Tack och adjö till den här högen böcker, som nu hamnat hos Stadsmissionen.

För en tid sedan fick jag frågan om jag inte önskade att jag bodde större så att ett rum kunde avsättas som bibliotek. Frågeställaren utgick nog ifrån att så var fallet. Jag hade förstås tänkt på min relation till böcker många gånger tidigare, men när jag så här konkret skulle svara på frågan stod det extra klart – nej, det skulle jag inte prioritera. Plats i hemmet att samla böcker och bokhyllor på ett mer överskådligt och sammanhållet sätt – ja. Bibliotek – nej. Det skulle uppmuntra till ett boksamlande som jag är ganska säker på att jag vill undvika, hur frestande det än kan te sig ibland.

De böcker jag läser ut är för det mesta biblioteksböcker som jag då lämnar tillbaka på en gång. Är det böcker jag äger tar jag ofta med dem till Stadsmissionen. Därmed utgörs min brokiga boksamling av olästa böcker eller sådana jag vill ha kvar för att jag fått dem i present eller för att de är signerade eller speciella på något annat sätt. Den som skannar av mina bokryggar – de som inte står i skåp eller är gömda på annat sätt – får alltså inte precis en representativ bild av min litterära smak. (Inte den som kollar mina lästa böcker på exempelvis Boktipset heller, eftersom jag ofta läser de böcker jobbet kräver att jag läser, men å andra sidan tilltalas jag av idén att inte alltid välja sin läsning själv. Men det är ett helt eget ämne som jag får ta upp en annan gång.)

Att jag gärna gör mig av med böcker har förstås med platsbrist att göra, men det beror ännu mer på att fysiska böcker blir mindre och mindre betydelsefulla för mig. Älskar inte en bibliotekarie att omge sig med böcker? Jo, på sätt och vis, men jag kan ju inte tillgodogöra mig innehållet genom att titta på dem. Den som tror att man kan göra det borde testa att just jobba som bibliotekarie. På ett litet bibliotek, som Sture bibliotek, kan jag tycka att jag har full koll på beståndet, eftersom jag hela tiden ser böckerna, lär mig känna igen dem och ganska ofta har läst om dem – tills någon besökare ber om boktips och jag inser att det är väldigt få av alla dessa bekanta böcker som jag mer ingående kan beskriva och säga vad jag har för åsikt om. Nämligen de jag läst.

Jobbet som bibliotekarie har säkert också gjort sitt till för att jag ska undvika att samla på mig ett privat bokbestånd. Böcker är ju till för att läsas! De ska inte samla damm, hellre gå vidare till nästa läsare.

Nu ska jag läsa lite till i den tjocka romanen Fältöversten. Tjock om man läser den som fysisk bok, alltså. Jag har min i mobilen. E-böcker är förträffligt.