Etikettarkiv: Jobbet

MMCDLVI Det stora gallringsprojektet

Har vi sagt att Sturebibblan bara har de tre senaste årens böcker så har vi. Av sentimentala och andra skäl – ovilja att ta itu med jobbet ska inte uteslutas – har många fyra, fem, sex, kanske sju år gamla böcker blivit kvar på hyllorna. Biblioteket har funnits i sju år och ja, det är alltså möjligt att det under dagens stora gallringsprojekt kommit fram ett och annat exemplar som vi köpte inför öppningen.

Det har städats, sorterats och arrangerats. Varje för gammal boks öde ska bestämmas – enstaka böcker slängs och en del hamnar på försäljningsvagnen, men de allra flesta skickas vidare till andra bibliotek, och då ska det avgöras till vilket av 40 bibliotek varje bok ska skickas.

Ruskigt flitiga har vi varit.

MMCDLIV Festivalbiblioteket öppnat – bokstavligen

Vad döljer sig i containern?

Ett festivalbibliotek! Uppe på Hötorgsterrassen.

I dag, Kulturfestivalens invigningsdag, skulle visst enligt väderprognosen vara den finaste, och då tampades vi ändå med stormvindar och en mycket tveksam sol. Det var Laila (Festivalbiblioteksveteran), jag (som i alla fall bemannat vissa dagar ett antal år) och Erika (som praktiserar på Stockholms stadsbiblioteks marknadsavdelning). På bilden i motsatt ordning. Om du inte varit på Hötorgsterrassen – kom upp en sväng! Biblioteket är öppet 11-17 under festivaldagarna (16-20 augusti), det finns några matställen och en scen för program med miljötema. Och spännande utsikt över citybebyggelsen.

MMCDXLVIII Stockholm dag och natt – 1967 års turisttips

Framsida_Stockholm_dag_och_natt”Stockholm är mycket vackert. Det är lika bra att Ni från början går in för den åsikten, det underlättar kontakten med ortsborna och Ni får roligare själv.”

Jag är stormförtjust i tonen i den här lilla boken från 1967 – Stockholm dag och natt – hur man på 24 timmar blir hemtam i huvudstaden – och jag tror att det är första gången jag stött på en guidebok med timme-för-timme-upplägg. Här föreslår Bonnierdirektören Åke Runnquist aktiviteter för Stockholmsbesökaren mellan 7.00 och 8.00 (ligga i sängen och tänka på Stockholm), mellan 8.00 och 9.00 (äta frukost på ett trevligt ställe), mellan 9.00 och 10.00 (gå eller åka ”ut i Stockholmslivet”), mellan 10.00 och 11.00 (shoppa) o.s.v. Läsaren rekommenderas allt från mataffärer till antikaffärer, restauranger förstås, promenadstråk och diverse kvällsnöjen, inklusive information om busslinjer och andra praktikaliteter.

Under läsningen frammanar jag en inre bild av ett Stockholm där man går och handlar på EPA, Tempo och Domus, äter middag på Bäckahästen på Hamngatan eller Cattelin på Storkyrkobrinken och går på bio på någon av de fortfarande relativt många mindre biograferna.

MMCDXLVII Skolstartstiden

I dag knåpade jag ihop en affisch till det vi kallar ”Hcf-rummet” på Stadsbibblans barn- och ungdomsavdelning, alltså det rum där de allra flesta böckerna har signum Hcf – skönlitteratur på svenska för barn upp till lågstadieåldern. En liten samling böcker om skolstart har tagits fram. Vi räknar med att de går åt fort.

Näst efter jul kan det här vara den trivsammaste tiden på året.

MMCDXLIII Ordnung

Det har just gått upp för mig att jag nog har ansvar för att Stadsbibliotekets hylla med skönlitteratur på tyska ser snygg och prydlig ut, medan den ordinarie ansvariga är på föräldraledighet. Jag gjorde ett svep i eftermiddag, ställde i ordning röriga hyllor till raka rader, skyltade med fina framsidor och plockade ut sådant som hamnat fel. Boken med nordisk poesi på engelska, till exempel, stod kanske någon meter fel – romaner på tyska är granne med poesi på engelska – vilket innebär att den blir i princip omöjlig att hitta om någon frågar efter den.

Så kära biblioteksbesökare – ställ tillbaka boken på precis rätt ställe eller ställ inte tillbaka den alls!

Så där ja. Dagens pekpinne.

MMCDXLII 10 sonetter av 154

Nä, man hade behövt lyda rådet på lappen, att lägga pappersasken i en tät glasask hjälpte inte alls när man får för sig att äta sina zürichska Luxemburgerli (Schweiz svar på macarons) tio dagar efter inköpet. De var knapriga som pepparkakor.

Kanske kunde vi dra lite nytta av sockerkicken i alla fall under tiden vi sovrade bland Shakespeares 154 sonetter. Helena och jag planerar en läsecirkelträff i höst då vi ska diskutera ett litet sonetturval, vi tror att tio är lagom, och dagens uppgift var att bestämma vilka. Vi kommer att behöva läsa på en del, men utlovar verkligen ingen sonettföreläsning, det ska vara som en läsecirkelträff vilken som helst, där alla bidrar med tankar, tolkningar och tyckande. Vi får se hur många vi lyckas locka. Själv känner jag mig hur som helst mer bevandrad i sonetterna nu än jag någonsin varit tidigare (men så startade jag också på en synnerligen låg nivå, trots ett par års litteraturvetenskapliga studier en gång i tiden).

Min favoritsajt för att förstå sonetterna rent språkligt är för övrigt Sparknotes och dess avdelning No Fear Shakespeare. Sonetterna översatta till modern engelska – till skillnad från litterära nytolkningar – var precis vad jag behövde.