Hänger med familjen utanför Örebro. Får miljöombyte. Äter, äter, äter.
Etikettarkiv: Familjen
MDCCCXCIX Årets födelsedagssatsning
Tänk att vi rodde det här i hamn – föräldrarna och jag lyckades hålla vår London-vistelse från i fredags kväll hemlig för rätt personer fram till dagens familjelunch på Planet Hollywood. Brorsan fyller 35 i dag och kom till London i går tillsammans med frugan, barnen, svärföräldrarna och svågern med fru och barn. Av dem visste alla vuxna utom Samuel att våra föräldrar skulle komma. Att även jag var med visste ingen. Mamma och pappa och jag höll oss gömda och spejade utanför restaurangen och när vi – eller jag, som hade bäst position – såg att de kom ringde mamma och pappa upp för att gratta på födelsedagen och kom strax därefter in på restaurangen. Några minuter efter den överraskningen gjorde jag samma sak.
Överraskningsfiranden är ett släktdrag. Mammas jämna födelsedagar är legendariska, särskilt 40-årsfirandet på Finlandsfärja, som började med att själva kryssningen var en överraskning som sedan visade sig inbegripa inte bara mamma och pappa utan också mig, brorsan, syrran, mammas sex syskon med diverse respektive och några av mammas och pappas vänner, alla uträknat uppdykande i omgångar ombord på färjan och slutligen samlade till middag vid långbord.
Självklart hann mamma och pappa och jag göra en del annat i London också. Det kommer att bli en del retroaktiv rapportering.
MDCCCXXVIII Flippin’ Burgers-premiär
Så har man äntligen testat Flippin’ Burgers. Systersonen Felix studentpresent i somras var Flippin’ Burgers kokbok och ett framtida besök på restaurangen, vilket ägde rum först i dag. Vi var sex personer kring bordet – syrran med Felix och Rosita, mamma och pappa och jag.
Läste just en recension i Svenska Dagbladet från i våras, där det står om hur köandet, trängseln och ”den svajiga servicen – med borttappade rätter och lång väntan – även om personalen är positiv” är det som drar ner intrycket av stället som annars har god mat, även om menyn saknar andra tillbehör än pommes frites. Det beskriver dagens upplevelse på pricken. Det fick bli fika på Nybergs konditori under den trekvartslånga väntan på bord, att röra sig i lokalen var nästan omöjligt, Rositas barnburgare saknades när den övriga maten kom ut och jag, som inte var så jättehungrig, konstaterade snabbt att hamburgare och pommes frites var det enda på menyn. Men servitrisen var glad och trevlig, hakade på alla pappas knasiga kommentarer, kom ut med sugrör vid förfrågan och var allmänt serviceminded.
Sedan har de ju en onödigt ful logga. Men trivsam inredning.
MDCCCXIV Pepparkaks-s’mores
Sedan förra julen är pepparkaks-s’mores en tradition. Vi tänder en brasa, grillar marshmallows och monterar dem med choklad och jordnötssmör mellan mammas tunna och spröda pepparkakor, i valfri ordning och fason.
På bilden syns även popcornbollar med jordnötssmörssmak och Ivankaka. Andra kallar den radiokaka, men den som äts hos oss är i princip utan undantag bakad (eller vad man ska säga om radiokaka) av pappas kusin Ivan, numera 80 plus.
MDCCCXIII Julafton i januari
Vår efterskottsjulafton har haft nästan precis de vanliga ingredienserna – julstrumpsjakt, julfrukost, julmusik, julklappar inklusive mammas alla nödrim (”Jag skriver dem mitt i natten, de blir roligare då”) och därefter – modifierad – julmat (omvänt jämfört med den riktiga ordningen), julfika, julgodis, julfilm, julpussel. Till råga på allt föll julsnö utanför fönstren, svägerskan och jag tog en liten skogspromenad och brorsan och jag byggde snögubbe och snölykta. Barnen har roat sig med julklappar och Babar-film – enligt Edith ”Bababar”. Och då har vi ändå sparat en del trevligheter till i morgon.
Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste. Väldet skall bli stort, fredens välsignelser utan gräns för Davids tron och hans rike. (Jesaja 9:6-7a)
Vi är välsignade.
MDCXCVIII Julen är stulen
Hem till mina föräldrar kommer jag själv och diverse släktingar och familjemedlemmar under juldagarna, men riktig jul är det inte förrän brorsan, svägerskan och brorsbarnen är på plats. Och de har fått magsjuka och stannar hemma i Örebro. Vi skjuter härmed upp julen, packar undan julklappar, julstrumpor och grillmarshmallows och tröstar oss med några amerikanska Reindeer Treats.
MDCCXCVII Min första och hittills enda Mallis-semester, sommaren 1978
Mamma nämnde av någon anledning resan till Mallorca när jag var ett år och jag påpekade att den där resan visste jag knappt något om. Vips så försvann pappa till datorn och strax plingade min mobil. Digitaliserat diabildbevis från poolen.
