MXC Bland serienördar i en källare

20130421-201754.jpg
I torsdags, vilket rapporterats, kom bloggkompisen Linda förbi Sture bibliotek med ett par nystickade vantar åt mig. Samma kväll skulle hon och hennes kollega Matilda leda en seriecirkel. Det är seriebokhandeln Comics Heaven på Stora Nygatan i Gamla stan som för en tid sedan började med cirkelträffar för att diskutera serieläsning. I mars var första träffen och nu var det den andra. Det här tilltalade mig på flera olika sätt. Som generell läsecirkelnörd var jag sugen på att komma bara för att det var en cirkel, som serieläsare var jag intresserad av vad Comics Heaven skulle kunna bidra med i cirkelfloran och vilka som skulle dyka upp, som bekant med Linda (och cirkelledarräv) hade jag försökt att mailledes supporta inför inför uppstartandet och var förstås intresserad av att ta del av utfallet och som särskilt stort fan av melankoliska grafiska romaner tecknade i dova färger med 40- och 50-talsinfluenser förstod jag så snart jag fick tag på den aktuella boken att den skulle falla mig i smaken. Det var It’s a good life, if you don’t weaken av Seth. Jag fick den något drygt dygn före cirkelträffen, men hade inte anmält mig, på grund av oviss boktillgång och olämpligt jobbschema. Å andra sidan var jag ju intresserad av boken även utan cirkel. Men när Linda mailade på morgonen om vantleverans frågade jag om det fanns plats och det gjorde det. När jag kom till jobbet frågade jag kollegan om jag fick gå tidigt och det fick jag. Därmed var det bestämt och jag läste de sidor jag hade kvar under dagen.

Utöver alla nämnda goda skäl att delta hade jag fått veta att platsen för träffen inte var själva butiken, utan ett källarvalv med ingång runt hörnet, på Bedoirsgränd. Jag hade kunnat delta i nästan vad som helst som skulle äga rum i ett källarvalv på Bedoirsgränd. När jag hade hastat iväg från jobbet någon kvart före stängning letade jag upp den svarta, låga dörren som stod på glänt med en till dörr direkt innanför och därefter en brant trappa ner. Där, under tegelvalv från okänt århundrade, satt vi, åtta personer, fyra tjejer och fyra killar (en fördelning vi aldrig uppnår på bibliotekens cirklar), och fikade och pratade. Till min stora förvåning var vi två som var störtförtjusta i boken – jag och Linda – medan de övriga ogillade den olika starkt. Att hantverket var bra erkände alla, men omdömena påverkades oundvikligen av vilka genrer vi föredrog, och här var superhjältefans i majoritet. Någon vidare action förekommer inte i boken, särskilt inte om man jämför med slagsmålsserier. Någon sa att den var som ”Seinfeld utan humor och vänner”. Det tyckte jag var att gå lite långt. Handlingen i It’s a good life, if you don’t weaken går ut på att en karaktär vid namn Seth, som är serietecknare, blir besatt av en annan serietecknare, Kalo, som lyckades få in en serieteckning i The New Yorker på 40-talet men i övrigt är helt okänd. Det är till lika delar en personskildring av Seth själv och intrig, jakten på Kalo.

Två tips: Läs boken (låna ett ex!) och håll koll på Comics Heavens kommande källarträffar i butiksbloggen.

Downloads3
På väg från cirkeln passerade jag Gamla stans bibliotek där lamporna var på ett bra tag efter stängning. Det visade sig att hängning pågick inför en utställning som är en del av Stockholms Internationella Seriefestival, med start i morgon måndag. ”Astoria” heter den och beskrivs här som en ”utställning om serier och musik”. Tips nummer tre, alltså.

MLXXXIX Lyxshopping

20130421-091649.jpg
Häromkvällen var det ett evenemang på favoritklädbutiken Plezuro, jag vet faktiskt inte ens vad det var, men såg en bild på godispåsar i deras Instagram-flöde och skrev en kommentar. Vid det förra evenemanget jag var på, kombinerat kollektionssläpp och vernissage, kom jag sent och godispåsarna var slut. Den här gången skulle jag inte komma alls, men en påse skulle hållas åt mig ändå. I dag kom jag förbi, såg inom några sekunder en angoratröja som var rosa upptill och övergick i orange nertill och bestämde mig direkt trots att den inte riktigt passar min nuvarande budget. Godispåsen matchade tröjan. Jag var nöjd.

