MCLXII Dagen efter nationaldagen

20130608-004421
Klämdagar är ett främmande begrepp för de flesta av oss bibliotekarier, men eftersom jag jobbar helg den här veckan har jag haft ledig fredag i dag. Och vilken fredag! Följande har glatt mig:

  • Istället för standardvalet P1-Morgon blev det P2:s Jazzradion i morse. Därigenom upptäckte jag den norska jazzsångerskan Helle Brunvoll.
  • När jag satt på pendeln mot Tullinge, tittade ut på grönskan och lyssnade på Helle Brunvoll åt jag en bit schweizisk choklad som jag hade i handväskan. Ja, jag blir glad av sötsaker, särskilt privatimporterade.
  • I Tullinge fick jag hjälp av mamma att hämta en Blocket-soffa. Den var så liten att det enda som krävdes för att den skulle gå in i bilen var fällda baksäten.
  • På väg från Tullinge sa mamma: ”Ska vi göra en kupp?” och svängde in i ett bekant bostadsområde. Vi gjorde ett spontanbesök hos moster Mia med familj, fick förmiddagsfika och klappade den ursöta hunden Oliver. Han var så glad att han viftade på hela sig.
  • Väl på Kungsholmen hjälpte en granne till med inbaxningen av soffan i minihissen.
  • Jag och mamma firade den lyckade soffhämtningen med varsin bägare från Kungsholmens glassfabrik. Mamma valde svartvinbärssorbet och kardemummaglass, jag svartvinbärssorbet och favoritsorbeten med lime och mynta. ”Å, vad det där såg gott ut!” sa en polis bakom oss när vi passerade tingsrättens säkerhetssal på Bergsgatan på väg mot Kronobergsparken.
  • När jag så fått min dos av sol, umgänge, fika, glass och parkliv kunde jag med gott samvete stänga in mig och se Woody Allens 20-talskomedi Bullets over Broadway.
  • Under kvällen har ett stort steg blivit taget mot sommarfärdig balkong. Själva planteringsarbetet tycker jag inte är störtkul, men händerna kan jobba på av sig själva om öronen hålls intresserade av Lundströms bokradio och Medierna.
  • Ett pling i mobilen – Marie i Köpenhamn berättade för mig och Lena att hon varit och ätit på Wagamama på Tivoli och kom att tänka på oss, eftersom vi tre gärna äter där när jag och Lena är på Köpenhamnsbesök. Vi chattade en bra stund alla tre, på skandinaviska, medan jag satt på min hyfsat organiserade balkong i skymningen och drack varm choklad med grädde som stått något för länge i kylen och börjat smaka ost, men jag ville väldigt gärna ha grädde.
  • Efteråt gick jag till ICA med shoppingkassen från Whole Foods Market (som Jenny köpte åt mig i New York och som det ofelbart blir roligare att handla med) och köpte några grejer som är bra att ha, som mer mjölk och färsk grädde.
  • En liten omväg hem via Norr Mälarstrand. Gott om folk på promenad vid halv elvarycket.

MCXXXVII Saltkråkan är slut

20130520-013248.jpg
Jag och Jenny F (och, i förgrunden, nallen Kjell-Bjarne) såg i kväll de allra sista Saltkråkan-filmerna. Därmed har vi sett: ”Vi på Saltkråkan”, ”Tjorven, Båtsman och Moses”, ”Tjorven och Skrållan”, ”Tjorven och Mysak” och ”Skrållan, Ruskprick och Knorrhane”. Sedan satte vi på 4:an och såg några minuter hockey tills det var ungefär sju minuter kvar av matchen, då jag gick till bussen för att hinna så långt hem som möjligt innan fansen brakade ut från Globen.

Så vad ska vi se nu? Emil i Lönneberga? Madicken? Något som vänder sig till vuxna, kanske?

MCXXXV Flytthjälp

20130517-235344.jpg
Hoppas det gick bra för Veronica med dagens flyttbestyr. Hon fiskade efter flytthjälp på veckans hemgruppssamling och jag hade tyvärr helt fullt i kalendern, men exempelvis Jonas var redo att ställa upp. På väg ner i trapphuset bevisade han sin duglighet.

MCXXII Bokcirkel med författarchatt

20130507-003122.jpg

20130507-003130.jpg
För några veckor sedan råkade jag se en Twitter-länk till ett blogginlägg på bokcirklar.se, som då gästbloggande författaren Mattias Edvardsson skrivit. Det var hans sista gästinlägg, där han skrev att om en grupp, som en bokcirkel eller en skolklass, hade läst hans debutroman Dit drömmar färdas för att dö ställde han gärna upp och var delaktig i en diskussion kring läsningen. Såvida man inte fanns i Skåne fick det ske via chatt.

Det här konceptet var för intressant för att missa. Jag kände visserligen inte till boken, men det spelade ingen roll. Anna B var den första jag frågade, hon hörde med sin syster Elin, sedan frågade jag Haralampos och Jonas – och alla svarade ja till att ingå i en bokcirkel. Vi hittade ett datum då alla kunde – vilket var i måndags – och jag hörde av mig till författaren som hakade på precis som utlovat.

