Trettiosjunde aktiviteten med Friluftsfrämjandet — tidig morgonvandring till Översjön.
Vi var bara sju, inklusive två ledare. Vill inte alla skåda lunkande hästar och morgonpigga rävar, passera vallmo, blåklint och prästkragar, höra göken gala, småprata med friluftsfrämjare och äta sin frukostmacka med sjöutsikt vid åttarycket? Ta chansen när den bjuds, säger jag bara!
Naturkartan är en jättebra app, eller själva kartan är i alla fall bra, så det finns inget annat att skylla på än handhavande. Bara för att en vandringsled kallas vandringsled behöver den inte leda en längs stigar i naturskön miljö, den kan gå genom bostadsområden, längs tungt trafikerade vägar, intill grustag, lite vad som helst – och det framgår i kartvyn och borde inte komma som en överraskning. Mitt förslag att med Naturkartans hjälp vandra från Tyresö centrum till Bagarmossen längs leden som kallas ”Nacka pilgrim” borde alltså ha varit uppenbart dåligt redan från början, men man är väl inte sämre människa än att man kan ändra sig. När AE och jag tröttnade på trafiken och de märkligt bebyggda utkantsområdena ändrade vi kurs och gick mot Drevviken och vidare mot Flatenbadet.
Solen var fortfarande framme när vi tog fram våra mattermosar strax bortom Strandkyrkogården med Drevvikenutsikt, medan dimma bolmade över Flaten under vår andra och sista rast, på högsta delen av Flatenbadets hopptorn. Ost och kex och hembakta blåbärsmuffins.
Och det var inte bara för att se sydöstra Stockholm och lite späd vårgrönska som vi gav oss ut – vi underhåller våra vandringsmuskler inför större utmaningar i augusti.
När vi biblioteksboksinköpare med flera flyttade in här i Magasin 5 i Frihamnen för drygt två år sedan var den fria tillgången till kardemummaskorpor, smör och marmelad arbetsdagarnas bästa förmån, men den regelbundna påfyllningen har fallerat. Under en längre tid har vi bara haft de tristare fullkornsskorporna på hyllan i köket, och häromveckan såg jag att det allmänna smörpaketet hade bäst före-datum någonstans på försommaren och de stadigt tre, fyra marmeladsorterna alla tagit slut. Så jag företog expeditionen till den stora ICA-butiken en kvart bort här i hamnlandskapet – köpte Bregott, apelsinmarmelad, hallonmarmelad, körsbärsmarmelad – och en kollega gjorde i samma veva en rejäl kardemummaskorpbeställning.
Nu har jag brett mig två så kallade landstingsbakelser och det känns så bra att ordningen är återställd.
Jag älskar Bokmässan. Jag har trängts, stött på gamla kolleger, två gånger vimsat ut ur mässområdet och behövt kontrolleras för att komma in, hört panelsamtal om fri åsiktsbildning och en enkvinnasshow med finlandssvensk estradpoesi. Jag har lärt mig mer om skönlitterär översättning genom tiderna och hur bibliotek samverkar för smart medieförsörjning. Jag har slagits av skarpsinne och gäspat åt floskler. Olyckligtvis var det fullsatt, stängt och bevakat när jag äntligen letat mig fram till seminariesal R2 och 12-seminariet om bibliotek och civilsamhälle, så jag vände om, och kom att tänka på att mitt dagsschema borde ha en lunchrast. Det hade jag glömt. Jag gick ut till en parkbänk och åt upp det jag hade kvar av min tågfrukost.
Nu är jag på väg hem och har så diskret som möjligt ätit min varma tonfiskmacka från Espresso House, som inte var det mest tågvänliga valet. Men jag är sjukt nöjd över att ha kommit ihåg att gå till bistron för att visa upp mitt grå Prio-kort och få en kopp te, och nu har damerna bakom mig slutat lösa korsord tillsammans. Frid i vagnen. Fram med min koreanska roman.
Pendelbåten Freja må ha lämnat Nybrokajen några minuter sent och bänkarna ute på däck (de som samtidigt är förvaringsutrymmen för flytvästar) var ohjälpligt blöta, men med en sådan här dimmigt fridfull utsikt kan man inte klaga. Och här på kontoret i Frihamnen möttes jag av en hylla full av färdigkatalogiserade romaner, som en kollega tagit hand om medan jag tillbringade förra veckan på annat jobb. Oändligt tacksam.
Och nu hör jag ett lyckligt tjutande skall utifrån hallen. Samma kollega som katalogiserat mina böcker är kontorshunden Teodoras storfavorit. Till honom galopperar hon genom korridoren.
”Vad är det här för djur?” frågade SH oss andra i arbetsrummet på Bokhotellet, men vi var svarslösa. Och — den egentliga frågan — kan man erbjuda stans yngre meänkielitalande låntagare ett litet häfte med pixliga och, ja, höggradigt naivistiska illustrationer och kalla det barnbok? Med begränsade möjligheter till förhandsgranskning råkar vi inköpare ut för grisen i säcken ibland, på våra respektive områden. Själv bläddrade jag i en av mina beställda engelskspråkiga romaner i dag som helt oannonserat visade sig vara en storstilsbok — alltså ha extrastor text — och i SH:s fall kan det gälla obegripliga djur. Förlåt, stockholmare. Det är inte meningen.
PS Det är en kalv, med en trollkarl på.
Någon mer som har uppmärksammat att de vegetariska pizzornas goda grönsaker saknas på nästan alla andra pizzor? Är man ute efter en salamipizza med goda grönsaker finns det bara en sak att göra – beställa en vegetarisk pizza med salami.
Måltiden äger rum på Cicciotto i Sigtuna, där hela vårt nyårsfirande sällskap klämt in sig vid ett långbord.
Med vissa oundvikliga undantag har det blivit hälsokost de tre senaste veckorna, och nu är hälsoutmaningen över. Så i dag: Ungerska kakor med allmogemotiv, på arvegodsassiett jag fick från föräldrahemmet i helgen.
Har ont i halsen, tycker synd om mig själv, köper böcker till Hagsätra, Björkhagen, Kista med flera bibliotek från hemmakontoret och lyssnar på A Cool Yuletide.
Theomis 