CLXVIII Kulturfestivalens ”walks”

I går släpptes Stockholms kulturfestivals program och jag började en rundringning för att få veta det viktigaste – när och var släpps biljetterna till stadsvandringarna?

Eller ”walks”, som de obegripligt nog kallas i programmet – hur tänkte man där? Attraherar man en annan målgrupp om man tar bort ordet stadsvandringar? Skulle inte tro det, det är mestadels tanter, jag har gått på många av vandringarna de senaste åren och har sett åldersfördelningen. En hjälp för internationella besökare? Inte direkt, själva vandringarna är ju på svenska.

Hur som helst – efter att ha pratat med Kulturhuset och ett par personer på Stadsmuseet var jag inte mycket klokare, men efter att ha skrivit samma fråga på Kulturfestivalens Facebook-sida hade jag svar inom någon minut. När och var biljetterna släpps? Det säger jag inte! Det brukar bli en timmes köande, minst!

(Men ni som är intresserade tar så klart reda på det, och jag kan säga att vandringarna i allmänhet är värda varje köminut. Men så är jag också ett stort stadsvandringsfan.)

CXXXVIII Jorden runt längs Djurgårdsbrunnsviken

Kalla mig fantasilös, men dagen har bestått av balkongpyssel och långpromenad i solen. Precis som i går. Den här gången träffade jag Lena i Humlegården, vi köpte mjukglass hos en trevlig glassförsäljare på Östermalmstorg, gick längs Storgatan tills den tog slut, gick ut mot Strandvägen och tog vänster upp mot Diplomatstaden. Vid Berwaldhallen stannade vi för att riktigt insupa hur ful byggnaden är (annars tycker jag mycket om Berwaldhallen, trots, eller på grund av, att även insidan är obotligt ful, en miljö som ser ut som studioinredningen i ett lokalt samhällsprogram i 1982 års TV-ruta). Vi kryssade mellan ambassaderna, följde vattnet, gick över Djurgårdsbrunnsbron och tog Djurgårdssidan tillbaka. Stockholm är grymt.

Vad vi pratade om? Kinesiskt uttal, möten med amerikanska passkontrollanter, att resa med folk man inte känner och hur man reagerar när man ser en västerlänning i Afrika.

CXXXVI Sommarstaden

Man kan ju inte skura trätrall och plantera hela dagen. Jag och Wendy lunchade lammfärsspett från Matkulturs tält i ett soligt och stimmigt Kungsan i Smaka på Stockholm-rus. Staffan Ling pratade med kockar på scenen och folk köade för att äta indiskt, kinesiskt och thailändskt, finfisk och burgare, polkagrisar och brända mandlar. Vi pratade om hur glatt och trevligt och lyckat det var, men som tur är kan man enkelt dra sig tillbaka från folklivet när man fått en lagom dos. Det räcker med en promenad ut på Skeppsholmen så är det grönt och vattenglittrigt och ganska glest mellan människorna. Bara skriken från Gröna Lund påminner om att man fortfarande är kvar i huvudstaden en solig långhelg, då kön till spårvagnen mot Djurgården är femtio meter lång.

XCV Nyinflyttad vid Skanstull

Förra gången jag var hemma hos Wendy satt vi på en madrass och drack te och åt Ballerina-kakor. I går fanns det fortfarande inte något bord, men en soffa. I övrigt är den nyköpta lägenheten på södra Söder snyggt och smart renoverad, med en Josef Frank-fondvägg i sovrummet, en nyuppsatt vägg i betongglas och en riktigt spatiös inbyggd garderob. Jag, Wendy och Jenny åt kinesisk mat och thailändska sötsaker och googlade på bilder på designern som gjort kronprinsessans brudklänning för att Wendy skulle kunna bekräfta att jo, det var en av hennes grannar.

LXXXII Söndagskväll

Tar en paus efter att ha betat av mailskörden på jobbet (har just nu ett jobb som innebär att det droppar in en hel del mail under helgerna) och skriver en kort rapport om gårdagskvällen.

I fredags låste jag mig ute, vilket gav mig anledning att knacka på hos grannarna vägg i vägg, vilket i sin tur gjorde att jag äntligen bjöd hem dem, ett par någonstans i min ålder med en liten son, på fika. Så i går eftermiddag åt vi marängsviss med jordgubbar och en chokladkolasås som jag hastigt kokade ihop efter att ha konstaterat att den enda chokladsås jag hade hemma gick ut 2007. Väldigt roligt att lära känna dem.

Tog sedan vara på det sista kvällsljuset tillsammans med några joggare och hundrastare nere vid Norr Mälarstrand, min egen långsmala och vattennära trädgård som jag gentilt delar med andra kungsholmsbor, övriga stockholmare och en och annan turist.

LXXXI Fåfängan

image

Föräldrarna har USA-besök och planen var att äta glass och titta på utsikten uppe vid Fåfängan. Någon glass hade caféet tyvärr inte fått än, vädret var genomgrått och framför utsikten hade någon parkerat världens största färja, men annars var det trevligt.

LXXVI Premiär på Wagamama

image

image

Det bästa med att vara vuxen är att man kan bestämma att man tittar in på ett fik och äter sötsaker (Hilma Sofia) innan man går vidare och äter mat (Wagamama).

Jag trodde inte att det skulle dröja så länge innan jag testade Sveriges första Wagamama, som öppnade i oktober. Juicen på äpple och lime är en gammal favorit och den smakar lika bra på Klarabergsviadukten 65 som den gör i London (man ska inte bli avskräckt av den grågröna färgen). Nudelrätten Chicken Kare Lomen var också god, men jag hakade upp mig lite på de torkade räkorna som enligt menyn simmade runt där i soppan, visserligen krossade till oigenkännlighet, men ändå. Jag är lite kinkig när det gäller skaldjur.