Dit drömmar färdas för att dö är väldigt mycket dokumentärroman, trots förordets brasklappar om att karaktärerna är påhittade. Historien bygger på fallet Bobby, den tioåriga pojken som blev misshandlad till döds av sin mamma och styvpappa 2006, och är ett försök att hitta möjliga förklaringar till att det gick som det gick. Eftersom ett sådant här ovärdigt beteende inte bara uppstår av sig självt går författaren en generation tillbaka och beskriver hur pojkens – ”Sammys” – mormor och morfar kom till Sverige från Finland som arbetskraft på fabrik respektive varv, hur arbetslösheten slog till när tiderna förändrades, psykisk påfrestning, dövande alkohol, frustration och aggression, och Sammys mamma Liisas uppväxt i skuggan av föräldrarnas hopplöshet. Syftet är att visa att hungern efter bekräftelse har blivit så starkt koncentrerad hos Liisa att hon är beredd att göra vad som helst, till vilket pris som helst, för att få någon att bry sig om henne, även om det innebär att leva med en man som torterar henne och uppmanar henne att delta i tortyren av hennes son. Beskrivningen av tiden hos den våldsamma mannen ligger mycket nära den dokumentation som finns i rättegångshandlingarna.

Det var horribel läsning, och jag såg framför mig hur vi fem i bokcirkeln skulle sitta och sucka över världens ondska och oskyldiga barns sorgliga öden, men stämningen blev långt ifrån tung. Det var helt enkelt för trevligt bara att träffas i den här konstellationen (där jag kände alla men alla inte kände varandra). Vi samlades halv sju och hade en timme på oss att fika och prata om boken innan vi kopplade in författaren. Eller en knapp timme, vi väntade in Jonas som fått för sig att han skulle till en Anna Eriksson och gick och ringde på hos de två Eriksson som fanns i huset, men till slut hamnade han rätt.

Vi kom snabbt in i en diskussion om bokens tema, och det var omöjligt att låta bli att fokusera på sanningshalten. Hur mycket av handlingen hade författaren hittat på? Hade alla karaktärer verkliga förlagor? Hade han pratat med personerna i fråga? Hade någon av de verkliga personerna läst boken? Vi pratade också om hur det är att läsa en bok som man vet hur den slutar, i det här fallet med en total tragedi. Hur kan det ändå vara spännande, hur hålls intresset uppe?

När vi pratade sinsemellan handlade diskussionen åtminstone delvis om omdömen och upplevelser av läsningen, men när vi satte igång chatten passade vi på att ställa alla frågor som utan information från författaren skulle ha hängt i luften. På så sätt fyllde konceptet en uppenbar funktion. Det är lätt att jämföra med cirkelträffarna vi har på biblioteket, där den person i gruppen som sitter på mest information – om platsen där berättelsen utspelar sig, om ämnet, om tiden, om författaren – inte sällan får en expertroll och blir ombedd att berätta för nyfikna åhörare. Här kunde alla funderingar få fritt utlopp, vi skickade datorn mellan oss och turades om att ställa våra frågor, väntade in svar och läste det Mattias skrev högt. Med tanke på den tid det tog för oss själva och för honom att formulera samtalet i skrift hann vi dessutom ha parallella muntliga diskussioner, ofta livliga, både urspårade och gravallvarliga. Det går inte att förhålla sig känslomässigt neutral till ämnet.

Trots den extrema brutalitet vi blev inkastade i – en i gruppen orkade inte läsa ut boken – är jag väldigt glad över utfallet. Kommunikationen med författaren var bra, vi uppskattade verkligen hans feedback och han uppskattade vår, och själva gruppen blev också bra, så pass bra att vi pratar om en ny träff. Att diskutera läsning är oslagbart. Jag kan inte konstatera det ofta nog.

Anna har också bloggat om boken och om kvällen.

MCXII Valborg 2013

Långt borta ter sig nu alla de obligatoriska valborgsmomenten under studentåren i Uppsala. 2013 års valborg var knappast traditionell, men bra på många sätt. Jag och Jenny H bakade sex rulltårtor (hallon respektive drottning) i Korskyrkans kök till nästa dags Kafé i gemenskap, gick sedan bort till överfulla Riddarholmen där vi höghöjdsklättrade upp till en terrass för att faktiskt se elden, fortsatte till Stadshuset för att se elden därifrån, men den syntes inte, letade upp en öppen pizzeria och delade på en capricciosa hemma hos mig.

20130503-110823.jpg

20130503-110842.jpg

20130503-110905.jpg

bild-13

20130503-110928.jpg

20130503-110941.jpg

20130503-110953.jpg

MLXXXVIII Ett besök på Vurma

20130419-125204.jpg
Ett ruggväderstips – på Vurma (åtminstone den på Birger Jarlsgatan) finns ”Vurma-drinken”, varm äppeljuice smaksatt med diverse kryddor (med eller utan alkohol, men som vanligt finns ingen anledning att välja med). Kostar en slant, men så är den också generöst tillredd med en hel kanelstång och andra goda grejer.

Det blev Vurma-lunch i går med gamla förlagskompisen Emma, som dragit igång en kurs i kreativt skrivande i Tullinge och hade mycket att berätta om den. De har samarbetat med det lokala biblioteket, men idén att förlägga själva kursen där föll. Kursen kostar pengar (vilket är helt rätt) och det fungerar inte ihop med bibliotekets gratispolicy (vilket också är rätt). Men vi bibliotekarier tycker att sådana här initiativ är förträffliga. En skrivintresserad privatperson som vill träffa likasinnade engagerar en författare och startar en kurs. En trivsam, blandad grupp hade de blivit också. Bra på många sätt.

MLXI Kattklappning på Ekerö

20130327-124336.jpg

20130327-124409.jpg
Minnen från Jenny F:s och mitt besök hemma hos Tova och hennes heliga birmor Ida och Humla i lördags. Båda är gamla, i 15-årsåldern, men lika förtjusande som kattungar. Vi var inbjudna på kattklappning samt afternoon tea. Det går ju knappt att tänka sig en bättre lördagsutflykt.