufférestaurangen. Man lärde sig så småningom – kycklingen var torr men ätbar, svartvinbärsgelén stod framme ibland och då passade man på att ta av den, klyftpotatisen var godare än de ungsbakade potatishalvorna och köttbullarna smakade bättre än väntat. På frukostbuffén var omeletten helt okej medan äggröran smakade industriell biprodukt.

Kösystemet: Alla på en gång vid varje på- och avstigning och långsamt, trångt, rörigt och oförutsägbart köande till varje passkontroll. Och vid buffén.

Tallinn-dagen: Somrigt och fint bland pastellhusen i den gamla stadskärnan. Höjdpunkterna var tårtfikat på Café Josephine och den lilla utflykten till Kadriorg-parken. För ganska många år sedan var jag och kursaren Erica på en vinterkryssning till Tallinn då vi åkte skridskor på Kadriorg-parkens svandamm, där det nu istället var en fontän och i alla fall en svan, vad vi kunde se. Övriga parken var också väldigt fin, med massor av kastanjer, ett par tjusiga hus och perfekta planteringar.

Sankt Petersburg-dagen: Efter viss kamp för korrekt information visste vi hur vi skulle ta oss till och från centrum, nämligen med en vit minibuss, obligatoriskt för oss visumlösa. Medan vi åkte längs enormt breda gator mellan gigantiska byggnader var det en engelsktalande guide som berättade för en handfull av passagerarna om stadens historia och de platser vi passerade, och vi försökte höra vad han sa trots att han bara med nöd och näppe överröstade radions ryska version av Living next door to Alice. Den här dagens höjdpunkter blev besöket på Coffehouse Company (en rysk variant av Espresso House som fanns i vartannat gathörn), en sväng på bokhandeln ”Böckernas hus”, beskådande av de superryska, färggranna lökkupolerna på Uppståndelsekyrkan och en märklig rundvandring i ett kvarter som intogs av husockupanter på 80-talet och nu blivit små jättekonstiga konst-, hantverks- och musikbutiker i förfallen, bohemisk miljö. När vi skyndade längs huvudgatan Nevskij Prospekt för att komma med sista bussen tillbaka bestämde vi oss för att köpa en kartong med bakverk från konditoriet Sever. Kön var som vanligt långsam och orättvis och vi stod och trampade nervöst hur länge som helst, men till slut var det vår tur och tjejen före oss kunde engelska och hjälpte till med beställningen. Så med kakaskrosetten i nypan halvsprang jag och Jenny bort till Vinterpalatset, där bussen faktiskt plockade upp oss på utsatt tid.

Hemkomsten: Vi gladde oss enormt åt att börja se den svenska skärgården när vi kom upp från badavdelningen på fönsterlösa däck 2 vid tvåtiden på eftermiddagen, och de återstående fyra timmarna kunde vi speja ut på öarna. Vi var bland de sista som pressade oss ut från färjan när vi äntligen lagt till, och väl vid passkontrollen stod vi i en av köerna en stund innan Jenny märkte att luckan för EU-medborgare var helt köfri (det var över huvud taget få svenskar på kryssningen). Så vi gick dit, passkontrollanten önskade oss välkomna hem och vi funderade på om just den här passkontrollen kanske var det bästa på hela resan. Fast nä, det står mellan Café Josephine och Uppståndelsekyrkan.

Gamla stan, Tallinn.

Estnisk bankomat.

Kjell-Bjarne, Jennys motsvarighet till Amelies trädgårdstomte, är alltid med.

Chai latte på Café Josephine.

Vy från solstolen.

Vinterpalatset.

Stort och öppet. Här gillar man rymd.

Stieg Larsson på ”Böckernas hus”.

Uppståndelsekyrkan.

Lada.

Rödbetssoppa på Abrikosoff.

Kakor från Sever.

Jenny har plockat fram sina hjärtsjukdomsmindmaps i hytten. Restiden ska utnyttjas.

