CXL Hemliga aktiviteter

Det behöver inte alls vara något märkvärdigt, bara man håller innehållet hemligt blir en utflyktsdag mycket mer spännande. Charlotta, som snart lämnar Stockholm och flyttar till Skövde med sin man Henrik, hade massor av förslag på vad jag, hon och Sofia kunde hitta på efter gårdagens gudstjänst, då vi hade bokat in att vi skulle ses så att det blev av åtminstone en gång före flytten. Men jag och Sofia planerade på vårt håll. Det blev en tur med M/S Ballerina (som ingår i SL-kortet, perfekt) från Nybrokajen till Nacka Strand, där man anländer precis intill Restaurang J, som vi ursprungligen tänkt äta på. De nya planerna var att äta i Sickla, men vi hade inte ändrat båtplanen, och befann oss alltså ganska långt från Sickla. Google-kartan föreslog en tråkig promenadväg längs stora vägar, men det verkade ju mycket trevligare att gå längs vattnet. För säkerhets skull hörde vi med en man på Restaurang J som sa att det går jättebra att gå där, följ strandkanten, gå uppför berget, sedan under järnvägen … Inte trodde vi att ”gå uppför berget” betydde bergsbestigning och ”under järnvägen” att vi skulle krångla oss fram på avlägsna parkeringsplatser, men så småningom var vi tillbaka i civilisationen och närmade oss Dieselverkstaden. Biblioteket var faktiskt öppet, om än ödsligt, så jag tog en snabb titt, men målet var Café & Bistro Voltaire. Mycket läcker mat, massor att välja på.

Vi hade ingen brådska utan satt där länge, först ute, sedan inne, men så började jag och Sofia titta på klockan, och Charlotta förstod att utflyktspaketet omfattade något mer. Vi skramlade iväg på Saltsjöbanan in till stan och tog oss till Kungsträdgården och Smaka på Stockholm, där vi strosade runt tills klockan var sju och Gladys del Pilar började riva av en Tina Turner-kavalkad. Vi var inte de enda representanterna från Korskyrkan på plats utan samlades så småningom ett litet gäng framför scenen, mina föräldrar och moster Sophie dök också upp, och Gladys man Christer, församlingens tidigare ordförande. Gladys följdes av ett jazzgäng, med Max Schoultz med flera, och därefter Eric Gadd, som sjöng bejublade hits med mina Oddjob-favoriter Per ”Ruskträsk” Johansson och Goran Kajfes bakom sig.

Sedan fick det vara bra. Vi dissade rockabillyn, som var nästa programpunkt, gick mot tunnelbanan och spreds åt olika håll.

CXXXVIII Jorden runt längs Djurgårdsbrunnsviken

Kalla mig fantasilös, men dagen har bestått av balkongpyssel och långpromenad i solen. Precis som i går. Den här gången träffade jag Lena i Humlegården, vi köpte mjukglass hos en trevlig glassförsäljare på Östermalmstorg, gick längs Storgatan tills den tog slut, gick ut mot Strandvägen och tog vänster upp mot Diplomatstaden. Vid Berwaldhallen stannade vi för att riktigt insupa hur ful byggnaden är (annars tycker jag mycket om Berwaldhallen, trots, eller på grund av, att även insidan är obotligt ful, en miljö som ser ut som studioinredningen i ett lokalt samhällsprogram i 1982 års TV-ruta). Vi kryssade mellan ambassaderna, följde vattnet, gick över Djurgårdsbrunnsbron och tog Djurgårdssidan tillbaka. Stockholm är grymt.

Vad vi pratade om? Kinesiskt uttal, möten med amerikanska passkontrollanter, att resa med folk man inte känner och hur man reagerar när man ser en västerlänning i Afrika.

CXXXVI Sommarstaden

Man kan ju inte skura trätrall och plantera hela dagen. Jag och Wendy lunchade lammfärsspett från Matkulturs tält i ett soligt och stimmigt Kungsan i Smaka på Stockholm-rus. Staffan Ling pratade med kockar på scenen och folk köade för att äta indiskt, kinesiskt och thailändskt, finfisk och burgare, polkagrisar och brända mandlar. Vi pratade om hur glatt och trevligt och lyckat det var, men som tur är kan man enkelt dra sig tillbaka från folklivet när man fått en lagom dos. Det räcker med en promenad ut på Skeppsholmen så är det grönt och vattenglittrigt och ganska glest mellan människorna. Bara skriken från Gröna Lund påminner om att man fortfarande är kvar i huvudstaden en solig långhelg, då kön till spårvagnen mot Djurgården är femtio meter lång.

