Från Tyresö centrum till Flatenbadet

Naturkartan är en jättebra app, eller själva kartan är i alla fall bra, så det finns inget annat att skylla på än handhavande. Bara för att en vandringsled kallas vandringsled behöver den inte leda en längs stigar i naturskön miljö, den kan gå genom bostadsområden, längs tungt trafikerade vägar, intill grustag, lite vad som helst – och det framgår i kartvyn och borde inte komma som en överraskning. Mitt förslag att med Naturkartans hjälp vandra från Tyresö centrum till Bagarmossen längs leden som kallas ”Nacka pilgrim” borde alltså ha varit uppenbart dåligt redan från början, men man är väl inte sämre människa än att man kan ändra sig. När AE och jag tröttnade på trafiken och de märkligt bebyggda utkantsområdena ändrade vi kurs och gick mot Drevviken och vidare mot Flatenbadet.

Solen var fortfarande framme när vi tog fram våra mattermosar strax bortom Strandkyrkogården med Drevvikenutsikt, medan dimma bolmade över Flaten under vår andra och sista rast, på högsta delen av Flatenbadets hopptorn. Ost och kex och hembakta blåbärsmuffins.

Och det var inte bara för att se sydöstra Stockholm och lite späd vårgrönska som vi gav oss ut – vi underhåller våra vandringsmuskler inför större utmaningar i augusti.

Samlar steg i värmen

I dag är en bra stegdag – knappt 20 000, och detta åstadkommet före lunch! Sen lunch, vid halv två, men ändå. Och värmeböljan håller i sig. Under promenerandet lyssnade jag på förra veckans Naturmorgon samtidigt som jag försökte räkna ut hur många steg per dag jag behöver gå under andra halvan av 2020 för att nå mitt dagssnittsmål. Hjärnan höll på att överhettas fullständigt av ansträngningen.

(Så småningom kom jag fram till hur mycket jag behöver promenera i höst för att kompensera för min immobila karantäntillvaro under våren och i mitt just då helt utmattade tillstånd utgick jag ifrån att det blir omöjligt. Även nu under eftermiddagen, när livsandarna så smått har börjat återvända, misstänker jag att det här totalt sett blir ett dåligt stegår.)

En klassisk midsommar

En klassisk midsommar brukar innebära Små grodorna i duggregn, och det har ju sin charm, men ibland får man den där solvarma midsommaraftonen med familj, grönska, blomsterprakt, bad, grillning och marängtårta. Morgon med bok i solstol, solnedgång beskådad från färja. Bindning av krans, som slokade direkt i högsommarvärmen. God mat med glada barn och vuxna.

Där fick du, coronan, som sätter stopp för så mycket roligt!

Två trevliga väder i dag

Jag med mina pluviofiliska tendenser tillhör ju den minoritet som är som mest nöjd när det regnar (så länge regnet inte ställer till med praktiska problem), men att det pastelliga kvällsljuset var fint var vi nog flera som höll med om nere vid Norr Mälarstrand. Variation och kontraster är alltid bäst.

En tid för fugleæg och ljusblått nagellack

Trots att jag sällan påverkas av väder (utöver mina starka känslor för nederbörd, naturligtvis, som är det bästa jag vet) måste jag säga att dagens solsken lyfte livslusten lite extra. Whittards te nummer 7, det gröna med mango och bergamott, hade jag väntat in säsongen för – det är ett ypperligt vårte – och Anthon Bergs Fugleæg börjar dyka upp i butikerna.

Dessutom var jag helnöjd med dagens outfit, med den lite tantiga blommiga klänningen, en bortglömd kofta som kom fram vid en garderobsrensning förrförra veckan och det ljusblå nagellacket som inte är ett av mina mest använda.

"Stockholm är en snösockrad tavla i guldram"

Vintern var konstig, men våren är normal. Sol och fågelkvitter ena dagen, snöstorm andra. Storm kanske är att ta i, men det snöade när jag gick till jobbet i morse och jag kom att tänka på ”Snöstorm över Stockholm”, en fem minuter lång film från 1934 som delades i någon av de Stockholmsnostalgiska grupperna på Facebook för några veckor sedan. Är väldigt förtjust i sådan vardagsdokumentation. Klicka på bilden och dimp ner mitt i 30-talet (via Filmarkivet)!