CXLVIII Grillkväll med förhinder

Det började dåligt och slutade hejdlöst bra. I morse släpade jag med mig en rosa grillhink, grillmat, tändvätska och andra grillgrejer på tunnelbanan till jobbet inför avslutningssamlingen för både min nuvarande och min före detta hemgrupp i Vasaparken. Jag fick visserligen Sofias sms redan tidigare på morgonen om eventuellt eldningsförbud, men höll hoppet uppe. Men nej, man fick inte grilla i parken, och knappt hade jag hunnit konstatera det förrän vädret slog om och det började regna. Ny plan – min innergård, med lägenheten som inomhusalternativ. Bara att baxa hem allt igen.

Men lagom till kvällen var det vackra vädret tillbaka, och folk började droppa in i mitt hus. På gården stod en gigantisk övertäckt grill som jag varken kan minnas att jag sett eller hört talas om, och jag utgick ifrån att det var någon boende i huset som ägde den. Men medan jag var uppe en sväng i lägenheten började grillningsgänget prata med en man på en balkong högt upp. Han sa att grillen tillhörde föreningen och var fri att använda. Perfekt! Grillhink och kol ställdes bort, bara att vrida på gasen och köra igång.

Det kan bli fler sommarkvällar där nere på gården … Och det lät som att flera var intresserade av att göra mig sällskap.

CXL Hemliga aktiviteter

Det behöver inte alls vara något märkvärdigt, bara man håller innehållet hemligt blir en utflyktsdag mycket mer spännande. Charlotta, som snart lämnar Stockholm och flyttar till Skövde med sin man Henrik, hade massor av förslag på vad jag, hon och Sofia kunde hitta på efter gårdagens gudstjänst, då vi hade bokat in att vi skulle ses så att det blev av åtminstone en gång före flytten. Men jag och Sofia planerade på vårt håll. Det blev en tur med M/S Ballerina (som ingår i SL-kortet, perfekt) från Nybrokajen till Nacka Strand, där man anländer precis intill Restaurang J, som vi ursprungligen tänkt äta på. De nya planerna var att äta i Sickla, men vi hade inte ändrat båtplanen, och befann oss alltså ganska långt från Sickla. Google-kartan föreslog en tråkig promenadväg längs stora vägar, men det verkade ju mycket trevligare att gå längs vattnet. För säkerhets skull hörde vi med en man på Restaurang J som sa att det går jättebra att gå där, följ strandkanten, gå uppför berget, sedan under järnvägen … Inte trodde vi att ”gå uppför berget” betydde bergsbestigning och ”under järnvägen” att vi skulle krångla oss fram på avlägsna parkeringsplatser, men så småningom var vi tillbaka i civilisationen och närmade oss Dieselverkstaden. Biblioteket var faktiskt öppet, om än ödsligt, så jag tog en snabb titt, men målet var Café & Bistro Voltaire. Mycket läcker mat, massor att välja på.

Vi hade ingen brådska utan satt där länge, först ute, sedan inne, men så började jag och Sofia titta på klockan, och Charlotta förstod att utflyktspaketet omfattade något mer. Vi skramlade iväg på Saltsjöbanan in till stan och tog oss till Kungsträdgården och Smaka på Stockholm, där vi strosade runt tills klockan var sju och Gladys del Pilar började riva av en Tina Turner-kavalkad. Vi var inte de enda representanterna från Korskyrkan på plats utan samlades så småningom ett litet gäng framför scenen, mina föräldrar och moster Sophie dök också upp, och Gladys man Christer, församlingens tidigare ordförande. Gladys följdes av ett jazzgäng, med Max Schoultz med flera, och därefter Eric Gadd, som sjöng bejublade hits med mina Oddjob-favoriter Per ”Ruskträsk” Johansson och Goran Kajfes bakom sig.

Sedan fick det vara bra. Vi dissade rockabillyn, som var nästa programpunkt, gick mot tunnelbanan och spreds åt olika håll.