Urgulligt och gott ekologiskt godis! Bästa från Ekorren hittills. (Det finns visst fler sorter i serien, men jag känner på mig att jag kommer att hålla mig till cyklarna.)
Kategoriarkiv: Bild
DCXVI Östermalmshistoria med seniorer
”Är det föredragsflickan!” sa en glad medarbetare på servicehuset Rio på Gärdet när jag kom dit kvart i ett i dag med ett USB-minne och några papper med en förkortad version av Östermalmsföredraget jag höll på Östermalms bibliotek i tisdags. Den lilla lokalen fylldes snabbt av tanter och farbröder, jag öppnade bildspelet och försågs med mikrofon. Det är svårt att förbereda en presentation för en målgrupp man inte vet något om. Skulle de se ordentligt? Höra? Förstå? Vara intresserade av gatunamnsförändringar genom historien och bild efter bild på betydelsefull svartvit gubbe med mustasch?
När jag trettiofem minuter senare stod med ett fång lila tulpaner och mottog applåder var jag fortfarande inte helt säker på om jag siktat rätt. Två tanter och en farbror hade somnat. En tant utropade: ”Vad fort det tog slut!” En annan tant började prata om den så kallade ”Gropen”, ett kåkområde vid Karlaplan som till mångas förtret under 40- och 50-talen tilläts ligga där utan åtgärd – hade jag sagt något om det under föredraget? Vilket jag inte hade, jag hade pratat om tiden fram till 1912.
Men det var gott om glada miner, förstås, och flera ville ha svar på mer specifika frågor om informationskällor och gatuadresser och berätta om var lilla mormor bott. Personalen undrade när jag kommer och pratar nästa gång. Det undrar jag med.
DCXV Dagens accessoar
Ring från Plezuro, här vilande på Lotta Lundbergs nya roman Ön utan skyddsomslag.
DCXIV Krokus
För att vara ickevårfantast blev jag märkligt upplivad av de här små färgstänken i gräsmattan utanför Östermalms bibliotek.
DCXIII Långt mer än fullsatt på biblioteket
Då var man mosig och ganska tillfreds efter en fyratimmarsnatt och massor av tid nedlagd på research kring Lindhagens generalplan för Stockholms gatunät och Strindbergs inredningssmak. När jag kom till Östermalms bibliotek vid halv sju i kväll hade de första redan satt sig, en halvtimme innan det Östermalmshistoriska föredraget skulle börja, och innan jag satte igång att prata hade kanske 60 personer trängt in sig på barnavdelningen, där vi höll till, och de övriga fick vända och gå! Nog för att vi har haft ganska fullsatt på biblioteksprogrammen lite då och då, men något som liknar det här har jag nog aldrig varit med om. Stadsdelen kryllar av lokalpatrioter som vill förkovra sig, det är ett som är säkert.
Smolket i glädjebägaren (ja, förutom att ett gäng stackars Östermalmsentusiaster fick gå därifrån) var att all teknik strulade, micken var det inget liv i alls och uppkopplingen tvärvägrade, men till slut gav i alla fall projektorn sitt nådiga bifall, jag hade mitt bildspel och min röst, som även skulle nå de äldre damerna längst bak. Så jag skrek i trekvart och visade foton och kartor, det viskades och gestikulerades om de mest slående bilderna och det jag trodde de skulle tycka var roligt skrattade de åt. Så jag är nöjd.
Och det lila kuvertet jag fick bådar väldigt gott.
DCXI Ung talang i Konserthuset
Nyhetsmail funkar. Nog för att jag har tittat till Konserthusets program då och då sedan länge, men nu när jag får valda delar av programmet direkt i inboxen med jämna mellanrum är jag mer benägen att boka biljetter till lite allt möjligt. I dag blev det en konsert i liten skala med den unga georgiska pianisten Khatia Buniatishvili, en del i serien “Rising Stars”. Grünewaldssalen var så gott som full och publiken entusiastisk. Efter ett antal stycken spelade med stor hängivenhet blev pianisten inklappad många gånger under bravorop och vi fick ett litet extranummer.
DCX Edward Bloms Stockholm
Under några veckor i januari och februari la Svenska Dagbladet upp sex korta webb-TV-avsnitt där näringslivshistorikern Edward Blom guidar tittarna genom Stockholm och berättar om olika företeelser, allt från snabbmat till palats. Själv har jag nu sent omsider upptäckt serien och tittar med stor förtjusning. Kolla in Edward Bloms Stockholm!
DCIX Några minuters anglofili
Gick upp en sväng till The English Shop i Söderhallarna i eftermiddag. Trevlig upplevelse: Nostalgiska sötsaker och anlänt påskgodis. Tråkig upplevelse: En mamma som gormade våldsamt åt sin son, medan ett syskon hejade på, och sonen som svor tillbaka. Jobbigt att hamna ett par meter ifrån dem och behöva verka oberörd.
DCVII Stilig i stickat
På Gamla stans bibliotek blir det luftigare och luftigare, både för att vi kastat ut en del skrymmande möbler och för att hyllmeter efter hyllmeter utrangeras. Två i raden av utrangerade böcker är Sticka med hemslöjden och Soffans nya kläder, båda från 1979. Om någon kommer och frågar efter dem nu under 2000-talet skulle jag äta upp min hatt om jag hade någon.
DCVI Läsecirkel på Sture: En dåres försvarstal
I går diskuterades En dåres försvarstal över te, shortbread och chokladbitar i Sture biblioteks soffhörna. Att prata om den som ett skönlitterärt verk var i princip omöjligt, trots att August Strindberg själv genomgående kallar den sin ”roman” om äktenskapet mellan Axel (August) och Maria (Siri). I korta drag blir Axel, som arbetar på Kungliga biblioteket men vill slå igenom som dramatiker, bekant med Maria, en ung och vacker friherrinna, och hennes man. Axel börjar snart beundra Maria på avstånd, sedan idolisera henne och hennes skönhet. Så småningom blir ömsesidiga känslor uppenbara och affären utvecklas i rask takt – de börjar träffas på tu man hand, Maria skiljer sig, hon och Axel gifter sig, de får barn och Axel hjälper Maria göra karriär som skådespelerska, samtidigt som han producerar och publicerar sina litterära verk.
Men så snart Maria berättat för sin make friherren att hon kommer att lämna honom och relationen med Axel inte längre är förbjuden är också magin borta. Den ena partnern retar gallfeber på den andra och tvärtom.
Av en tillfällighet fick jag samma dag låna ett skört och välläst exemplar av Handbok öfver Stockholm för resande från 1886, samtida med romanen. Bland mycket annat finns där uppslagsordet ”Kalas”, där man kan läsa en skämtsam beskrivning av hur ett typiskt stockholmskalas går till. Det är gott om bjudningar i En dåres försvarstal och som avslutning på läsecirkeln läste jag upp det här stycket:
Då gästerna ätit, taga de afsked. Men innan de gå, så försäkra de att de haft ”rysligt roligt” eller ”tillbringat en särdeles angenäm afton”. Damerna småle så sött åt fru X. och hon småler lika sött tillbaka. Och herrarne slå ihop klackarne och bocka sig. De hyggligaste tala icke illa om fru X. och hennes ”tillställning” förrän de kommit ut ur huset men de andra genera sig icke att börja prata redan i tamburen. Lyckligtvis hör fru X. dem icke. Så godt är det! Snörlifvet har pinat henne hela aftonen; nu löses det upp. Gråtande dignar hon ned på en soffa och bedyrar ”att aldrig, aldrig mer skall jag hålla ett kalas”.
Fjorton dagar derefter har hon ett igen, och fullt hus är det då med.
