MDCXXVII För och emot färdigriven ost

Det senaste Kluvet land-programmet i P1 har rubriken ”Latheten och den färdiga matkassen” och tar upp vissa fördelar med färdigpackade, ibland färdigkomponerade och ofta hemlevererade, matkassar. Det mest uppenbara är att kunden sparar tid, och den missade upplevelsen att själv se, känna på och välja ut varor i affären behöver man inte sörja, eftersom det för det mesta handlar om att plocka på sig förpackningar där själva maten kanske inte ens syns.

Men så snart det började pratas om utvecklingen av våra mathandlingsvanor ur psykologiska och ideologiska perspektiv var tonen cynisk och uppgiven. De intervjuade upprepade att vi blir latare och latare och helst köper färdigriven ost – otänkbart för den äldre generationen – och det faktum att vi inte ens behöver gå till affären gör oss ensamma och isolerade.

Även om jag inte kan sia om framtiden vill jag gärna påminna om den motsatta trenden, som anammats av Söderhipsters, Solsidanbor och säkert många andra, nämligen långkoket, surdegsbaket och annan mattillredning som tar tid, är naturlig, baseras på noggrant utvalda råvaror och antingen är ren och enkel men förstklassig eller också avancerad och komplex. För en hemmakock av den skolan är det hel ost – helst från manuell ostdisk – som gäller.

Men framför allt vill jag opponera mig mot tanken att genvägar som färdigrivet och hemlevererat per automatik gör oss till soffpotatisar. Jag tror att den som var en soffpotatis från början säkert tar chansen att soffa till sig ännu mer, medan den som är aktiv faktiskt kan använda den sparade tiden till något bättre. Vem saknar att gå ner till sjön med tvättbräda och lägga många timmar och massor av muskelkraft på det som tvättmaskinen tar hand om på 45 minuter? Finns det några sjötvättsaktivister där ute? Vem vet, det kanske det gör.

Om man snarare ogillar tanken att det som alla samhällsgrupper klarat så länge själva, plocka ihop och bära hem matvaror, nu återigen läggs på betald personal så kan man ju ta i beaktande att formen är ny. Vad är bättre eller sämre, att jag tar min plastkorg och lyfter ur varorna en och en så att en kassörska kan scanna streckkoder eller att jag sitter hemma och klickar iväg en elektronisk beställning till någon som går runt i en lagerlokal och samlar ihop de varor jag vill köpa? Och varför skulle någotdera vara dåligt över huvud taget?

Jag gillar Kluvet land och dess ambition att, under den här säsongen, lyfta fram tjänstesamhället och att ”allt fler jobbar med att serva andra”, men vill inte gärna att diskussionen ska hamna i ett nedvärderingsträsk, med nedvärdering både av personer i serviceyrken och av kunderna som köper deras tjänster. Själv har jag fått prova flera olika roller i yrkeslivet, inklusive kassörskans, och har betydligt oftare haft anledning att prata om skillnader mellan olika yrkesutövare på ett helt annat sätt, nämligen mellan de proffsiga och de oproffsiga. Under mina nu många år som bibliotekarie har jag varit akademiker i ett serviceyrke – ett förhållande som är värt en egen framtida bloggpost – och har förstås även med andra yrkesutövare att göra, till exempel städare, den klassiska gruppen serviceutförare. Gissa om jag har en uppfattning om den kunniga och engagerade städerska som delade min känsla för biblioteket och genast tog sig an det för oss båda sorgliga klottret i entrén och en helt annan för det städteam som nyligen fick i uppdrag att damma bibliotekets hyllor med fullständig oordning bland böckerna som följd.

För att återgå till mattrender hörde jag i går ett annat P1-program, nämligen det sista Kino-avsnittet före sommaruppehållet, ”Mat på film och The Trip to Italy”, där man bland annat tog upp dokumentären Foodies och hade samtal med matnördar som Niklas Ekstedt och Karsten Thurfjell. Intressant, underhållande och långt, långt från färdigrivet.

