Mina öron lite felinställda för den etiopiska stilen med ett fullt band som visserligen går loss på välbekanta instrument och har ett svängvänligt beat, men aldrig riktigt verkar byta ackord, och en sångerska, som sjunger förträffligt, men håller sig till en enda ton med vissa utsvävningar och variationer hela låten ut. Så den stora behållningen av att lyssna på Etiopiens souldrottning Aster Aweke på Kulturfestivalens scen på Gustav Adolfs torg var att se och höra de delar av publiken som jublade, tjoade och sjöng med i låtar som uppenbarligen är stora hits, men helt främmande för mig.