Ska bli jättespännande, tycker jag. Har ännu inte skrivit ett ord på manuset.
Etikettarkiv: Stockholms historia
MMLXXXII Stockholms framtid : idealism och ekonomi
I dag har jag lagt in en litteraturtipspost i Stockholmskällan om en skrift med rubriken Stockholms framtid : idealism och ekonomi. Riktigt underhållande läsning som jag aldrig hade hittat om jag inte gått runt och rotat på måfå i Stadsbibliotekets Stockholmsmagasin. Klistrar in beskrivningstexten:
Fredagen 5 april 1907 höll arkitekten Wilhelm Klemming (som bland annat ritade Centralbadet) ett föredrag inför Samfundet S:t Erik. Han ansåg att stockholmare visar ”utomordentlig likgiltighet” när det gäller stadens framtid. Vi stockholmare kan ”arga upp oss ibland”, om någon drastisk oönskad förändring sker, men ”någon bestående lifaktighet äro vi uppenbarligen ej fallna för”.
Det Klemming var så upprörd över var att bebyggelsen i och kring Stockholm tog för liten hänsyn till natur och grönska. Till exempel propagerade han för ”skyskrapare”, hus som är så höga att vissa lägre hus kan gallras bort och lämna plats för planteringar.
Texten är intressant både som exempel på tidens tankar kring stadsplanering och för sin känslosamma ton och högljudda åsikter, som kan jämföras med dagens röster om förändringar i Stockholms stadsbild. Så här kraftfullt kunde Klemming uttrycka sig: ”Det måste skära en hvar i själen att se huru en härlig natur måste vika för samhällen af den vidunderligaste oskönhet. Sådana samhällen äro exempelvis ett par af de norra förstäderna. Man har där lyckats fullständigt utrota alla spår af en vacker natur. De få kvarvarande träden synas dö ut rent af utaf vämjelse.”
MMLXXXI Ett sista föredrag om Kungsgatan
Inför kvällens Kungsgatshistoriska föredrag – finalen på Helenas och min turné, på Stadsbibblan, hemmaplan – bad vi kollegan Maria ta en bild på oss som vi kunde lägga på Instagram, nu när vi frisyrmässigt ansträngt oss lite extra och allt. Vi hade tänkt oss att Maria bara skulle trycka på iPhone-knappen, men hon tog uppgiften på stort allvar och började planera bilden och i slutänden blev Maria rekvisitör och Helena fotograf. Vi bestämde oss för ett rum med få moderna störande moment, en stor datorskärm togs bort, en lampa hämtades och kopplades in och tre gamla böcker las fram, och under proceduren la Maria sina glasögon på skrivbordet. Jag kunde inte låta bli att ta på mig dem.
Vi övertalade Salomon att stanna kvar på jobbet after hours och lyssna på oss nere i programhörnan på entréplan så att vi skulle ha en garanterad publik, men vi hade inte behövt oroa oss. Alla platser fylldes, vi uppskattade att vi hade 60 åhörare, och det går inte att låta bli att fråga sig om det hade kunnat bli fler om det bara funnits mer utrymme för stolar.
I det stora hela gick det bra. Tekniken fungerade, vi höll tiden, jag råkade visserligen kalla filmen Kungsgatans regissör Gösta Söderlund istället för Cederlund, men sa i alla fall inte högt det jag maniskt försökt få ut ur huvudet på sista tiden, nämligen att Adrian spelas av Sture Bergwall. Sture Lagerwall heter skådisen, inget annat.
Och storstaden, som förförde Marta och Adrian på 20-talet, visade på hemvägen upp sig från sin mest praktfulla sida.
MMXXXVIII Letar tidiga turisthandböcker
Uppskattar att gå runt och plocka i stockholmsmagasinet på Stadsbibblan. Den här gången har jag av en besökare fått i uppdrag att leta upp fotoillustrerade böcker från 1910-60-tal som presenterar Stockholm för turister, en genre jag länge varit lite extra intresserad av. Under den tidiga delen av 1900-talet gavs det för övrigt ut en hel del turistböcker om Stockholm helt utan illustrationer. Inte ens en traditionell, textspäckad Lonely Planet är lika blädderovänlig som de.
