Å nej. Jag trodde jag hade reserverat Lincoln och fick Abraham Lincoln: Vampire Hunter. Fick en plötslig förståelse för alla biblioteksbesökare som ska hämta sin reservation och anklagande säger: ”Nej, den där har jag aldrig beställt!”
Etikettarkiv: Jobbet
MCCCLXIV Release på release
Vilken kväll! Sista öppettimmen på Sturebibblan var det invigning av årets julkrubba och release av två julböcker. Fullt hus, Rose och Rebecka Lagercrantz och Torsten Wahlund med flera medverkade, med prat och musik och högläsning. Kollegan Lisbeth höll i programmet och var också den som skulle bli kvar med all städning och återmöblering, med tanke på att de inte var klara när jag och Nike smög ut från biblioteket vid stängning. Jag har själv alltför många gånger varit i samma situation, ensam i biblioteket med allt jobb när åhörarna gått därifrån, ofta ganska sent.
Så varför var jag inte en schyst kollega och stannade kvar till the bitter end? Jo, jag hade redan för länge sedan antecknat ”Release Me” i kalendern, Kulturhusets återkommande evenemang där författare presenterar sina nya böcker. Förra gången jag var där pratade bland andra Bernt Hermele och Björn af Kleen om sina alster och Johanna Koljonen läste ur sin nya Novellix-novell Vellumbarnet. Den här gången var det Martina Montelius och Lars Berge som berättade om Främlingsleguanen respektive Kontorsninja, med flera pratgäster, och Karolina Ramqvist läste ur sin nya Novellix-novell Farväl, mitt kvinnofängelse.
Novellix-Lena, förlagets grundare och Sture biblioteks högt uppskattade samarbetspartner, var förstås på plats och supportade sina två författare – även Martina Montelius är representerad i novemberfyran med novellen Ulf gråter – och hon hade en uppsättning med alla fyra miniböcker i väskan som hon gav till mig. Jag var beredd att ta med dem till biblioteket, men de var en present. En mycket glad bibliotekarie vacklade ut på Plattan efter en lång arbetsdag och tog tunnelbanan hem.
MCCCLX Effektivt jobbfika
MCCCLIX Dags att läsa Röda rummet
Läsning av nästa cirkelbok påbörjad, Strindbergs genombrottsroman Röda rummet. Ska jag våga erkänna? Ja, okej. Jag har varit bibliotekarie i tolv år, tidvis med inriktning på stockholmslitteratur. Förra året var det Strindbergsår. Jag har föreläst om Strindbergs Stockholm. Men jag har aldrig läst Röda rummet. Bitar här och där har jag läst, och en serieversion, men inte hela romanen från pärm till pärm. Men sedan i eftermiddag är den nedladdad i mobilen och jag har lovat världen att den ska vara läst inför torsdagen 5 december, då jag leder en läsecirkel om den i Slussens biblioteks regi. Om du som jag tror att det skulle kännas rätt bra att ha läst historien om Arvid Falk och hans bohemiska krets i Stockholm på … 1870-talet, gissar jag, och dessutom vill sitta på Stadsmuseet och prata om huruvida boken är värd sin stora berömmelse – tveka inte, anmäl dig till läsecirkelträffen!
MCCCLVIII Kinesiska boktips
Så lyxigt att få kinesiska boktips av Anna Gustafsson Chen på Sture bibliotek. Hon berättade bara om böcker hon själv översatt till svenska och var därför mycket väl insatt i varje story och även om författaren och sammanhanget som boken skrivits i.
Ska man läsa Mo Yan och vill ha något som är lite humoristiskt kan man med fördel välja Ximen Nao och hans sju liv, tyckte Anna, berättelsen om godsägaren som återföds som olika djur. Flera av oss fastnade även för Att leva av Yu Hua, en sorglig men intressant berättelse som börjar på 50-talet och slutar på 90-talet och visar svängningarna i Kinas moderna historia.
Men allra mest intresserad blev jag av att läsa En handelsman i blod av samma författare, om en man som drygar ut kassan genom att sälja blod till det lokala sjukhuset. Anna berättade om hur blodtappning för försäljning, med smutsiga instrument, lett till stora aidsproblem i Kina, något som jag inte ens hört talas om.
Mot slutet pratade Anna en del om hur lite, och ganska ensidigt, man översätter från kinesiska till svenska. Det blir mest dystra romaner och ingen kinesisk science fiction, till exempel, som tydligen är något av en paradgren. Deckare, däremot, finns det politiska svårigheter kring, så det är en genre som inte växt sig särskilt stor. Efter boktipsprogrammets slut, när Anna just skulle gå, kunde jag ändå inte släppa frågan om vilka slags böcker vi aldrig får ta del av, och frågade vilken inhemsk litteratur som blir bästsäljare i Kina. Långa äventyrsserier, var svaret. Och de översätts aldrig till svenska? undrade jag. Nej, sa Anna, men det är de nog inte värda heller.
Mer kinesiska boktips på Annas blogg Bokberget.
MCCCLIV Förberedelser för deckarcirkel
Någon timme innan kvällens litterära salong skulle börja ställde jag i ordning den traditionella gröna fikabrickan i Sturebibblans minimala arbetsrum och funderade på hur många gånger jag hittills gjort det i bibliotekets drygt fyraåriga historia.
