Etikettarkiv: Böcker

I syner av Seamus Heaney och några nyliga intryck av den irländska poeten

I dag plockade jag fram den här gamla godingen ur bokhyllan, utgiven 1996 och köpt inte alltför lång tid därefter, under studenttiden i Uppsala. Vad gäller omslaget är det ända sedan inköpet favoriten i min boksamling (formgivning av Elsa Wohlfahrt).

Jag har läst mig till att den ursprungligen nordirländska Seamus Heaney undvek att ta ställning under den politiskt konfliktfyllda tiden, men han bodde på olika orter i både Nordirland och Irland, såväl som i USA, och det verkar vara helt i sin ordning att hedra honom i både Belfast och Dublin, att döma av de institutioner som bevarar hans minne och visar upp hans verk. JH och jag ramlade in på en utställning om honom på Bank of Ireland Cultural and Heritage Centre under våra Dublin-dagar i juli.

För att citera något ur den stiliga diktsamlingen väljer jag några rader som inbegriper får – ett viktigt inslag under JH:s och min vistelse på ön – samt en författarkollega.

En gång, som barn, ute på ett fält med får,
låtsades Thomas Hardy vara död
och lade sig rakt ner bland deras späda ben.

I detta gräs, rum för nosanden och bräkanden,
experimenterade han med oändligheten.

(Bekännelse: Kommatecknet efter ”bräkanden” är mitt, inte Lars Gustafssons. Det blev både ogrammatiskt och oenhetligt utan. Förlåt.)

DCXXX Cirkel och kalas i ett

image
Kvällens läsecirkelbok var Siri av Lena Einhorn, ett slags dokumentärroman om August Strindbergs första hustru Siri von Essen och ett givet komplement för den som läst årets ”Stockholm läser”-bok, Strindbergs En dåres försvarstal. Medan den senare inte bara är ett försvarstal utan framför allt detaljrik smutskastning av författarens fru, som han då fortfarande var gift med, är den förra en skildring av samma äktenskap, fast ur fruns perspektiv.

Det blev en trevlig kväll, med diskussioner och spekulationer kring Augusts och Siris såpoperamässiga relation, men finast av allt var att en av cirkeldeltagarna firade sin 30-årsdag genom att tillbringa kvällen med oss på Sturebibblan och bjuda på tårta.

DCVII Stilig i stickat

På Gamla stans bibliotek blir det luftigare och luftigare, både för att vi kastat ut en del skrymmande möbler och för att hyllmeter efter hyllmeter utrangeras. Två i raden av utrangerade böcker är Sticka med hemslöjden och Soffans nya kläder, båda från 1979. Om någon kommer och frågar efter dem nu under 2000-talet skulle jag äta upp min hatt om jag hade någon.

image
image

DLXXIII Gallring i bokhyllan

image
Det bästa med att läsa biblioteksböcker är att man får lämna ifrån sig dem när man är klar. Är det mina egna måste jag ha plats för dem.

Att över huvud taget äga böcker har blivit mindre och mindre viktigt för mig, så jag köper sällan nya och försöker bli av med dem jag har. Men det är svårt. Böcker jag ännu inte har läst kan jag inte ge bort, inte heller om jag fått dem i present eller om de är signerade eller om det är böcker jag recenserat, ibland med recensionen utklippt och lagd i boken. Men när det gäller den sistnämnda kategorin har jag nu tänkt om. Barn- och ungdomsböcker som jag skrev några rader om i Svenska Journalen som 19-åring ryker. Stadsmissionen har nu fått ett litet tillskott.

CDIV Nigeriabreven

I dag fick jag ett mail som löd: ”Business Inquiry From Mr James Green, Details Attached”, och så ett bifogat Word-dokument som jag nästan blev sugen på att öppna, bara för att få veta vad för slags affärer Mr James Green var intresserad av. I dag återlämnade jag också den lilla gröna boken Nigeriabreven av Hatam Sabbagh. Nu syftar titeln snarare på brev från Nigeria, men jag lånade boken på grund av ett radioinslag där författaren berättade om bokens innehåll, nämligen de med svenska ögon bisarra inslagen i nigeriansk vardag, och då fick han också frågan om han kände till något om så kallade Nigeriabrev. Jo, sa han, han hade varit på ett internetcafé och fått höra att de 200-250 personerna som satt där skickade ut tusentals mail i timmen med falska löften om stora summor pengar. Några få personer svarar på mailen och ännu färre går med på att betala vissa mindre summor som avsändarna ber om. När offren förstår att att de blivit lurade tycker de att det är för pinsamt att anmäla vad som hänt, och på så sätt lönar sig mailbombandet. Radioinslaget, en del av ett Studio Ett-program i somras, är värt att lyssna på (det börjar 13 minuter in i programmet).

Boken, som baseras på bloggen med samma namn, innehåller stavfel på varenda sida och berättar den ena absurda, eller chockerande, berättelsen efter den andra. En del är mest skrattretande, annat människoovärdigt. Ett lättare smakprov finns i min citatblogg Excerpten, nämligen en kort text om Lagos International Airport.

CCLXXXVII Bokmärken ur verkligheten

När bibliotekarieögon faller på en tidningsartikel som rör bibliotek brukar det handla om neddragningar eller privatisering eller något annat torrt, men till den senaste lyder rubriken ”Glömt rulltårta i låneboken?”. DN skriver om stadsbiblioteket i Jönköping som gjort en utställning av sådant som hittats mellan boksidor. Jag måste bara citera tipsrutan bredvid texten. Den lyder i sin helhet:

SAKER ATT LÄGGA I BOKEN
Bokmärken ska vara tunna och platta och passa mellan boksidorna så att man hittar rätt nästa gång man ska läsa.
Bra exempel:
Vykort
Foto på lillebror eller familjens katt.
Ruter dam (eller något annat kort. Det finns 52 plus joker att välja mellan).
Dåliga exempel:
Bakverk eller annat som smetar.
Ej betalda räkningar.
Brev som ingen annan bör läsa.
(TT)

Det roligaste är att det står (TT) längst ner. De brukar liksom syssla med annat.