C Tårta vid busshållplats

image

Känner mig ganska fräck nu när jag har smitit efter en timme på 30-årsfest, men det är ju så trist att tacka nej när man blir bjuden bara för att man har lite ont om tid …

Man jag hann i alla fall träffa 30-åringen Susanne med familj och ett annat par som också hade två barn. Lika många vuxna som barn, alltså (om jag räknar bort mig själv), och det var tveklöst barnen som satte agendan. Maten var jättegod, och tårtan också, som jag fick med mig på en papperstallrik och åt där jag stod och väntade på bussen till Huddinge centrum tillsammans med ett äldre par.

image

XCIX Jesusmanifestationen

image

Istället för att manifestera så mycket själv i år var jag en sväng i Kungsan och gladde mig åt att många andra gjorde det. Efter lite spejande hittade jag Västerås-Annika och hennes föräldrar och pratade med Annika en stund så pass långt från scenen att vi kunde överrösta Frälsningsarméns sångare.

Hade jag börjat leta hade jag nog hittat stora delar av bekantskapskretsen i Kungsträdgården och det hade varit väldigt roligt att vara med, men nu önskar jag dem en bra gudstjänst, ber för öppna hjärtan hos förbipasserande stockholmare och lämnar city. Tänk om man kunde vara på flera ställen samtidigt.

XCV Nyinflyttad vid Skanstull

Förra gången jag var hemma hos Wendy satt vi på en madrass och drack te och åt Ballerina-kakor. I går fanns det fortfarande inte något bord, men en soffa. I övrigt är den nyköpta lägenheten på södra Söder snyggt och smart renoverad, med en Josef Frank-fondvägg i sovrummet, en nyuppsatt vägg i betongglas och en riktigt spatiös inbyggd garderob. Jag, Wendy och Jenny åt kinesisk mat och thailändska sötsaker och googlade på bilder på designern som gjort kronprinsessans brudklänning för att Wendy skulle kunna bekräfta att jo, det var en av hennes grannar.

XCIII Cocovaja revisited

Julia valde soppan som jag testade i går, jag tog en fetaostsallad. Gott. Lite inlagda grejer, gurkor och något rosa. Jag gillar inlagt. Julia är med i vår nu lätt slumrande men på 90-talet mycket aktiva bokcirkel FDFK (Före Detta FrukostKlubben). Den startade i Uppsala i januari 1996 som studiegrupp, när jag och fyra andra tjejer från Kulturvetarprogrammet precis börjat läsa Litteraturvetenskap A, och den behöll form och medlemmar ett par terminer. Därifrån var steget inte långt till bokcirkel, och konstellationen har varit fast genom alla år.

Julia jobbar på Land Lantbruk och berättade om ett spännande uppslag i morgondagens tidning. Håll i dig, strax publicerar jag en preview.

LXXXVI Ombyte förnöjer

image

image

Man ska ha variation i vardagen, det tror jag stenhårt på. Om man gör saker med tillräckligt många andra saker emellan kan det mesta vara roligt. Som att städa i kyrkan. Vi var dessutom fler än vanligt i kväll, så det gick undan. Jag tog mig an några toaletter och nej, det är inte särskilt kul oavsett hur sällan man gör det, men någon ska göra det, och alla nio veckor av tio som man inte har städvecka sänder man en tacksam tanke till den som gjort det.

Tre av oss gick efteråt hem till Evelina och Johan några trappor upp, där vi drack te, tittade på när de åt pannbiff och pratade om mormonkyrkan och Frälsningsarmén.

På promenaden hem över Barnhusbron var ljuset gult och månen vit och stor.

LXXV Annie hos Anna

Uppe tidigt efter sen kväll hos Anna i Kristineberg. Fram till årsskiftet var vi med i samma hemgrupp, men sedan dess har vi nog knappt setts, så filmkvällen blev komma-ikapp-kväll.

Efter jobbet åkte jag över till Söder för att hämta Anna i en källarlokal där hennes och maken Christians filmproduktionsbolag finns, en heltäckningsmattsklädd miljö där flera företag har sina kontor och där man inte har på sig skor. Vi åt på indiern Ellora i närheten, pratade jobb och resor, promenerade över Västerbron, pratade böcker, kryssade bort över Kungsholmen, pratade mer jobb, köpte fika, kom hem till Anna, pratade hemgrupp och började titta på Annie vid halv nio. Som tur är håller man sig lätt vaken under extravaganta sång- och dansnummer.