CXL Hemliga aktiviteter

Det behöver inte alls vara något märkvärdigt, bara man håller innehållet hemligt blir en utflyktsdag mycket mer spännande. Charlotta, som snart lämnar Stockholm och flyttar till Skövde med sin man Henrik, hade massor av förslag på vad jag, hon och Sofia kunde hitta på efter gårdagens gudstjänst, då vi hade bokat in att vi skulle ses så att det blev av åtminstone en gång före flytten. Men jag och Sofia planerade på vårt håll. Det blev en tur med M/S Ballerina (som ingår i SL-kortet, perfekt) från Nybrokajen till Nacka Strand, där man anländer precis intill Restaurang J, som vi ursprungligen tänkt äta på. De nya planerna var att äta i Sickla, men vi hade inte ändrat båtplanen, och befann oss alltså ganska långt från Sickla. Google-kartan föreslog en tråkig promenadväg längs stora vägar, men det verkade ju mycket trevligare att gå längs vattnet. För säkerhets skull hörde vi med en man på Restaurang J som sa att det går jättebra att gå där, följ strandkanten, gå uppför berget, sedan under järnvägen … Inte trodde vi att ”gå uppför berget” betydde bergsbestigning och ”under järnvägen” att vi skulle krångla oss fram på avlägsna parkeringsplatser, men så småningom var vi tillbaka i civilisationen och närmade oss Dieselverkstaden. Biblioteket var faktiskt öppet, om än ödsligt, så jag tog en snabb titt, men målet var Café & Bistro Voltaire. Mycket läcker mat, massor att välja på.

Vi hade ingen brådska utan satt där länge, först ute, sedan inne, men så började jag och Sofia titta på klockan, och Charlotta förstod att utflyktspaketet omfattade något mer. Vi skramlade iväg på Saltsjöbanan in till stan och tog oss till Kungsträdgården och Smaka på Stockholm, där vi strosade runt tills klockan var sju och Gladys del Pilar började riva av en Tina Turner-kavalkad. Vi var inte de enda representanterna från Korskyrkan på plats utan samlades så småningom ett litet gäng framför scenen, mina föräldrar och moster Sophie dök också upp, och Gladys man Christer, församlingens tidigare ordförande. Gladys följdes av ett jazzgäng, med Max Schoultz med flera, och därefter Eric Gadd, som sjöng bejublade hits med mina Oddjob-favoriter Per ”Ruskträsk” Johansson och Goran Kajfes bakom sig.

Sedan fick det vara bra. Vi dissade rockabillyn, som var nästa programpunkt, gick mot tunnelbanan och spreds åt olika håll.

CXXXIX Brittisk humor

Gudstjänst i Korskyrkan, kyrkkaffe, promenad till Nybrokajen, M/S Ballerina till Nacka Strand, långpromenad i oländig terräng till Sickla, mat på Voltaire, Saltsjöbanan till stan, musik i Kungsträdgården i några timmar – det jag behöver nu är ett avsnitt av Keeping up appearances. Hyacinth Bucket är en bra avslutning på vilken dag som helst, men särskilt en sådan här.

CXXXVIII Jorden runt längs Djurgårdsbrunnsviken

Kalla mig fantasilös, men dagen har bestått av balkongpyssel och långpromenad i solen. Precis som i går. Den här gången träffade jag Lena i Humlegården, vi köpte mjukglass hos en trevlig glassförsäljare på Östermalmstorg, gick längs Storgatan tills den tog slut, gick ut mot Strandvägen och tog vänster upp mot Diplomatstaden. Vid Berwaldhallen stannade vi för att riktigt insupa hur ful byggnaden är (annars tycker jag mycket om Berwaldhallen, trots, eller på grund av, att även insidan är obotligt ful, en miljö som ser ut som studioinredningen i ett lokalt samhällsprogram i 1982 års TV-ruta). Vi kryssade mellan ambassaderna, följde vattnet, gick över Djurgårdsbrunnsbron och tog Djurgårdssidan tillbaka. Stockholm är grymt.

