Etikettarkiv: Jobbet

MMLXXXI Ett sista föredrag om Kungsgatan

GATAN_runda_rummet

Inför kvällens Kungsgatshistoriska föredrag – finalen på Helenas och min turné, på Stadsbibblan, hemmaplan – bad vi kollegan Maria ta en bild på oss som vi kunde lägga på Instagram, nu när vi frisyrmässigt ansträngt oss lite extra och allt. Vi hade tänkt oss att Maria bara skulle trycka på iPhone-knappen, men hon tog uppgiften på stort allvar och började planera bilden och i slutänden blev Maria rekvisitör och Helena fotograf. Vi bestämde oss för ett rum med få moderna störande moment, en stor datorskärm togs bort, en lampa hämtades och kopplades in och tre gamla böcker las fram, och under proceduren la Maria sina glasögon på skrivbordet. Jag kunde inte låta bli att ta på mig dem.

Vi övertalade Salomon att stanna kvar på jobbet after hours och lyssna på oss nere i programhörnan på entréplan så att vi skulle ha en garanterad publik, men vi hade inte behövt oroa oss. Alla platser fylldes, vi uppskattade att vi hade 60 åhörare, och det går inte att låta bli att fråga sig om det hade kunnat bli fler om det bara funnits mer utrymme för stolar.

I det stora hela gick det bra. Tekniken fungerade, vi höll tiden, jag råkade visserligen kalla filmen Kungsgatans regissör Gösta Söderlund istället för Cederlund, men sa i alla fall inte högt det jag maniskt försökt få ut ur huvudet på sista tiden, nämligen att Adrian spelas av Sture Bergwall. Sture Lagerwall heter skådisen, inget annat.

Och storstaden, som förförde Marta och Adrian på 20-talet, visade på hemvägen upp sig från sin mest praktfulla sida.

MMLXXX Lättmutad

Inom några veckor ska det magasin som varit stängt i flera år på Stadsbiblioteket öppna och böckerna bli tillgängliga för lån. I morse var jag en av dem som skrivit upp sig för magasinstjänstgöring och som mutades med godis nere i de underjordiska korridorerna där vi hade i uppgift att sortera och sätta upp magasinsböcker som var utlånade när magasinet stängdes och som nu samlats ämnesvis på olika vagnar. Jag valde signum K, historia. Vad mycket spännande litteratur det finns där nere. Och ganska mycket ospännande också.

Senare fick jag mer sötsaker, bokstavskex som används till program kring barnboksfigurer.

Det är lätt att få mig på bra humör på jobbet.

MMLXXIX Pågående läsning

Hade för ovanlighetens skull mötesfri tisdagsförmiddag och tid att fortsätta läsa tegelstenen Shantaram. Vilket inte hindrade mig från att låna The Book of Aron av Jim Shepard och börja läsa den under eftermiddagens lugna pass i tidskriftsavdelningens informationsdisk, vilket har att göra med att jag de senaste kvällarna läst kanske första fjärdedelen i den nyutkomna svenska översättningen, Arons bok, och blivit galen på osammanhängande meningar. Är det likadant i originalet? Undersökningen är igång. Dessutom har jag fått ett reserverat ex av Jonas Karlssons Jag är en tjuv som tveklöst ska läsas – jag är supernyfiken – men när, och är det motiverat att ha den hemma när reservationskön är lång? Egentligen inte, men nu har jag det ändå.

MMLXXVII 933 sidor

När jag har fått frågan om jag har läst Shantaram har jag obetänksamt svarat ja – jag har levande bilder av både personer och händelser i huvudet – men när jag tänker efter så läste jag ju faktiskt aldrig ut den. På lördagseftermiddagen 17 oktober ska jag leda ”litterärt afternoon tea” på Sturebibblan om den och har därmed skaffat mig en anledning att repetera den bit jag läst och komma igenom resten. Den slitna engelska storpocket jag har hemma är på 933 sidor med ganska liten stil. Bäst att sätta igång.

Jag har jobbsöndag i dag, men eftersom vi öppnar först klockan tolv har jag utdragen läsfrukost i soffan med smattrande regn här utanför, vilket är enormt trivsamt så länge jag inte tänker på ärendena jag behöver göra på stan under dagen och att jag inte har några vettiga skor. Men tills dess – filt och te. Jag hade skrivit ”Danskt drottningte” på etiketten och började fundera på vad jag menade med det, det måste vara köpt på Perchs Thehandel i Köpenhamn. Sannolikt är det det här.

MMLXXI Nu börjar Sture-hösten

Det händer så mycket roligt på Sturebibblan! Det ger mig en kick att se affischhållarna fyllda av pågående och kommande trevligheter.

För inte så länge sedan började vi marknadsföra våra litterära salonger om rysk litteratur och anmälningarna droppar redan stadigt in. Den som vill fördjupa dig i den klassiska ryska litteraturen utan större ansträngning rekommenderas min läsecirkel om den lilla Tjechov-novellen Fästmön. Är man intresserad av att ha en samtalsledare som vet vad hon pratar om rekommenderas Ludmilas cirklar om Mästaren och Margarita och Idioten.

