DCCIII En kväll på bibblan 3: Östermalm för 100 år sedan


Min pingsthelg har varit extralång och är i och med denna lediga måndag över. Sedan jag kom hem från Europaturnén 5 maj har de senaste dagarna varit de första som erbjudit riktig fritid, med både officiell ledighet och frihet från större planerade projekt på jobbet som upptar tankarna även efter arbetstid.

Vilket leder mig till programmet jag har kvar att rapportera från av de tre mer arbetsintensiva program som ägde rum precis efter det att jag kommit hem från resan, nämligen min egen föreläsning på Östermalms bibliotek. Eftersom den föreläsning jag höll i mars drog så mycket folk att några fick vända på grund av platsbrist var det här alltså en repris. Vi räknade inte med särskilt mycket folk den här gången och valde därför att ställa fram stolar och hänga upp duken för bildvisning längst in i biblioteket, på tidskriftsavdelningen. Och det blev en väldigt behändig grupp, 15 personer, som lyssnade på mig i trekvart då jag pratade gatunamn, författarbostäder, 1800-talsmode och gamla kyrkor.

Om man räknar med den något förkortade versionen på servicehuset Rio på Gärdet var det här tredje gången jag höll samma föreläsning, och jag har inga problem att prata på om just de här sakerna som jag har researchat fram, men vad mycket det är jag inte vet! När jag får frågor från åhörarna blir jag ofta helt ställd och kan inte svara något annat än att det ”går att ta reda på” (om jag tror att det gör det). En fråga som ställdes den här gången, och som jag funderat på i flera år, faktiskt, utan att ha hittat något tillfredsställande svar, gällde Ladgugårdslandets fattiga befolkning som rimligtvis inte hade råd att bo i de påkostade stenhus som smälldes upp strax före och efter det att stadsdelen började kallas Östermalm. Vad hände med dem, efter att trärucklen rivits? Alla kan ju inte ha fått plats i de enklare gårdshus som stadsdelen fortfarande höll sig med. Den som sitter inne på information i frågan får gärna höra av sig.

DCXCI Läsa på tid

Puh! Läste Jonathan Franzens Freedom/Frihet (första fjärdedelen på engelska, resten på svenska) fram till tjugo över ett i natt, satte klockan på fyra och fortsatte då. Att läsa med deadline är ruskigt effektivt – jag vill inte gärna leda en läsecirkel och behöva sitta och fejka att jag har koll på hur boken slutar – men det är ansträngande när boken är på över 600 sidor och inte har låtit sig läsas tidigare än sedan några dagar. Nåväl. Kvällens litterära salong är avklarad och på grund av extrastort intresse ska samma bok avhandlas vid ytterligare en salong om tio dagar.

DCLXXXVII En kväll på bibblan 2: Fransk afton på Sture bibliotek

Vi i Sturepersonalen har alltid betraktat fredag som en omöjlig programdag, då har ju folk annat för sig efter jobbet och kommer inte till biblioteket. Men kanske har vi haft fel hela tiden. En fransk afton klockan sex på en fredag var i alla fall massor av folk intresserade av. Två förlagsrepresentanter och en översättare, som presenterades här, pratade fransk litteratur i svensk översättning inför ett välfyllt bibliotek.


Efter själva föredraget kunde man bläddra och handla.


Ost och kex. Kändes franskt, tyckte vi.


I den bästa av världar hade vi kunnat ge våra gäster välförtjänta arvoden, men som tur är ryms i alla fall buketter inom våra budgetramar.


De nya temana för våra bokpåsar kom upp under dagen.


Likaså den nya utställningen, bilder ur barnboken Spinderella Tarantella.

DCLXXXV En kväll på bibblan 1: Stockholmskväll på Gamla stans bibliotek

Den senaste veckan har vi haft kvällsevenemang på samtliga mina tre bibliotek. I torsdags arrangerade vi en trivsam Stockholmskväll på biblioteket i Gamla stan med prat och musik inför en kanske liten men mycket entusiastisk publik.


Salomon riggar.


Tiffany Alnefelt från The English Bookshop berättar under rubriken ”Stockholm utifrån” om turister och andra icke-svenskar som hon möter i butiken, vilka frågor de ställer, vad de vill läsa, vad de vet om Stockholm och Sverige och svensk litteratur. Tydligen är det inte helt ovanligt att bestämma sig för att besöka Stockholm enbart för att Millennietrilogin utspelar sig här.


Frida Lindfors från Utbildningsförvaltningen visar webbplatsen Stockholmskällan och berättar om vad som fanns i området kring biblioteket före bibliotekets tid.


Elin Jonsson, som jag lärt känna litegrann genom hennes syster Anna, spelar gitarr och sjunger som avslutning, lite stockholmsanknutet och lite annat, medan publiken har uppmanats att ta för sig av förfriskningarna som vi dukat upp på bordet vid stockholmshyllan.


Lämpligt nog hade vi samma dag fått upp våra stockholmspocketböcker på en hylla, där de utgör en egen liten, helt ny, avdelning.

Dagens Nyheters Lars Epstein var på plats med kameran och uppmärksammade Stockholmskvällen i sin blogg. (Vinklingen, som framgår med all önskvärd tydlighet i rubriken, var oundviklig, men själva omdömet om kvällen var mycket gott.)

CDLXIX Nya frestande bokblandningar

Till på fredag, då Sture bibliotek fyller tre år, ska vi ha bytt ut de nuvarande bokblandningspåsarnas teman mot nya. Vi kommer att spexa till det med olika sorters mat som får representera olika litterära genrer. Själva formgivningen av påsetiketterna står Amanda på Stockholms stadsbiblioteks marknadsavdelning för, en sådan där fantastisk person som man kan slänga iväg några rader till och så dyker resultatet upp inom kort – superdupersnygga affischer, bokmärken, bilder till bibliotekets informationsskärmar eller vad man nu efterfrågat. Man blir aldrig besviken.