MLXXXVIII Ett besök på Vurma

20130419-125204.jpg
Ett ruggväderstips – på Vurma (åtminstone den på Birger Jarlsgatan) finns ”Vurma-drinken”, varm äppeljuice smaksatt med diverse kryddor (med eller utan alkohol, men som vanligt finns ingen anledning att välja med). Kostar en slant, men så är den också generöst tillredd med en hel kanelstång och andra goda grejer.

Det blev Vurma-lunch i går med gamla förlagskompisen Emma, som dragit igång en kurs i kreativt skrivande i Tullinge och hade mycket att berätta om den. De har samarbetat med det lokala biblioteket, men idén att förlägga själva kursen där föll. Kursen kostar pengar (vilket är helt rätt) och det fungerar inte ihop med bibliotekets gratispolicy (vilket också är rätt). Men vi bibliotekarier tycker att sådana här initiativ är förträffliga. En skrivintresserad privatperson som vill träffa likasinnade engagerar en författare och startar en kurs. En trivsam, blandad grupp hade de blivit också. Bra på många sätt.

MLXXXVII Stickmästaren har gjort det igen

20130418-235409.jpg
I augusti förra året skrev min bloggvän Linda om mönster till ”litterära vantar”, varav ett par hade Elizabeth Bennet på vänstervanten och Mr Darcy på högervanten. Habegäret väcktes och jag frågade helt sonika om hon kunde sticka ett par åt mig, och det gjorde hon. De blev hur fina som helst och jag har använt dem under både höst och vår (och en smällkall vinterperiod som undervantar till ett betydligt större par). Tyvärr har jag nu spillt te på Mr Darcy. Han är inte på något sätt oanvändbar, men lite solkig om man tittar ordentligt.

I februari kom en ny bloggpost om vantar i Lindas blogg, där en modell var utan fingrar. Sådana gillar jag att ha när det är halvkallt ute, och en mailväxling slutade med att jag beställde ett par av en modell som inte ens var förevisad i bloggen, men som Linda tipsade om. Hon skickade dessutom en länk till en garnfärgkarta och bad mig välja. ”Pistage” blev det, en färg som är anpassad efter min trenchcoat som jag tänkt plocka fram inom kort. De pistagefärgade vantarna är nu klara, de levererades till Sture bibliotek i dag och jag har redan hunnit skrytvisa dem för flera personer. Snyggaste halvvantarna i stan.

MLXXXIV Att arrangera ett föredrag i Gamla stan

20130417-075352.jpg
Arbetsdagen började och slutade på Östermalms bibliotek, men utspelade sig i huvudsak på Gamla stans. Här syns kollegan Sandra boktipsa om Patrik Lundbergs ungdomsbok Gul utanpå (jag tipsade om Food junkie på det senaste APT:et), och därefter pratade vi extra svåra bemötandesituationer. Boktips är ett nytt APT-inslag och konkreta exempel på vardagsdilemman tar vi tyvärr sällan tid att diskutera, men vid det laget var klockan mycket och jag stressad över den tekniska utrustningen som jag behövde plocka ihop till Gamla stan och tänkte be kollegan Salomon hjälpa mig att ta på tunnelbanan. Jag smög från mötet till förrådet, Salomon slöt upp och vi tog en duk och två väskor, en med projektor och en med dator, och åkte iväg för att hinna öppna klockan tolv.

Öppettimmarna på Gamla stan flöt på snabbt som vanligt, jag tog min traditionella tisdagslunch på Café Stiernan och köpte den här gången med två glas chokladmousse till vårt traditionella tisdagsfika. Till kvällens stockholmshistoriska föredrag kände jag till 14 anmälda, när jag tittade i kalendern hade någon skrivit upp en till anmälan och i ett mail var det ytterligare en som anmält sig. 16 stycken, alltså, helt okej för att vara Gamla stans lilla bibliotek, och även om inte alla dök upp skulle det nog kännas som en bra grupp. Men det visade sig att intresset var större än framförhållningen, telefonen ringde en del under dagen och snart var antalet 23. Mot slutet av dagen blev det stressigt som vanligt inför program, jag gick iväg och köpte fika (och kom ihåg att lämna tillbaka de lånade chokladmousseglasen på vägen), vi hängde upp duken över en bokhylla, projektorn sattes upp och datorväskan öppnades – och där låg ett urgammalt vidunder till bärbar dator som vi inte visste att Östermalms bibliotek hade. Typiskt. Men den gick igång och vi hoppades på det bästa.

