Etikettarkiv: Familjen

MMCXCVII Traditionell juldag

Gått omkring i Fåret Shaun-julklappstofflorna hela dagen.

Släktfika under eftermiddagen.

Mormor är nere i Stockholm över jul. Pappa hävdar att han är hennes favoritmåg (”ja, det är du, jag har ju haft dig längst”, sa mormor) och drar en rolig historia om en busschaufför.

Edith höll sig sysselsatt med målarboken jag köpte i New York.

Och nu i kväll har vi sett Sjunde himlen med Sickan Carlsson, precis som vanligt, och lagt klart ett tusenbitarspussel före midnatt, påbörjat i förrgår. Det kan vara rekord.

MMCLXXVIII Fotokonst av brorson

Under helgen visade jag V, sex år, en app där man kan lägga till skojiga mustascher och annat på foton. Kul, tyckte han, och ville prova på den gamla mobil han fått. Dessvärre var mobilen så gammal att appen inte funkade, men vi hittade en annan app, som han sedan började experimentera med själv. I dag kom den här pyntade bilden, som han dessutom smygfotat!

MMCLXXVI Andra advent i Örebro

Jag hade satt mobilalarmet på 8.10. 8.07 kastades en orm i min säng.

Efter frukost hann brorsbarnen och jag leka affär. Alla varor kostade en krona styck.

Gudstjänsten i Pingstkyrkan hade rubriken ”Stora julkalaset” och bestod bland annat av ett improviserat julspel med handplockade, mer eller mindre frivilliga skådespelare ur församlingen. Här ses herdar, ett lamm och en gammal bagge, en fundersam ängel, Maria och Josef, en gråklädd åsna och i en korg med lakan ett litet Jesusbarn på kanske sju år.

Efteråt sponsrade mamma och jag matkassar till behövande medmänniskor.

Tillbaka i Ekeby-Almby visade brorsonen upp varje detalj i sitt egeninredda kontor. Leksakerna var mer avancerade än mina i samma ålder, men det var inte svårt att känna igen tankegångarna – samlandet, ordnandet, funktionerna, ”allt man behöver”.

Utgångspunkten för besöket var att laga julgodis. Vi hann med lite i går kväll och fick mer tid än väntat i dag. Själv hade jag köpt tågbiljetter för länge sedan och ganska nyligen bestämde sig mamma och pappa för att komma till Örebro samma helg, då den årliga utomhuskonserten ”O helga natt” skulle gå av stapeln, men på grund av blåsten, stormen ”Helga” av alla namn, ställdes hela spektaklet in. Tråkigt för alla inblandade i konserten, som också skulle spelas in och visas i TV4, men vi fick en minst lika bra helg ändå. Det blev marsipanpyssel för brorsbarnen …

… och jag ägnade mig åt evighetsarbetet att skära upp och sockra marmelad med lingon och kanel.

Några av gårdagens Mozartkulor försvann till fikat.

MMCLXXV Honey & Almond Hot Chocolate

På lördagskvällen i Wien häromveckan hade Jenny F och jag kommit tillbaka till Airbnb-lägenheten efter en dag på stan, då vi pratat lite löst om Starbucks-fika. Allt utom restauranger hade vid det laget stängt – att inte ens matbutiker är öppna efter 17.00 eller 18.00 en lördag är chockerande för en stockholmare – och vår enda förhoppning om Starbucks-fika var att det fanns ett Starbucks på Hauptbahnhof en kort bit bort. En googling visade att det fanns det och de skulle stänga om en halvtimme. Vi sprang.

Väl framme beställde Jenny kaffe, men mitt fikasug hade gått över. Jag satsade på en guldglittrig termos istället – jag hade länge behövt en termos – och hoppades att julsmaken Honey & Almond Hot Chocolate, som jag annars hade valt, skulle finnas på menyn nästa gång jag kom till ett Starbucks.