Och när man är hos oss kan man passa på att se den lilla utställningen med svartvita foton tagna av Mikael Vannestam, en kollega inom Stockholms stadsbibliotek. Bilderna är tagna i Sverige, men doftar amerikansk landsbygd.

Och mer är på gång, läsecirklar, utställningar och annat.

MMLXV Den tyska praktikanten Pia

Under en lätt hysterisk eftermiddag på Stadsbiblioteket har jag varit handledare åt en ung, tysk praktikant. Hon läser till bibliotekarie hemma i Tyskland och har nu en lång praktikperiod på olika bibliotek i Stockholm, med start i går i vårt stora, komplexa hus. Jag måste säga att hon är den bästa sortens praktikant, att hon inte talar svenska ligger henne i fatet, förstås, men hon är både intresserad och arbetsvillig och lär sig snabbt. Så hon fick jobba.

Vi började i Facksal 4 – humaniorasalen – och den allra första frågan, om vårt wifi, snurrade jag till totalt med fel svar och dålig koll på rutinerna. Sedan gick det bättre. Vi tog oss an en tjock bunt papper – ”plocklappar” med vår interna lingo – som vart och ett ska stickas in i rätt bok som ska skickas iväg till ett annat bibliotek där den är reserverad. Jag visade hur man letar i hyllorna, kollar signum, författare, titel, etikettnummer, och trots att vi inte har samma klassifikationssystem i Sverige och Tyskland var praktikanten Pia närapå fullfjädrad bokplockare inom fem minuter.

Jag tror hon förstår lite svenska, men det gick inte att hänga med i vad besökarna ställde frågor om, så efter att Pia kikat över axeln när jag sökte i katalogen och hängt på när jag tagit med besökare till hyllor förklarade jag vad saken gällt. KBT-terapi. Hur barn påverkas av föräldrars skilsmässor. Hur man förbereder sig inför högskoleprovet (med påföljande förklaring av vad högskoleprovet är). Sedan kom mannen som klagade över hur få böcker vi har på franska av en viss författare och att vi saknar de berömda golfböckerna av en annan, varpå han envist föreläste om denna golfexpert, och det spelade ingen roll att jag försökte avbryta. Man får trots allt beundra folks engagemang i all deras påstridighet. När han frågat vem den ”förtjusande assistenten” var och jag svarat att det var en praktikant från Tyskland involverade han också henne genom att övergå till engelska.

Och så hade vi den till åren komna geologiprofessorn, som dök upp när Pia och jag flyttat till Facksal 2. Han bad att få fram en stor kartong med ett lösbladssystem med kartor och geologisk information och skulle ha dessa gigantiska blad kopierade i flera exemplar och växelvis i svartvitt och färg. En yngre besökare utan käpp hade fått sköta sig själv i kopieringsrummet, men i det här fallet följde jag med och skötte kopierandet efter farbrorns instruktioner, medan han satt på en stol och upplyste mig om istider och rullstensåsar. Pia hade beredvilligt tagit hand om bokplockandet i salen, och när jag tyckte att jag varit borta ganska länge och insåg hur lång tid kopieringen skulle ta gick jag tillbaka en sväng och kollade läget. Stackars Pia stod i disken och fick frågor, som det av naturliga skäl inte var så lätt att besvara. Jag sa att jag behövde ägna mer tid åt farbrorns kopiering och att hon gärna fick vara i salen om hon ville, men annars kunde vi bara sätta upp skylten om att det inte var någon bemanning just nu. ”Sätt upp skylten!”, sa Pia. Hon följde med till kopieringsrummet, professorn vände sig till henne och berättade entusiastiskt om vad kartorna föreställde, tills jag fick en syl i vädret och talade om att hon pratar engelska. Inga problem, han bytte bara språk och fortsatte. Efter ytterligare en lång stunds kopiering överlät jag arbetet åt Pia för att själv kunna ta frågorna i salen.

Å ena sidan kunde jag tyvärr inte tillåta mig att ta ett break i disken under det fyra timmar långa passet för att läsa och besvara mail, eftersom jag ville hålla praktikanten sysselsatt, men å andra sidan fick jag en massa hjälp med praktiska uppgifter som annars inte låg på någon annans bord än mitt eget. Och så fick vi ändå en kvarts rast, när en av vikarierna kom och löste av oss, så vi flydde det augustikvalmiga huset och satt på en bänk utanför. Jag frågade lite mer om hennes bakgrund och hon berättade att hon kommer ifrån södra Tyskland. ”I södra Tyskland hälsade jag på vänner för tre år sedan”, sa jag, ”de bodde då utanför Breisach.” ”Det är det området jag kommer ifrån!”, sa Pia. Vi tittade på Google-kartan. Gündlingen, det lilla samhälle där Victoria och Markus bodde, ligger en timmes bilväg från Pias hemort Titisee-Neustadt.

MMLVI Författartipsvägg

I brist på konstutställning har Sture bibliotek just nu en författartipsvägg. Här står det var och när man kan höra de här aktuella författarna, live på en scen eller på Babel eller, inte så sällan, både och med några dagars mellanrum. Naturligtvis erbjuder vi också böcker av författarna i fråga. Man gör vad man kan, för att inspirera biblioteksbesökarna och få utlopp för sin kreativitet en ovanligt lugn jobbsöndag.