Det behöver inte alls vara något märkvärdigt, bara man håller innehållet hemligt blir en utflyktsdag mycket mer spännande. Charlotta, som snart lämnar Stockholm och flyttar till Skövde med sin man Henrik, hade massor av förslag på vad jag, hon och Sofia kunde hitta på efter gårdagens gudstjänst, då vi hade bokat in att vi skulle ses så att det blev av åtminstone en gång före flytten. Men jag och Sofia planerade på vårt håll. Det blev en tur med M/S Ballerina (som ingår i SL-kortet, perfekt) från Nybrokajen till Nacka Strand, där man anländer precis intill Restaurang J, som vi ursprungligen tänkt äta på. De nya planerna var att äta i Sickla, men vi hade inte ändrat båtplanen, och befann oss alltså ganska långt från Sickla. Google-kartan föreslog en tråkig promenadväg längs stora vägar, men det verkade ju mycket trevligare att gå längs vattnet. För säkerhets skull hörde vi med en man på Restaurang J som sa att det går jättebra att gå där, följ strandkanten, gå uppför berget, sedan under järnvägen … Inte trodde vi att ”gå uppför berget” betydde bergsbestigning och ”under järnvägen” att vi skulle krångla oss fram på avlägsna parkeringsplatser, men så småningom var vi tillbaka i civilisationen och närmade oss Dieselverkstaden. Biblioteket var faktiskt öppet, om än ödsligt, så jag tog en snabb titt, men målet var Café & Bistro Voltaire. Mycket läcker mat, massor att välja på.

Vi hade ingen brådska utan satt där länge, först ute, sedan inne, men så började jag och Sofia titta på klockan, och Charlotta förstod att utflyktspaketet omfattade något mer. Vi skramlade iväg på Saltsjöbanan in till stan och tog oss till Kungsträdgården och Smaka på Stockholm, där vi strosade runt tills klockan var sju och Gladys del Pilar började riva av en Tina Turner-kavalkad. Vi var inte de enda representanterna från Korskyrkan på plats utan samlades så småningom ett litet gäng framför scenen, mina föräldrar och moster Sophie dök också upp, och Gladys man Christer, församlingens tidigare ordförande. Gladys följdes av ett jazzgäng, med Max Schoultz med flera, och därefter Eric Gadd, som sjöng bejublade hits med mina Oddjob-favoriter Per ”Ruskträsk” Johansson och Goran Kajfes bakom sig.

Sedan fick det vara bra. Vi dissade rockabillyn, som var nästa programpunkt, gick mot tunnelbanan och spreds åt olika håll.