Jodå, den fanns i Stockholm, upptäckte jag för någon vecka sedan när jag lyxade till rasten från Sturebibblan med ett besök både på Starbucks och vid Hedengrens resehylla. Efter att ha instagrammat mina fynd fick jag en förfrågan från svägerskan, som udda nog samlar på Starbucks-muggar med julmotiv, sedan tio år eller så, och ville ha ett exemplar av årets. Muggen på bilden var då slängd, men chokladen var god, så nog kunde jag offra mig. På Götgatan, på väg till gårdagens film- och fudgekväll hos Lena, köpte jag en till, diskade ur muggen, fotade den och skickade bilden till Johanna. Aj då, fel julmotiv, det fanns redan i samlingen. Som den generösa svägerska jag är köper jag naturligtvis en tredje Honey & Almond Hot Chocolate att dricka på tåget till Örebro i kväll, för på Centralen fanns de helröda muggarna. Muggen är levererad, samlingen är i fas, Johanna är nöjd och jag är i Örebro på julgodishelg.

MMCXXXI Höstbestyr

I går var det dags för den årliga nedgrävningen av balkongträden bakom föräldrarnas koreanska gran. Det ena lilla trädet hade hunnit tappa alla blad, bara de svarta bären satt kvar, men jag sörjer förlusten av det rödbladiga trädet, perukbusken, som har synts genom fönstret här hemma. Hittills har jag inte tagit mig i kragen ett enda år och gjort vinterfint på balkongen när sommarväxterna gjort sitt. Är 2015 året då det ska ske? Spänningen är olidlig.

Historien om min TV-bänk fick för övrigt sitt slut strax före busknedgrävningen. För inte hjälpte det att be Myrorna hämta den, eftersom de genast upptäckte att ett hyllplan blivit urtaget, något jag inte ens reflekterat över, och därmed var möbeln inte komplett. Självklart ska de inte ta emot skräp, men jag tyckte skicket var klart acceptabelt, särskilt i förhållande till många andra begagnade möbler jag sett till försäljning, och jag ville verkligen inte slänga den. Så jag höll hoppet uppe och kontaktade i förrgår till Hela Människans secondhand-butik i Tumba och beskrev att hyllplan, sannolikt mer än ett, blivit borttagna. De svarade att de skulle ta emot bänken ändå. Så mamma och jag baxade upp pjäsen från källaren och körde den tillsammans med balkongväxterna till Tumba, och när vi kom fram och två män från butiken tittade på TV-bänken upptäckte de repor och såg skeptiska ut. Å nej, hann jag tänka, men de lastade hur som helst ur den. Så jag är av med den och kan bara hoppas att den på något sätt kommer till nytta.

Eftersom min långa erfarenhet säger att tiden alltid är otillräcklig när föräldrarna och jag ska ses utgick jag ifrån att det skulle bli stressigt att först få hjälp med TV-bänken, därefter gräva ner träden och sedan hinna tillbaka till stan till pilatespasset, men vi hade faktiskt förmått komma igång så pass tidigt på dagen att det till och med fanns tid för lunch. Det blev rostbiff med överbliven potatisgratäng och gelé som Ewa gjort på sina paradisäpplen. Ewa och hennes man Totte bor på Vikbolandet i Östergötland, som jag själv flyttade ifrån för en massa år sedan och föräldrarna flyttade ifrån för lite färre år sedan. Sedan flytten håller mamma och pappa kontakten med ett gäng jämnåriga vänner, alla med i församlingen som också vi var med i, och för någon vecka sedan var föräldrarna hemma hos Totte och Ewa.

Förutom gelén kom de hem med de här lådorna med äpplen, varav några hamnat hos mig.

Och så chokladbricka på maten. Kanelchokladen är från Jersey, höstpralinerna från Hotel Chocolat i Köpenhamn (ovanligt fin smak på alla tre!) och så vanliga hederliga goda Noblesse (enligt Marabou ”kanske världens tunnaste choklad”).