MDCXXIV Lyssna på Radiokorrespondenterna i sommar

Jag skulle ha väldigt svårt att välja en favorit bland alla suveräna P1-program, men bäst just nu är Radiokorrespondenterna och deras temaveckor. Förra veckan pratade Jenny Sanner Roosquist om Norden och Baltikum i fyra dagar i rad och nästa vecka blir det Sydamerika med Lotten Collin.

Innevarande vecka sammanföll Richard Myrenbergs fyra Afrika-program med min läsning av Chimamanda Ngozi Adichies Lila hibiskus, om den femtonåriga tjejen Kambili (betoning på första stavelsen, för den som undrar) i Enugu i sydöstra Nigeria. Bokens centrala familjedrama och skildringen av en tonårings vuxenblivande hade kunnat utspela sig var som helst, medan namn och språk, natur och klimat, folktro och politik placerar berättelsen på en för mig främmande plats som jag blir upplyst om under läsningen. Med jämna mellanrum googlade jag namn på träd och maträtter och fraser skrivna på igbo för att förstå och hänga med, och jag fick lära mig om vindar och regn och frukter och djur. Så när Afrikakorrespondent Myrenberg pratade om termiter som tappar vingar, vingar som han fått sopa upp sopskyffelvis från köksgolvet hemma i Nairobi, förstod jag precis vad han pratade om.

Två tips till:

Missa inte det Myrenberg-program som har ett inslag om flygplatser i Afrika och resten av världen. Nu råkar jag vara specialintresserad, men jag tror att vem som helst som flugit kan uppskatta samtalet mellan en van Afrikaresenär och en ”design manager” som jobbar med flygplatsutformning.

Och missa inte Radiokorrespondenternas Sverigeturné! 19 augusti är de här i Stockholm, på Södra Teatern, och kan man inte höra dem där, eller i Göteborg, Malmö, Umeå eller Uppsala, går det bra att lyssna på webben.

MDLVII Stil i P1 om att bevara och dokumentera

Stil
Hört det senaste avsnittet av Stil i P1? Mina kolleger på Stadsmuseet pratar om olika föremål i museets stora samlingar, varför de har valts ut och syftet med att samla in föremål över huvud taget. I studion pratar även Veronica Hejdelind från Arkitektur- och designcentrum om vad bevarade prylar, kläder, konst, allt möjligt, kan betyda för eftervärlden. Veronica, som tidigare jobbade på Nationalmuseum, samarbetade vi med på Gamla stans och Sture bibliotek hösten 2012, en sann museipedagog som vet hur döda ting kan göras levande, med rätt kunskap och perspektiv.

Alldeles nyss kom en besökare in hit till Faktarummet på Stadsmuseet och sa att hon hört talas om ett radioprogram om Siewertz konditori och jag hade (för en gångs skull) stenkoll, jag visste att det var i Stil-reportaget som de pratat om marsipanformar och tårtdekorationer från Siewertz konditori, att det finns en artikel om konditoriet – jag la själv in den som lästips på Stockholmskällan för länge sedan – och att det på Stockholmskällan också finns foton på vissa av de bevarade föremålen. Besökaren var en släkting till självaste konditoriföreståndaren.

Lyssnar man på Stil-avsnittet och blir nyfiken på hur Stig Claessons slitna kavaj ser ut kan man kolla programmets Instagram-konto.

MCCL Radiokorrespondenterna

20130820-232001.jpg
Mitt i min extra långa arbetsdag tog jag ett par håltimmar och lyssnade på två programpunkter under det årliga evenemanget ”Radiokorrespondenterna” på Södra Teatern. Under rubriken ”Korrespondent i Putinland” pratade Lasse Johansson med Maria Persson Löfgren och Johanna Melén om journalisters situation i Ryssland, därefter ”Storebror ser dig” om avlyssning och annan övervakning med samma moderator och korrarna Johanna Melén, David Carlqvist och Sten Sjöström.

Jag gillar att höra radiokorrespondenterna i radio. Att höra dem på Södra Teatern är som att höra dem i radio och som bonus både få se hur de ser ut och ha dem samlade, vilket gör att samtalen inte bara handlar om vad som är aktuellt i deras respektive områden utan också om själva jobbet, om skillnaden mellan att rapportera från USA respektive Kina, hur det är att komma hem till Sverige …

Ett guldtillfälle för nyfikna, med andra ord. Senare i veckan ska det enligt uppgift gå att lyssna på alla programpunkter på sr.se/radiokorrespondenterna.

