Gårdagens ”musikfyrverkeri”, arrangerat av Stockholms stad, var en imponerande show, synkroniserat, smakfullt, både måttligt och bombastiskt på samma gång. Om det stämmer att det var en fyrverkerivariant som kräver mindre pyroteknik än andra och dessutom håller lägre ljudvolym gillar jag det ännu mer. Jag fick inget intryck av att de höll något tillbaka. Folksamlingen var stor men höll sig i schack, i alla fall mer än jag hade förväntat mig. Två minus: Den ena av två poliser vid norra änden av Norrbro klättrade upp på något vid brofästet och viftade med ett sällsynt stort vapen på ett sätt som verkade väldigt onödigt. Och så fanns det så klart några enstaka dumbommar som avfyrade raketer på Gustav Adolfs torg. Men därutöver – en kort men intensiv nattlig folkfest mitt i stan.
Nyårsfestvärdinnan S, från vars hem i Farsta vi tagit tunnelbanan allihop, hade med sig tomtebloss som vi tände vid Operatrappan. Festdeltagaren M hade min mobil och tog mängder av tomteblossbilder med skiftande kvalitet. Den här är en av mina favoriter.
”Det är så lätt att glömma att vanilj är en smak”, sa L när vi kokat de två sorterna under kvällens F’n’F, en med vit choklad och vanilj och en med mörk choklad och hackade valnötter. Trots vårt extremt stora fudgearkiv vid det här laget var båda sorterna nya. Vaniljfudgen var för övrigt mycket läckrare och hade mycket trevligare konsistens än industriellt framställd fudge med samma smak.
Theomis 