MMCXX Satt i Guldfoajén, åt getost och pratade om sopor i väntan på ungersk stråkmusik

I går var alltså mamma och jag på lunchkonsert i Guldfoajén på Operan. Det vegetariska alternativet till lax var ett berg av getost och de gula skivorna som serverades till måste ha varit syrade betor (var nämligen nyss inne på Operans sida om pausservering och såg alternativet getost med syrade betor i menyn). Rätten såg lite udda ut bredvid laxtallrikarna vid de övriga platserna vid bordet, en smulig, vit hög. ”Vad mycket blomkål!” sa mamma. ”Nä, det måste vara ricotta”, sa jag och smakade. ”Nej, feta är det.” Åt mer. ”Nej, getost är det!” Så mycket getost har jag aldrig tidigare ätit på en gång.

Zoltán Kodálys experimentella duo för violin och cello från 1914 hade inslag som påminde mig om traditionell kinesisk musik och vissa bitar som hade kunnat ackompanjera river dance, associationer som kanske bara dök upp i just mitt huvud, men något måste man hänga upp musik på när den är inte är uppbyggd efter vanliga regler utan härjar fritt upp och ner och hit och dit, tyst eller kraftfullt, snabbt eller långsamt. Slår man för övrigt upp Zoltán Kodály på engelskspråkiga Wikipedia kommer just duo för violin och cello upp som lyssningsprov.

Själva lunchdelen var 45 minuter lång innan den korta konserten började och mamma passade på att berätta om sitt möte med sophämtaren tidigare under dagen. När hon tittade ut såg det ut som att soporna som tömdes från de båda soptunnorna utanför mammas och pappas hus hamnade på ett och samma ställe i sopbilen, trots att den ena tunnan är för vanligt skräp och den andra för kompost. Sopbilen körde vidare och när den vänt i slutet av gatan vinkade hon för att stoppa den så att hon kunde prata med föraren. Han tog frågan på stort allvar och erbjöd en komplett lektion. Först förklarade han att sopbilen har olika fack för olika sorters avfall. Sedan sa han att hon skulle hoppa upp i förarhytten, där han visade hur tömningen, som sköts med en arm som lyfter upp tunnorna, syns på en skärm och att alltihop styrs med en joystick. Därmed råder ingen tvekan om att sorteringen tas omhand på rätt sätt, åtminstone så långt som till sopbilen. (Visst var det ungefär så här det gick till, mamma? Jag har nu också läst vidare på Hylte kommuns pedagogiska sopbilssida.)

MMCXIII Dagens roligaste sms

Bakgrund: I julas gav jag brorsan en årsprenumeration på Världspolitikens Dagsfrågor, och brorsans barn är sex och tre år gamla.

V fick ett veritabelt utbrott, slog i dörrar, skrek och hade sig – för att jag bestämde mot hans önskan han, jag och E just ikväll inte skulle läsa Världspolitikens Dagsfrågor som gonattsaga! 😀

MMXCIII Vandring till mamma, burgare till pappa

De bästa upplevelsepresenterna att ge bort är de där man själv är medräknad. I kväll var mamma och jag på stadsvandringen ”Hemliga rum och bortglömda platser”, där vi dels stannade på olika ställen i Gamla stan och fick höra om stockholmshistoriska händelser, som inte blivit de mest belysta i historieböckerna, och dels gick in i två lokaler som man bara får tillgång till på visningar, nämligen Svartbrödraklostrets härbärge och vindragarlagets skrålokal. Vandringen leddes och hade komponerats av Michael Ketzel, en av mina favoritguider, och för den som vill vandra finns ett riktigt stort utbud via Stadsmuseet just i år.

Det var årets födelsedagspresent till mamma, och den till pappa avverkades på samma kväll, nämligen mat på Phil’s Burger på Fleminggatan. Det var mitt andra besök, och utan särskilt omfattande erfarenhet av stans bättre burgarhak vill jag ändå säga att de lyckats bra med utbud och smaker. Prisnivån är lite hög och lokalen lite slamrig, men det kommer nog inte att hindra mig från att komma tillbaka.

För det mesta umgås jag med päronen hemma hos dem, men ibland måste man ta med sina föräldrar ut på lokal.