DCCXXIX Sviken av SR

Va!? Ska Biblioteket i P1 läggas ner? Eller ja, det har redan lagts ner, eftersom det halva avsnitt jag hann lyssna på i mobilen på väg hem från jobbet i dag, och som sändes i går, var det sista. Jag känner mig totalt överkörd i den här frågan och kan inte ens tröstkolla på Babel, för det har sommaruppehåll.

Börjar att tycka att SR är skyldiga mig något slags kompensation, efter att först ha strypt den eminenta satsningen Alltid nyheter och nu drämt till med det här dråpslaget.

Men inte inbillar jag mig att gräset är grönare någon annanstans. Jag är fortfarande SR trogen, P1 är my drug of choice och tablån svämmar fortfarande över av intressanta program jag missar ett efter ett i rasande fart. Länge leve SR-appen och poddradio, som hjälper mig att plocka russinen ur kakan och smaska i mig dem när jag har tid, och nåde den som rör Vetenskapsradion Språket.

DXXV Bra radio

Under förra året upptäckte jag mer och mer intressant radio genom att testa olika programserier och både lyssna på aktuella sändningar och program ur arkiven. Det blev viktigt att alltid ha några nedladdade program i mobilen, gärna dokumentärer.

Här är några av favoriterna, som fortfarande är lyssnings- och nedladdningsbara. Allihop sändes i somras.

Verkligheten i P3, 27 maj 2011:
Verkligheten i Sydkorea & Syskonen tävling
”Benjamin pluggar koreanska i Seoul. Men han är inte intresserad av Sydkorea – utan Nordkorea. Hans dröm är att kunna ta sig in i världens mest stängda land, prata deras språk och se hur det egentligen är där, bortom alla myter och fantasier.”  Och: ”De är jurister, schackspelare i elitklass och tv-producenter. De heter Adriana, Antonia, Amelia, Alfred och Albert – och de är syskonen som tävlar om allt.”

P4 Dokumentär, 26 juni 2011:
Utan min pistol är jag naken
”Det här programmet handlar om amerikanska vapenälskare och deras resonemang. Möt den unga tvåbarnsmamman som går beväpnad när hon hämtar barnen på dagis. Hör om cowboy-historikern i Arizona som har två pistoler i hölstret. Och möt prästen som ber till Gud att vapenlagarna inte ska ändras.”

P4 Dokumentär, 3 juli 2011:
När polismannen är en kvinna
”Jag har jobbat mycket med kriminaljournalistik och har blivit nyfiken på hur det är att vara en tjej i kåren. I dag är vart fjärde polis en kvinna, för tio år sen var de vart femte. Är man bara en i gänget? Eller får man kämpa sig fram som poliskvinna bland polismännen? Möt Johanna, Kerstin och Ella, tre generationer kriminalpoliser.”

I övrigt kan man ladda ner valfria avsnitt av jättelättsamma, jätteseriösa Jättestora frågor (värdelöst nog har inte alla avsnitt beskrivningar, men man kan ladda ner på måfå, alla är bra), charmigt nördiga Språket, reportage från extra aktuella platser i världen i Radiokorrespondenterna eller naturligtvis Biblioteket, med reportage och intervjuer kring det senaste och det klassiska i bokväg.

CCCXVIII Bra radio när som helst

image

Om man vill koncentrera sig på två saker samtidigt rekommenderar jag målning och ett intressant radioprogram. Varför inte Jättestora frågor med Johanna Koljonen? Medan jag stod och penslade en ände av föräldrarnas verandatak vit lyssnade jag på ett av avsnitten om kärnkraft som sändes för ett par veckor sedan. Eftersom jag insåg så sent att Jättestora frågor är sommarens obligatoriska lyssning har jag mycket att ta igen – och nedladdningsbar radio, hur fantastiskt är inte det? Andra rekommenderade program är Verkligheten i P3, P3 Dokumentär och P4 Dokumentär. Man ska alltid ha några avsnitt nedladdade i mobilen, så man kan plocka fram dem när man går till jobbet, är på gymmet, lagar mat eller målar.