Det här hade kunnat vara min före detta arbetsplats, om inte Gunnar Asplund tänkt om ganska rejält och gjort det arkitektoniskt världsberömda Stadsbiblioteket till en orange fyrkant med en uppstickande cylinder i mitten.
Nu tycker jag att Stadsbiblioteket blev riktigt snyggt, men många andra exempel jag, mamma och resten av den stora gruppen passerade på stadsvandringen om modernistisk arkitektur hade Stockholm mått bra av att slippa. Så många fina tankar om funktionellt boende, takterrasser med plats för grönska och sociala utrymmen i och utanför flerbostadshus – och så fula resultat. En fråga om smak, naturligtvis, men även underhållet är det sisådär med. En kloss till hus med fuktskadad fasad och rostiga balkongräcken bredvid ett sekelskiftespalats för inte mina tankar till arkitektonisk briljans.
Ibland vänder man sista sidan i en bok med ett ”jaha”. Vi ses på Place de la Sorbonne gick fort att läsa, den är skriven av och om (och för?) en ung människa, miljöerna är genomparisiska. Jag ogillar den inte, men den har inte förändrat mitt liv. Men jag är mycket öppen för att bli emotsagd i mitt omdöme.
Theomis 