Biblioteket var visserligen stängt timmen mellan fem och programstart vid sex, men dörren var öppen och folk droppade in. När föredragshållaren kom, Rikard Larsson som skrivit Portalerna i Gamla stan, och satte in sitt usb-minne var PowerPoint-presentationen förstås för modern för datorn. In med minnet i arbetsrummet, konvertera till gammel-PowerPoint och testa igen. Det funkade och allt såg bra ut. Publiken inte bara droppade utan strömmade nu in och det var fler än de anmälda på plats. Jaså, skulle man anmäla sig? hördes från olika håll. Jag var förstås glad att folk var där och lät bli att demonstrativt peka på den ganska uppenbara anmälningsinformationen på affischerna som satt överallt. Möbleringen blev därför inte så genomtänkt, extra stolar sattes fram och några hamnade ganska långt ut på kanterna med rätt dålig sikt. Vi var nog runt trettio personer och jag klämde efter introduktionen in mig på en stol bakom bordet med datorn och var bildframtryckare under föredraget, ett utmärkt uppdrag, eftersom jag själv för en gångs skull hade en bra plats och kunde hänga med i programmet jag själv arrangerat. Det är inte alla gånger. Jag kunde dessutom inte tänka alltför mycket på den kommande fikaserveringen, utan var tvungen att spetsa öronen så att jag inte missade en uppmaning att byta till nästa bild. Datorn brusade och hackade en del, men lydde. Efter fyra, fem korrekt visade bilder kunde jag slappna av.

Det var säkert ett tiotal som hoppade över fikat, vilket var tur, för jag hade inte köpt tillräckligt till alla. Salomon utnämnde sig själv till ”kaffeflicka” och förberedde alltihop under programmet. Jag serverade de första, började sedan plocka stolar, minglade lite med mina föräldrar som besökte biblioteket för första gången och småpratade och svarade på frågor till höger och vänster. Jag hade också lockat dit min kompis Lena, som jag sedan frågade om hon kunde tänka sig att vara assistent för kvällen. Det gick så bra så. Hon hjälpte till med ihopplockandet och följde sedan med mig till Östermalms bibliotek – det är lite trixigt att åka tunnelbana med två väskor och en lång ihoprullad duk – och vi tog sedan en promenad genom ovanligt dimmiga kvarter i riktning mot Stureplan.

Om några timmar är jag tillbaka på Östermalm och dess biblioteksvärld. Ingen rast, ingen ro för kulturarbetare.

MLXXXIII Det gamla Östermalm för de gamla östermalmarna

20130416-073032.jpg
Vissa men inte alla på plats i gemensamhetslokalen på seniorboendet var från Östermalm, åtminstone en av dem sedan generationer. Hon kunde peka ut huset där mormor bodde på 1850-talet, då stadsdelen fortfarande hette Ladugårdslandet, var lika mycket landsbygd som stad, drabbades av kolera i flera omgångar och beboddes av exceptionellt fattiga.

Någon gång skulle man gå dit och få berättat för sig istället för att berätta. När jag uppriktigt sa att de säkert vet mycket mer om Östermalms historia än jag svarade de genast ja.

MLXXXI Core med dåliga förutsättningar

20130413-235823.jpg
Core med boll och därpå följande pilates. Styrke-, balans- och stabilitetsövningar är min favoritträning, förmodligen för att det går behagligt långsamt. Jag var särskilt nöjd med mitt trebenta bord i dag. Man står på alla fyra och sträcker ut en arm eller ett ben åt gången utan att röra resten av kroppen, så att bordsskivan – ryggen – är stadig. Där ska man kunna placera en servis eller, som instruktören sa den här gången, ett akvarium. Hon kom fram till mig och konstaterade att höfterna var blickstilla när jag sträckte ett ben i taget bakåt, men så tittade hon på skulderbladen och sa att jag lutade. Jag fick förklara att jag har skolios och tyvärr är ojusterbart sned. ”Jaha! Eh … Men höfterna ser väldigt bra ut!” sa hon och gick snabbt vidare till nästa. Det defekta bordet sträckte vidare och var grymt stabilt.