MMCCCVI Roger Cicero

I går berättade jag om den japanska lilla romanen Gästkatten för mamma och pappa och dess allra sorgligaste inslag (som man inte bör läsa om, om man tänkt läsa boken). Gästkatten handlar om att berättarjaget och hans fru får dagliga besök av grannens katt och blir mycket fästa vid henne, men en dag är hon försvunnen. Frun steker upp några småfiskar som katten är extra förtjust i, men hon kommer aldrig och äter dem, och de får senare veta att hon blivit påkörd. När frun sitter och sörjer katten kan hon inte komma över det faktum att när hon stod och stekte fisken var katten redan död.

Jag kom att tänka på det när jag såg en hjärtskärande Facebook-uppdatering i dag. I lördags pratade jag med mamma om att jag brukar hålla koll på var i Europa den tyska jazzsångaren Roger Cicero ska framträda, i flera år har jag velat gå på någon av hans konserter. Men Roger Cicero, 45, avled av en stroke i torsdags. I uppdateringen på hans Facebook-konto stod det om de anhörigas chock.

Musiken finns kvar. Lyssna gärna.

Här skrev jag om tre favoritlåtar.

MMCCXCVIII En dos konstmusik

I går skickade en kollega ut ett mail till alla på Stadsbiblioteket om att hon hade en Konserthusbiljett till samma kväll som hon inte tänkt använda. Jag gick raka spåret till den plats där hon skrivit att hon lagt biljetten och knep den.

Kungliga Filharmonikerna och Stockholms Kammarbrass, eller Stockholm Chamber Brass, framförde ”Memories from a Cloud” (inte ”of a Cloud” som det står på biljetten) och efter pausen fick vi höra Allan Petterssons Symfoni nr 4. Den sistnämnda förlyssnade jag på på Spotify på låg volym under tiden jag jobbade, så åtminstone mitt undermedvetna var förberett. Ingetdera var lättlyssnat, men upplevelsen var ändå riktigt fin.

Så här i efterhand gör jag lite research. På Stockholm Chamber Brass Soundcloud-sida finns stycken som är betydligt lättare att ta till sig. Allan Petterssons musik, däremot, har inget vidare hopp om att kunna omfamna. Men en som gjort det är ”a Wisconsin-born, corn-fed American currently based in Helsinki”, som mellan 2011 och 2014 bloggade under rubriken ”Allan Pettersson 100 år” (svensk rubrik av någon anledning, bloggtext på engelska). Amerikanen skriver i den här posten: ”Pettersson’s Symphony No. 4 marks the end of his ‘early’ period, which consists of the works written during the 1950s. […] Although the Symphony No. 2 is now my favorite of the early symphonies, before I began this survey I considered the Symphony No. 4 to be superior, at least in terms of its surface accessibility.” Eftersom jag bara vid några få tillfällen upplevde accessibility, om än ytlig då kanske, är det förmodligen ingen bra idé att ge sig på någon av de andra symfonierna. Men jag är glad över att ha hört den fjärde där i Konserthuset. Om man inte tränar öronen kommer man aldrig vidare.

MMCXLV Dags för julmusik

3489153För några veckor sedan startade jag på allvar årets rekognosering i Spotifys julmusiksutbud – bland annat är jag intresserad av nutida artister som gör jullåtar i smäktande amerikansk 50-talstappning utan att skoja till det, som Seth MacFarlane och hans julskiva Holiday for Swing! från förra året – och först nu har jag gjort den första egentliga julspellistan, vilket blev en uppsättning sånger i en annan favoritgenre, nämligen klassisk körsång. Bäst gillar jag manskör just nu, särskilt Orphei Drängar, som alltid, men blandad kör går också bra. Men av någon anledning har jag inte hittat speciellt mycket, trots att jag vet att det görs hur många inspelningar som helst – antingen har de inte hamnat på Spotify eller också är jag dålig på att leta. Barnkörerna är fina på sitt sätt och finns representerade, men går bort i sammanhanget. Lägger jag ner lite tid tycker jag att jag i alla fall borde hitta några schysta brittiska kyrkokörer.

Men hittills är listan alltså ganska kort. Och så hittade jag ingen svensk körversion av Stilla natt som jag gillade, så det fick bli en finsk.

MMCXIX Förmiddagsglädje

Dagens första glädjeämne – en anmälan har droppat in till höstens kurs i att leda läsecirklar, som äntligen har börjat marknadsföras och startar ganska snart! Jag firar genom att lyssna på Zoltán Kodály, duo för violin och cello. Inte alldeles lättlyssnat, så det är bäst att förbereda öronen. Om någon timme ska jag och min mor på lunchkonsert på Operan och höra detsamma, och jag som inte är så förtjust i lax, som stod på menyn för dagen, har bett om vegetariskt. Ska bli spännande, både musiken och maten.

MDCCCXLIV Straight No Chaser i Stockholm

IMG_1170

”Vi har upptäckt att ni här i Skandinavien är the most organized clappers!” sa en av alla kostymklädda killar i den amerikanska a cappella-gruppen Straight No Chaser i slutet av konserten på Maxim. Och jag som hela tiden trott att det taktfasta klappandet som uppstår efter sista låten är ett internationellt tecken på att publiken vill ha mer.

MDCCLXXXIV Vinterland på Rival

IMG_9786.JPG

”Vinterland” med Sarah Dawn Finer, skiva och turné. Åsa, Sofia och jag satt på balkongen på Rival i kväll och lyssnade på kvalitetsmusik i två timmar.

Minus: Sarah Dawn Finer pratade om att hon gillar de moderna julsångerna som handlar om hur jobbig julen kan vara och kommenterade att den som säger sig ha idylliska minnen från sin barndoms jular antingen ”ljuger eller använder mycket knark”. Jag älskade julen när jag var liten och jag älskar julen i dag. Förhoppningsvis är jag inte alldeles ensam om det. Personligen gillar jag julkonserter med äldre och/eller nyare julmusik med lite gladare budskap. Varför inte julens ursprungliga, det gladaste av alla? Men man är fri att uppskatta vilka tongångar man vill, bildligt och bokstavligt, och det här var trots allt inte en traditionell julkonsert.

Plus: Vilken röst. Och vilken samling proffs på scenen. Och när vi fick höra historien om hur Sarah blev SVT:s julvärd var även mellanpratet väl värt biljettpriset. Åsa på min högra sida skrattade så hon grät.