Vad vi pratade om? Kinesiskt uttal, möten med amerikanska passkontrollanter, att resa med folk man inte känner och hur man reagerar när man ser en västerlänning i Afrika.

CXXXVI Sommarstaden

Man kan ju inte skura trätrall och plantera hela dagen. Jag och Wendy lunchade lammfärsspett från Matkulturs tält i ett soligt och stimmigt Kungsan i Smaka på Stockholm-rus. Staffan Ling pratade med kockar på scenen och folk köade för att äta indiskt, kinesiskt och thailändskt, finfisk och burgare, polkagrisar och brända mandlar. Vi pratade om hur glatt och trevligt och lyckat det var, men som tur är kan man enkelt dra sig tillbaka från folklivet när man fått en lagom dos. Det räcker med en promenad ut på Skeppsholmen så är det grönt och vattenglittrigt och ganska glest mellan människorna. Bara skriken från Gröna Lund påminner om att man fortfarande är kvar i huvudstaden en solig långhelg, då kön till spårvagnen mot Djurgården är femtio meter lång.

CXXXII Blomsterlandet

I morse ringde min mor och sa att hon tänkte åka och köpa blommor på Blomsterlandet i Bromma och undrade om jag ville följa med. Det var ett perfekt erbjudande. Jag älskar min balkong men saknar gröna fingrar och insikt i att växter och utomhusmiljöer över huvud taget inte sköter sig själva, vilket gör att jag varken sköter växterna ordentligt eller tar hand om dem och uteprylarna när kylan och snön kommer. Till råga på allt har det under en period stått en byggnadsställning på min balkong, och ingen brydde sig om att städa undan spikar och plåtbitar och annat skräp som ramlade ner under byggandet, och jag har inte haft tiden och motivationen att börja röja. Men nu blev det alltså läge. Jag köpte säkert dubbelt så många växter som mamma, runt tjugofem, tror jag, plus jord, lecakulor och lite annat, det kostade hur mycket som helst och var inte helt lätt att få in i bilen, men nu finns alltihop på balkongen.

Men jag är inte färdig, precis. Förutom skräpet som skulle bort var trätrallen ful och missfärgad, och efter sopning gick jag loss med diskborste, trasa och såpvatten. Jag orkade tio brädor av femtiofem. Det var riktigt slitsamt, och min balkong är sisådär åtta meter lång. Och till råga på allt droppade förstås smutsvattnet ner fem våningar till trottoaren nedanför, vilket inte kändes helt okej, men var oundvikligt. Så plantering och vidare skurning blir det i morgon. Vad bra det är med lediga dagar.

CXXXI Den som ber, han får

Nu kan När himmelriket tränger fram av Bill Johnson läggas till handlingarna, även om innehållet stannar kvar i huvudet. Vi hade sista hemgruppssamlingen för terminen i går kväll och hade läst de sista två kapitlen i boken, varav ett tog upp Daniel och Josef som exempel på personer som var hängivna Gud trots extremt stort motstånd från sin omgivning. Efter att ha återgett hur Daniel plötsligt fick en profetisk gåva, som han inte haft tidigare, berättar Bill Johnsson om ett annat exempel där en person i ett sammanhang då det behövs får en helt ny gåva.

Något liknande hände en av mina vänner, som är evangelist, i hans ungdom. Han var inbjuden att tala i en församling i Kanada. När han steg av planet mötte pastorn honom med en överraskad min och sa: ”Du är inte Morris Cerullo!” Pastorn hade en stark längtan efter att under och tecken skulle ske i hans församling, och trodde att han hade bokat in en mötesvecka med Morris Cerullo. Den chockade pastorn frågade den unge mannen och han utförde under och tecken i sin tjänst. Han svarade: ”Nej”. Pastorn tittade på sin klocka och sa: ”Du har fyra timmar på dig att skaffa sig en sådan tjänst”, och tog honom sedan till hotellet. I ren desperation ropade den unge evangelisten till Gud, och Gud lyssnade på hans bön. Den kvällen blev början på en tjänst med under och tecken som har varit utmärkande för hans liv intill denna dag.