Precis det vanliga – gudstjänst, jättelång promenad, jättelånga samtal, mat och fika, bildvisning från våra respektive senaste resor. Ett beprövat recept.
Etikettarkiv: Vänner
DCCXXIII Tystnad, tagning
Har just lämnat ett litet filmteam på Östermalms bibliotek. Mina vänner Anna och Christian och deras medarbetare har parkerat sig och sin utrustning bland gravidböckerna, som tydligen spelar en viss roll i TV-serietrailern de spelar in. En skådespelerska ska plocka på sig en hög och gå och låna dem.
Hoppas de sköter sig.
(Anna – gick det bra?)
DCCXV Saltskog
DCC ”Årets utställning” på Beckmans


Avgångsstudenternas utställning på Beckmans designhögskola heter kort och gott ”Årets utställning”. Där redovisas allt från objekt av typen ”fosterställningsgungstol som utmanar maskuliniteten” (enligt upphovsmannen själv, som gärna beskrev sin skapelse) till den till konst upphöjda processen att byta efternamn (från Andersson till Felix, och ja, han som ville göra bytet hette även Felix i förnamn). På övervåningen fanns modeavdelningen. Jag fastnade för en fiskbensmönstrad kappa med gott om bicepsutrymme.
Mitt sällskap utgjordes av Johan, som kollar in en lampa strömförsörjd av en upphissad vikt som sakta släpps ner mot golvet, och Åsa, som poserar vid fiskbenskappan.
Utställningen pågår fram till på måndag, 28 maj. Gör inte som jag, som kom på mig själv med att högt lufta mina negativa omdömen om somliga verk. (”Äh, det där lät pretentiöst”, fnyste jag efter att ha läst i en beskrivande text att konstnären ”utforskat det undermedvetna”, och på något sätt med hjälp av olika personer som låtit sig hypnotiseras designat lampor i glas. Konstnären, förstod jag sekunden efteråt, var förmodligen killen som satt på en stol strax bakom oss när vi stod och tittade på lamporna.)
DCLXXV Återassimilering 2: Jazzbrunch



Andra steget för att komma i mina vanliga gängor var att tillbringa tid med vänner i gamla bekanta miljöer. Under söndagseftermiddagen jazzbrunchade jag, Jenny H, Sofia och Kristina på Mosebacke, en sen födelsedagspresent till Jenny. Ett par bord bort satt ett sällskap bestående av enbart män, i lite varierande åldrar. Vi försökte gissa hur de kände varandra. Var de kolleger? Bodde de i Stockholm eller var det här sista dagen på en tjänsteresa? Eller utövade de någon sport tillsammans? Eller – vilket Sofia trodde – var de båtägare som alla tillhörde samma båtförening? Kristina gick till slut bort och frågade och de hakade villigt på: ”Om vi var en båtförening, vem av oss skulle vara ordförande?”
Men ingen av våra gissningar var korrekt – det var en svensexa. När man sedan passerade dem på väg till dessertbordet fick man räkna med blickar och leenden.
Glass på Nytorget på det.


DCLXXIV Återassimilering 1: Gudstjänst i Korskyrkan

Efter 17 dagar på tågluff har jag nu varit hemma en vecka. Återassimileringen till stockholmsvardag har skett genom olika faser, där den första var att gå upp på söndagsmorgonen, efter att ha kommit hem på lördagskvällen, och gå på gudstjänst.
Det var första besöket i Korskyrkan efter tre veckors uppehåll, och det gjorde gott att höra pastor Andrew predika med sin vanliga glöd, ta nattvarden och efter gudstjänstens slut prata med föräldrarna och vännerna, som alla tycktes ha koll på att jag varit ute och tågluffat oavsett om jag berättat det eller ej, förmodligen på grund av mina täta Facebook-uppdateringar. Månadens lunch för hemlösa hade ägt rum dagen innan – om jag skulle göra en lista på allt roligt och viktigt som jag missat under resan skulle den bli lång och förfärande – och jag fick berättat för mig om en ovanligt lugn och städad lunchservering, där det till och med blev mycket mat över.
Korskyrkan tycks ha klarat sig bra utan mig i tre veckor. Men det blev tydligt när jag kom in i lokalen att jag själv har saknat Korskyrkan, eller över huvud taget ett sammanhang där man upphöjer Gud tillsammans, mer än jag trott.
CDLXII Ostfondue
Vi fortsätter att umgås med Jennys gamla kolleger i Zürich, i kväll över en stor panna ostfondue. Deras gemensamma nämnare var forskningsarbete på ett labb, där vissa är kvar medan andra slutat, och konversationen var inte helt enkel att hänga med i för en utomstående svensk bibliotekarie, men stämningen var på topp.
CDLXI Curry
DCXLVII Ofrivillig sorti
Födelsedagsfesten i Årsta hade redan pågått i tre timmar, eller kanske mer, och stämningen verkade ha skruvats ner och blivit avslappnad när jag dök upp efter jobbet. Till slut var vi bara ett litet gäng kvar, jag, Johan, Åsa, Freddan och födelsedagsbarnet Annika. Samtalet svängde från nostalgiskt laddade barnprogram till den löst sammanhållna kulturförening vi startat som jag hävdar ska heta ”Lyran”, trots att jag egentligen inte har någon med mig. Sedan pratade vi om vår gemensamma nämnare Korskyrkan och dess verksamheter, den nattliga kaffeserveringen på Stureplan, hemlösluncherna, vad man gör när en av de hemlösa blir bestulen på sina skor där i kyrkan och hur man håller hemgrupper och lovsångsteam igång under sommaren. Och sedan var jag tvungen att gå, fast jag inte hade lust, för vi pratade om viktiga och bra saker och jag ville vara med och inte sitta hemma och läsa om 70-talets småländska jordbruksbygd. Men nu är jag hemma. Och Korparna ska vara utläst om mindre än två späckade dygn.
Ibland gillar jag mitt jobb jättemycket, ibland inte.

DCXXXVIII Påsklunch hos Lotta

Tio vuxna och en åttamånaders runt bordet. Jag åt bland mycket annat en liten laxkanapé bara för att kunna säga att jag ätit lax i påsk. (Så långt kan jag som fiskkräsen sträcka mig, men sill – det går bara inte.)
Vit chokladmousse med mango- och passionfruktsspegel och massor av påskgodis till efterrätt.
Jag gillar traditionsmat.