MMXXIII Lyssningstips – NK för länge sedan
På sista tiden har jag läst om modehistoria i Stockholm för Stockholmskällans räkning och ett återkommande inslag är förstås NK. I samma veva upptäckte jag att Centrum för näringslivshistoria lagt upp ett antal poddavsnitt i Stockholmskällan, varav ett handlar om NK:s historia, om hur både mer och mindre bemedlade stockholmare gick runt och tittade på varor i montrar, köade för att se den redan tidigt spektakulära julskyltningingen och åkte rulltrappa, Sveriges första.
MCMLXXXI En kines i Stockholm i början av 1900-talet och skateboardåkare i slutet
De två senaste böckerna jag lagt in som litteraturtips i Stockholmskällan har varit riktiga höjdare, på extremt olika sätt.
K’ang Yu-weis svenska resa 1904 är en liten bok utgiven 1970 som jag inte ens minns hur eller varför jag sökte fram i bibliotekskatalogen, men ett av ämnena vi satsar extra på i Stockholmskällan just nu är migration, och kinesen K’ang Yu-wei bodde faktiskt en tid i Stockholmstrakten. Boken skildrar hans första möte med Stockholm och Sverige, som han anlände till direkt från Norge. I början var det ganska underhållande att läsa om den kinesiska resenärens uppfattning om Norge som enkelt och tråkigt, vilket han befarat att Sverige också skulle vara, men så var inte fallet och hans lovord om Sverige, svenskarna och huvudstaden visste inga gränser! Här kunde man klippa ut något skojigt citat, tänkte jag, men så småningom kändes jämförelserna mellan norrmännen och de oändligt mycket mer utvecklade svenskarna tämligen osympatiska, så jag valde istället ett stycke text där Stockholm hyllas och Norge inte nämns. Men jämförelserna klingar snart av och beskrivningarna av de företeelser den mycket nyfikna K’ang Yu-wei ser och besöker i det tidiga 1900-talets Stockholm är riktigt intressanta och detaljerade utan att vara långrandiga.
Nyligen läste jag i en helt annan Stockholmshistorisk bok, från tidigt 1950-tal, att den som vill komma Stockholms historia nära bör ta del av utländska besökares reseskildringar från gångna tider. Deras geografiska utifrånperspektiv liknar vår tidsmässiga distans, på så sätt att de uppmärksammar och skriver ner det vardagliga som en tidsresenär också skulle ha noterat, men som 16- eller 1700-talets stockholmare själva inte skulle få för sig att dokumentera, och som vi därför inte så lätt hittar i inhemska texter från den tiden.
Här hittas litteraturtipset om K’ang Yu-weis svenska resa 1904. För övrigt trodde jag att kinesen i fråga var en vanlig, okänd kille som råkade gilla att se sig om i världen, men jag hade fel.
Nästa bok jag tog mig an var Sheraton years : Stockholm skateboarding 1990-1999, en fotobok som på sitt sätt kunde vara intressant, men som inte riktigt hade tillräckligt talande, bra bilder, enligt min uppfattning, för att de skulle kunna stå helt för sig själva utan vidare information om sammanhanget. Det fanns en text där i boken, i pyttestil på stora uppslag, precis så där otillgängligt utformad som fotoböckers texter brukar vara, och innehållsmässigt brukar de inte heller engagera något vidare, men det här visade sig vara ett undantag. Skateboardåkaren som stod bakom texten var inte bara insatt i ämnet utan en skribent på riktigt, och det han skrivit var inte bara läsbart utan riktigt bra. Den som vill ha en kort men personlig sammanfattning av vad som hände med skateboardkulturen i Stockholm i skarven 1989/1990 och de kommande åren bör alltså läsa den här.
MCMLXXIV Idun 1911
Eftersom jag aldrig bemannat på tidskriftsavdelningen i annexet men förr eller senare förmodligen behöver göra det gick jag över Spelbomskans torg för att kolla vem som satt bakom disken och be om en introduktion. Det var Kristina och hon visade både söktrick i katalogen och vad man hittar i magasinen. En bit in i det ena magasinet, det mer sällan besökta, pekade hon på raden med stora inbundna Idun-volymer, veckotidningen som gavs ut 1887-1963, och nästan precis där hon pekade stod volymen för 1911. Jag visste precis hur första numret det året såg ut, eftersom jag läser upp en text ur det, skriven av Elin Wägner, i Helenas och mitt Kungsgatanhistoriska föredrag, samtidigt som jag visar en bild hämtad från Göteborgs universitetsbiblioteks digitaliserade version av tidskriftsnumret. Jag tog genast ut boken och slog upp numrets framsida. En häftig känsla att se och känna på ett tvättäkta pappersexemplar. När det var nyutkommet och lästes av husmödrar, i januari 1911, var Kungsgatan just framsprängd och 26 november samma år skulle den invigas, åtminstone dess östra del, trots att det knappt fanns någon bebyggelse på plats. Bristen på bebyggelse längs den blivande paradgatan är också just vad Elin Wägner skriver om.