MDCCXCVI Julafton 2014
Julfrukost. Varm choklad och lyxyoghurt.
Hämta beställd tårta i Tumba centrum.
Mamma, influerad av USA-resan, önskade en maxat pyntad gran. Jag klädde den i går. (Men till skillnad från på amerikanska julgranar syns fortfarande grenarna.)
Pappa blev ombedd att förtända ljus, så att vekarna skulle vara lättända senare, och placera ut ljusen i lyktorna. De där senare momenten glömde han. Ljusen stod på rad och brann på köksbänken.
Fint på uteplatsen.
Tårta från Spaaks konditori, mormors hjortronsylt till glassen.
Bibelappen påminner. Felstavat, men det är okej.
Moster Sofie med familj kom på julbord och vidare firande, inklusive besök av tomten. Sjuåriga Robin lämnade tomten i hallen och rusade runt i huset och letade efter sin plötsligt försvunna pappa. Han hittade honom inte.
Och senare på kvällen – snöfall över Storvreten! Inte mycket, men tillräckligt för att det lilla frostlagret över grannskapet skulle bli ordentligt vitt.
MDCCXV Greetings from Las Vegas to Storvreten
När jag, Jenny och Karolina slagit oss ner vid matbordet, dukat på ett påvert och ogenomtänkt sätt som min mor aldrig hade kunnat stå bakom, ringde Bettan på dörren och Uffe stod och kollade från deras garageuppfart. Eftersom de har post- och vattningsansvar medan mina föräldrar är bortresta ville de se att det verkligen var jag och ingen obehörig som tagit sig in. En väl fungerande grannsamverkan.
Just för att det skulle vara någon i huset förlades veckans hemgruppssamling hit, jag sover också över och har uppdrag som har att göra med fallfrukt och inspelning av TV-program.
Sent i kväll – mitt på dagen för mamma och pappa – facetimade vi en stund, jag från vardagsrumssoffan, de från foajén i det pyramidformade hotellet Luxor i Las Vegas. Jag försökte fånga både dem och bakgrunden på bild, det gick väl sådär, men det var roligt och surrealistiskt – som vanligt, får man väl börja säga – att facetima från varsitt land och se en extremt annorlunda plats i realtid. Verkligen extremt annorlunda. Las Vegas är ett galet ställe.
Och det var långt ifrån första inblicken i päronens hejdundrande USA-resa, som började hos familjen Sidhu i Anaheim, varifrån vi familjemedlemmar och Facebook-vänner fått se en hel del glimtar. Paret Sidhu var vår familjs hyresvärdar i Granada Hills 1987-88 och vi har därefter hållit kontakten, med allt vad det inneburit – jag och mina vänner har bott i deras gästhus, brorsan och hans kompis Petter likaså, Petter med familj har därefter varit tillbaka och nyttjat gästfriheten flera gånger och mamma och pappa har förstås också hälsat på med några års mellanrum. De har umgåtts, ätit hemlagat indiskt, pratat tro – mamma och pappa är kristna, Harry och Gin sikher – och varit ute med båten och vattenskotrarna och vad det nu är för leksaker som Sidhus kan erbjuda. Den här gången var de ute och flög i Harrys lilla sportplan.
Den strida strömmen bilder är inte riktigt som att själv vara på plats – men nästan.
MDCCVI En liten resa till amerikanskt 80-tal
Det här är min gamla lärare i femman på Danube Avenue Elementary School – Mr Ishii! Mamma och pappa, som är i Kalifornien, knackade spontant på hos min gamla klasskompis Auras föräldrar i dag (som för oss blir i går), vilka hörde av sig till Aura, som var på jobbet, tillika vår gamla skola, där hon tog den här bilden på vår gamla lärare, numera hennes kollega. Hängde ni med? Fantastiskt trevlig morgonhälsning som nyss nådde mig via Facebook!
Medan mina föräldrar fortfarande var hemma hos Auras föräldrar, Henry och Pnina, kom Aura förbi efter jobbet, så jag fick också bilder på dem alla tre. Det var skolåret 87/88 som vi bodde i Granada Hills, Los Angeles, och därefter var vi tillbaka som familj vid ett tillfälle, sommaren 1996. När vi då hälsade på Aura, hennes syster Sharon och deras föräldrar blev vi bjudna på middag – vilket på amerikanskt vis innebar något att dricka i vardagsrummet varpå vi åkte till en restaurang – och det vi åt var libanesiskt. Helt nytt för mig, och förmodligen för resten av min familj.
Mamma och pappa ska nu resa runt i västra USA några veckor, och när de kommer tillbaka till Kalifornien ska de träffa Henry och Pnina igen. De ska äta libanesiskt.
Theomis 