När jag, Jenny och Karolina slagit oss ner vid matbordet, dukat på ett påvert och ogenomtänkt sätt som min mor aldrig hade kunnat stå bakom, ringde Bettan på dörren och Uffe stod och kollade från deras garageuppfart. Eftersom de har post- och vattningsansvar medan mina föräldrar är bortresta ville de se att det verkligen var jag och ingen obehörig som tagit sig in. En väl fungerande grannsamverkan.

Just för att det skulle vara någon i huset förlades veckans hemgruppssamling hit, jag sover också över och har uppdrag som har att göra med fallfrukt och inspelning av TV-program.

Sent i kväll – mitt på dagen för mamma och pappa – facetimade vi en stund, jag från vardagsrumssoffan, de från foajén i det pyramidformade hotellet Luxor i Las Vegas. Jag försökte fånga både dem och bakgrunden på bild, det gick väl sådär, men det var roligt och surrealistiskt – som vanligt, får man väl börja säga – att facetima från varsitt land och se en extremt annorlunda plats i realtid. Verkligen extremt annorlunda. Las Vegas är ett galet ställe.

Och det var långt ifrån första inblicken i päronens hejdundrande USA-resa, som började hos familjen Sidhu i Anaheim, varifrån vi familjemedlemmar och Facebook-vänner fått se en hel del glimtar. Paret Sidhu var vår familjs hyresvärdar i Granada Hills 1987-88 och vi har därefter hållit kontakten, med allt vad det inneburit – jag och mina vänner har bott i deras gästhus, brorsan och hans kompis Petter likaså, Petter med familj har därefter varit tillbaka och nyttjat gästfriheten flera gånger och mamma och pappa har förstås också hälsat på med några års mellanrum. De har umgåtts, ätit hemlagat indiskt, pratat tro – mamma och pappa är kristna, Harry och Gin sikher – och varit ute med båten och vattenskotrarna och vad det nu är för leksaker som Sidhus kan erbjuda. Den här gången var de ute och flög i Harrys lilla sportplan.

Den strida strömmen bilder är inte riktigt som att själv vara på plats – men nästan.