MCMLXXIII Revansch på trygghetsboendet
Jag skulle vilja säga att upprättelsen efter vårdhemsincidenten nyligen var total på Vädurens trygghetsboende. Helena och jag blev grundligt applåderade efter bildvisning och föredrag om Kungsgatans historia, vilket alltså var samma program som det på Östermalms bibliotek i mars, publiken var intresserad och på gott humör och det praktiska fungerade riktigt bra.
Men det trodde vi inte från början, tvärtom, det såg ut att bli kaos ytterligare en gång. Både Helena och jag hade bildspelet med oss på usb-minne och det fanns dessutom tillgängligt i ett mail, men vad hjälpte det när datorn som var framtagen åt oss inte hade PowerPoint. Alla upptänkliga försök att få fram bilderna på alternativa sätt misslyckades och till slut bestämde vi oss för att skynda iväg till Stadsbiblioteket, omkring fem minuters rask promenad bort, och hämta en dator där. I slutänden startade vi nog max femton minuter sent, och åhörarna, som drack kaffe och åt tårta, verkade inte ha något emot att vänta.
De gillade att briljera med sina kunskaper när vi ställde frågor kring bilderna och hojtade gärna till när något de kände igen skymtade eller nämndes. Starkast reaktioner fick varuhuset Tempo, som låg där Kungshallen ligger i dag, nära Konserthuset, eftersom två i församlingen hade jobbat där, den ena som chef. Att vi hade ansträngt oss kläd-, frisyr- och sminkmässigt var också tacksamt. ”Så där såg min mamma ut! Hon hade precis sådan där färg på läppstiftet”, sa en av damerna när vi satt och fikade rosa prinsesstårta efteråt, och inte så mycket pratade som lyssnade, på minnen av korsetter och hemsömmerskor.
MCMXLVI Hör och häpna – opera på svenska
En 25 minuter lång stockholmshistorisk föreläsning är en bra start på dagen. Det är en ny satsning, korta morgonföreläsningar på Stadsarkivet som vänder sig till personal inom Stockholms stad och som alla handlar om hur ett visst fenomen startade. Den här gången gällde det opera på svenska, som kom till i och med att Operan invigdes 18 januari 1773, på Gustav III:s initiativ. Den franska operan Thetis et Pelée översattes till svenska – lika sensationellt som när detsamma hände med hiphopen för inte så länge sedan för att snart bli något fullt naturligt – och föreställningen fick lysande kritik. Smakprov finns på Spotify.
Föreläsaren i dag, och kommande tillfällen, var Mats Hayen, som under ett antal år jobbade med Stockholmskällan för Stadsarkivets räkning och som jag inte hade träffat på länge. Ett roligt återseende. Han berättade om dagboksanteckningar som Stadsarkivet publicerar som en serie på Facebook, med en rad spännande vardagsdetaljer (de bästa historikerna är de som intresserar sig för spännande vardagsdetaljer) och jag nämnde att jag gärna knycker bitar därifrån som kan passa i Helenas och min föreläsning om Kungsgatan. Den ska nämligen ut på turné. Vårdhemsturné. Rapporter kommer.
MCMXVII Nostalgitrippar mig genom Stockholmskällans databas
Yes, jag har spårat riksantikvarie B. Sahlin! Det var inte svårt, han fanns på Wikipedia. Det handlar om att det torftiga nyckelordet ”Sahlin, B.” i Stockholmskällan behöver kompletteras med ett par uppgifter innan det auktoriseras, och nu låter det sig göras. Det blir ”Sahlin, Bernhard (1861-1931)”.
Men det går långsamt med nyckelordsauktoriseringen, särskilt när man distraheras av bilder som den ovan. Om man på 1950-talet stod med Klara kyrka i ryggen på Klarabergsgatan såg man inte Åhléns framför sig, utan den här avbildade kåken från 1899, samt en söt liten mobil koja fara förbi. Se bilden i Stockholmskällan.
Theomis 