Nu har de rengjorda brädorna torkat. Tada!
CXXXIII Perry Mason
Varför inte lite Perry Mason? Har sett seriens allra första avsnitt, The case of the restless redhead, från 1957, om en ung kvinna som antingen kan vara offer eller förövare i ett dramatiskt händelseförlopp. Men allra mest fastande jag för rutan under eftertexterna där det visades reklam för olika produkter, här Beads-o’-Bleach.
CXXXII Blomsterlandet
I morse ringde min mor och sa att hon tänkte åka och köpa blommor på Blomsterlandet i Bromma och undrade om jag ville följa med. Det var ett perfekt erbjudande. Jag älskar min balkong men saknar gröna fingrar och insikt i att växter och utomhusmiljöer över huvud taget inte sköter sig själva, vilket gör att jag varken sköter växterna ordentligt eller tar hand om dem och uteprylarna när kylan och snön kommer. Till råga på allt har det under en period stått en byggnadsställning på min balkong, och ingen brydde sig om att städa undan spikar och plåtbitar och annat skräp som ramlade ner under byggandet, och jag har inte haft tiden och motivationen att börja röja. Men nu blev det alltså läge. Jag köpte säkert dubbelt så många växter som mamma, runt tjugofem, tror jag, plus jord, lecakulor och lite annat, det kostade hur mycket som helst och var inte helt lätt att få in i bilen, men nu finns alltihop på balkongen.
Men jag är inte färdig, precis. Förutom skräpet som skulle bort var trätrallen ful och missfärgad, och efter sopning gick jag loss med diskborste, trasa och såpvatten. Jag orkade tio brädor av femtiofem. Det var riktigt slitsamt, och min balkong är sisådär åtta meter lång. Och till råga på allt droppade förstås smutsvattnet ner fem våningar till trottoaren nedanför, vilket inte kändes helt okej, men var oundvikligt. Så plantering och vidare skurning blir det i morgon. Vad bra det är med lediga dagar.
CXXXI Den som ber, han får
Nu kan När himmelriket tränger fram av Bill Johnson läggas till handlingarna, även om innehållet stannar kvar i huvudet. Vi hade sista hemgruppssamlingen för terminen i går kväll och hade läst de sista två kapitlen i boken, varav ett tog upp Daniel och Josef som exempel på personer som var hängivna Gud trots extremt stort motstånd från sin omgivning. Efter att ha återgett hur Daniel plötsligt fick en profetisk gåva, som han inte haft tidigare, berättar Bill Johnsson om ett annat exempel där en person i ett sammanhang då det behövs får en helt ny gåva.
Något liknande hände en av mina vänner, som är evangelist, i hans ungdom. Han var inbjuden att tala i en församling i Kanada. När han steg av planet mötte pastorn honom med en överraskad min och sa: ”Du är inte Morris Cerullo!” Pastorn hade en stark längtan efter att under och tecken skulle ske i hans församling, och trodde att han hade bokat in en mötesvecka med Morris Cerullo. Den chockade pastorn frågade den unge mannen och han utförde under och tecken i sin tjänst. Han svarade: ”Nej”. Pastorn tittade på sin klocka och sa: ”Du har fyra timmar på dig att skaffa sig en sådan tjänst”, och tog honom sedan till hotellet. I ren desperation ropade den unge evangelisten till Gud, och Gud lyssnade på hans bön. Den kvällen blev början på en tjänst med under och tecken som har varit utmärkande för hans liv intill denna dag.
CXXX Dagens Metro
Vad är det här för dumheter? Hur kan man ”tycka” att någon ljuger?
CXXIX Candy Vitamins
Hittade den här påsen med godisvitaminer i en gömma, köpte den i Bulgarien förra året. Fortfarande ätbart. Mmm, smakar Piggelin! Har Piggelin-karamellerna som morot i dag när jag har en massa korrespondens att få iväg till olika Stockholmskommuner om bibliotek-omsorg-samarbeten. Ett bibliotek-omsorg-mail, en Piggelin-karamell.
CXXVIII Trevligt
Granit i Västermalmsgallerian – de måste ha något slags avancerad trevlighetskontroll när de anställer folk. Expediterna småpratar, erbjuder sig att hjälpa till och är allmänt service-minded utan att tränga sig på. Och glada hela tiden, även kvart i stängning. Här är det en fröjd att köpa matlådor och förvaringsboxar!
CXXVII Vasaparken
Här spelar de fotboll och jag behöver inte vara med. Det är härligt att ha slutat skolan.
CXXVI One Day
Okej, jag är officiellt såld. Många har pratat om hur fantastisk David Nicholls One Day är, den tjugo år långa historien om Emma och Dexter, ursprungligen universitetsvänner i Edinburgh, men jag var ändå inte beredd på att jag skulle absorberas så totalt. Nej, det är inte stor litteratur, men ja, det är välskrivet, underhållande och smart. Jag skrattade högt, särskilt under första tredjedelen, innan de mörkare tonerna kommer in. De gånger jag läste boken på tunnelbanan – omslaget är väldigt distinkt och lättigenkännligt – hoppades jag hela tiden att någon skulle komma fram och säga: ”Visst är den bra?” Det var det ingen som gjorde. Jag tycker vi borde bli bättre på sådant.
I går kväll deltog jag i Sture biblioteks läsecirkel kring boken, och som alltid ger det en extra dimension, minst, att stöta och blöta en läsupplevelse i grupp. Vi dissekerade karaktärer, pratade språk, bedömde trovärdighet och ventilerade förstås mycket tyckande om bra och dåligt. Men allra mest var det hyllningar, och egentligen hade vi inga större meningsskiljaktigheter. Det är en bra bok, helt enkelt. Läs den.
CXXV Tillsnyggning
Äntligen! Jag och kollegerna på Sturebibblan har följt den extremt långsamma nedmonteringen av de gränslöst trista skyltfönsterinredningarna i gången under Birger Jarlsgatan på Östermalmstorgs tunnelbanestation. Efter att fönstren stått helt tomma en tid har de nu fyllts allihop med riktigt hyggligt tilltalande reklam för Moderna museet. Ett stort lyft!