Ovanligt i sammanhanget var att jag läst ut boken dagen innan (lite efter midnatt, men ändå) och alltså hade tid på mig att förbereda frågor och kolla recensioner och annan kringinformation under arbetsdagen. Bland annat tittade jag ytterligare en gång på en YouTube-trailer för den film som baseras på boken och som hade premiär i Danmark för några veckor sedan. När biblioteksbesökarna närmade sig informationsdisken skyndade jag mig att ta fram något annat på skärmen, vem skulle tro på att det ingår i bibliotekariesysslorna att se reklam för en ny kriminalfilm …
Det var ett tag sedan min senast lästa deckare och Kvinnan i rummet var ganska ruskig emellanåt. För att inte uppslukas totalt av den ondskefulla världen när jag låg och läste mitt i natten tände jag ett par extra lampor och hade ett naturprogram om diverse trevliga djur i Costa Rica på paus på mobilen och tittade en liten stund på det när jag behövde slippa ifrån eländet. Sedan vill jag minnas att jag drömde en märklig dröm där jag slog fel nummer när jag skulle till 112.
I skrivande stund, med datorn i sängen, är bara två mindre lampor tända och mobilskärmen är svart. God natt.
MCCCLI Möte i Stuckatörens våning
En av förmånerna med att ha blivit museimedarbetare är alla speciella miljöer som bjuds, innanför och utanför Stadsmuseets väggar. I dag ägde ett möte rum i Stuckatörens våning, en av museets specialinredda lägenheter som visas upp för allmänheten i olika sammanhang. Det handlade om ett möjligt samarbete mellan Stadsmuseet och två skådespelare, som eventuellt kan utmynna i en aktivitet där vi på Slussens bibliotek också passar in. Jag blev hejdlöst inspirerad.
MCCCXLIX Sådant man gör på jobbet
En på det hela taget intressant arbetsdag.
– Jag och mina fyra kolleger som går om varandra på Slussens bibliotek har för första gången någonsin haft ett möte för just oss fem. Vi pratade praktikaliteter, men hade också ett hyfsat långt pass för stockholmsboktips. Väldigt matnyttigt och ett effektivt sätt att bredda sin bokbank. Ungdomsböcker, romaner, gamla och nya fackböcker.
– Inför ett kommande evenemang för bibliotekarier blev jag nyligen ombedd att fundera ut någon lämplig gäst och mitt förslag var ”Arga bibliotekstanten”. För den som inte känner till fenomenet: Arga bibliotekstanten var tidigare en blogg där den anonyma bloggaren skrev om sin biblioteksvardag, ofta lite småelakt, men väldigt roligt och medryckande och med skyhög igenkänningsfaktor för oss i samma bransch och säkert för alla som möter besökare/kunder/gäster i sitt jobb, eller bara delar bibliotekariehumorn. Numera är uppdateringarna lite annorlunda, men består fortfarande av bok- och bibliotekslustigheter, på Facebook (profil respektive sida) och Twitter. (Den som vill läsa de gamla skildringarna av allt från rara till odrägliga – mest odrägliga – biblioteksbesökare kan förstås fortfarande ta del av bloggposterna i ämnet. Tro mig, saker och ting har inte förändrats sedan 2011.) Hur som helst. Arga bibliotekstanten är fortfarande helt anonym och min idé var att bjuda in henne via Skype, antingen som ett samtal med ljud och icke avslöjande bild eller också chatt. Vilken kommunikationsvariant det blir är ännu inte bestämt, men hon säger att hon ställer upp! Det var en kul känsla att skicka meddelanden fram och tillbaka under eftermiddagen, med en för många känd person som man inte vet vem det är.
– Anna tittade in på en fika på Kafé Ryssgården. Trevligt med sällskap. God äppelpaj. Notera den läckra tröjan med guld från Rosie.
– Under dagen blev jag uppringd av en dam som jobbat i Faktarummet på Stadsmuseet på 70-talet och nu ville skänka en del av sina privata stockholmsböcker. En Faktarumskollega hade redan hämtat det hon tyckte var intressant för dem, och så var jag välkommen som representant för Slussens bibliotek att kolla om något av det som var kvar skulle passa i vårt bestånd. Damen och hennes man, båda över 80, tog emot i sin lägenhet på Åsögatan och jag blev visad in i salongen (hade lägenheten varit min hade i alla fall jag kallat det rummet salongen) där böckerna låg på ett bord. Jag valde ut en trave, några standardverk och några äldre, udda publikationer som kan vara kul som kuriosa. Men allra bäst i sammanhanget var besöket i salongen hos det rara äldre paret.
MCCCXLVII Nu pratar vi om Kvinnan i rummet
Om en vecka har vi en läsecirkelträff om Jussi Adler-Olsens Kvinnan i rummet på Sture bibliotek, men redan nu, och fram till en vecka efter träffen, kan man diskutera den i en digital bokcirkel på bokcirklar.se (öppet för alla, oavsett om man deltar i bibliotekets cirkelträff eller ej). Det är första gången vi testar detta, får se hur det faller ut.
MCCCXLIII Om Slussens bibliotek i Stadsholmens tidning
24 september kom en skribent och en fotograf från fastighetsföretaget Stadsholmens tidning till Slussens bibliotek och intervjuade mig om bibliotekets tillkomst. I dag, några minuter innan jag skulle presentera biblioteket inför en grupp chefer, såg jag att det senaste numret av tidningen fanns tillgängligt som PDF på Stadsholmens hemsida. Så jag viftade lite stolt med artikeln under presentationen utan att ens ha hunnit läsa. Nu har jag kollat. Den är hyfsat med verkligheten överensstämmande.
Theomis 