I torsdags, vilket rapporterats, kom bloggkompisen Linda förbi Sture bibliotek med ett par nystickade vantar åt mig. Samma kväll skulle hon och hennes kollega Matilda leda en seriecirkel. Det är seriebokhandeln Comics Heaven på Stora Nygatan i Gamla stan som för en tid sedan började med cirkelträffar för att diskutera serieläsning. I mars var första träffen och nu var det den andra. Det här tilltalade mig på flera olika sätt. Som generell läsecirkelnörd var jag sugen på att komma bara för att det var en cirkel, som serieläsare var jag intresserad av vad Comics Heaven skulle kunna bidra med i cirkelfloran och vilka som skulle dyka upp, som bekant med Linda (och cirkelledarräv) hade jag försökt att mailledes supporta inför inför uppstartandet och var förstås intresserad av att ta del av utfallet och som särskilt stort fan av melankoliska grafiska romaner tecknade i dova färger med 40- och 50-talsinfluenser förstod jag så snart jag fick tag på den aktuella boken att den skulle falla mig i smaken. Det var It’s a good life, if you don’t weaken av Seth. Jag fick den något drygt dygn före cirkelträffen, men hade inte anmält mig, på grund av oviss boktillgång och olämpligt jobbschema. Å andra sidan var jag ju intresserad av boken även utan cirkel. Men när Linda mailade på morgonen om vantleverans frågade jag om det fanns plats och det gjorde det. När jag kom till jobbet frågade jag kollegan om jag fick gå tidigt och det fick jag. Därmed var det bestämt och jag läste de sidor jag hade kvar under dagen.

Utöver alla nämnda goda skäl att delta hade jag fått veta att platsen för träffen inte var själva butiken, utan ett källarvalv med ingång runt hörnet, på Bedoirsgränd. Jag hade kunnat delta i nästan vad som helst som skulle äga rum i ett källarvalv på Bedoirsgränd. När jag hade hastat iväg från jobbet någon kvart före stängning letade jag upp den svarta, låga dörren som stod på glänt med en till dörr direkt innanför och därefter en brant trappa ner. Där, under tegelvalv från okänt århundrade, satt vi, åtta personer, fyra tjejer och fyra killar (en fördelning vi aldrig uppnår på bibliotekens cirklar), och fikade och pratade. Till min stora förvåning var vi två som var störtförtjusta i boken – jag och Linda – medan de övriga ogillade den olika starkt. Att hantverket var bra erkände alla, men omdömena påverkades oundvikligen av vilka genrer vi föredrog, och här var superhjältefans i majoritet. Någon vidare action förekommer inte i boken, särskilt inte om man jämför med slagsmålsserier. Någon sa att den var som ”Seinfeld utan humor och vänner”. Det tyckte jag var att gå lite långt. Handlingen i It’s a good life, if you don’t weaken går ut på att en karaktär vid namn Seth, som är serietecknare, blir besatt av en annan serietecknare, Kalo, som lyckades få in en serieteckning i The New Yorker på 40-talet men i övrigt är helt okänd. Det är till lika delar en personskildring av Seth själv och intrig, jakten på Kalo.

Två tips: Läs boken (låna ett ex!) och håll koll på Comics Heavens kommande källarträffar i butiksbloggen.

På väg från cirkeln passerade jag Gamla stans bibliotek där lamporna var på ett bra tag efter stängning. Det visade sig att hängning pågick inför en utställning som är en del av Stockholms Internationella Seriefestival, med start i morgon måndag. ”Astoria” heter den och beskrivs här som en ”utställning om serier och musik”. Tips nummer tre, alltså.