Etikettarkiv: Sture bibliotek
MLXII En i övrigt rätt vanlig torsdag på Sture bibliotek
MLVII Påskekrim-kvällen på Sture bibliotek

Med ett enkelt koncept är det också enkelt att variera sig. När vi i veckan bjöd vi in till boktipskväll på Sture bibliotek var temat deckare, under den norskt inspirerade rubriken ”påskekrim”. Vi följde temat fullt ut, med en fin påskekrimaffisch från marknadsavdelningen i svart, vitt och rött, vi gjorde deckarbokpåsar med matchande etiketter, köpte in skumkaniner och dödskallar att bjuda på, la fram ett gigantiskt påskägg med pappersblod under och fixade temaenliga buketter till boktipsarna, med vita och röda blommor.
Det var Louise Herb från Pocketshop, Anna Liv Lidström från dagensbok.com och Tiffany Alnefelt från The English Bookshop som tipsade. Louise och Tiffany har vanan inne vid det här laget, medan det här var vårt första samarbete med dagensbok.com och Anna Liv. När jag för ett par månader sedan försökte hitta en pratglad deckarentusiast att bjuda in skrev jag en allmän förfrågan på Twitter och blev tipsad om Anna Liv i egenskap av deckarrecensent, vilket kändes klockrent för oss, och nu är kontakten tagen mellan Sture bibliotek och dagensbok.com. Det vet man aldrig vad det kan leda till framöver.
I bloggen En och annan bok hittas en förteckning över alla deckare vi tipsades om under kvällen.
DCCCLXIX Alla våra franska cirklar
Nu har vi kommit en bra bit in i vår franska höst på Sture bibliotek och Gamla stans bibliotek. Vi har en grupp på Sture som vi träffat en gång för att diskutera noveller av Maupassant och därefter för ett samtal kring Zolas Damernas paradis. Andra kvällar har vi träffat Gamla stan-gruppen och pratat om samma böcker. De här två grupperna, som alltså träffats två gånger vardera, slår vi snart ihop för seriens sista träff, som är en visning av utställningen ”Det moderna livet – franskt 1800-tal” på Nationalmuseum. Och till råga på allt började vår läsecirkelsserie kring ny fransk litteratur på Sture häromdagen. Det är en serie enligt vårt vanliga mönster, nämligen på det sättet att man anmäler sig till det eller de tillfällen man är intresserad av, så det blir ingen fast grupp.
Trots att flera av oss som är med som cirkelledare har jobbat upp en hel del erfarenhet och vana de senaste åren är det slående hur olika träffarna kan bli beroende på vilka som deltar och vad boken väckt för känslor. Gruppen som läst 1800-talsklassiker på Sture består av idel stammisar som inte bara vet vilka vi är utan också har hyfsad koll på varandra. Även om olika böcker bäddar för olika grader av diskussion har det inte behövts någon inledningsfas över temuggarna då alla är lite tystlåtna på grund av blygsel eller hänsyn.
Höstens träffar i Gamla stan har varit den nuvarande personalgruppens första läsecirkelförsök på det biblioteket, så vi hade inga självklara kandidater. När vi inledde serien kring franskt 1800-tal för Gamla stans räkning, med Maupassant-träffen, bestod gruppen av en kollega inom Östermalmsenheten och en före detta sådan, en gammal gymnasieklasskompis till mig, en av bibliotekets storlånare, en som läst om läsecirkelserien på webben och aldrig besökt biblioteket tidigare och en tjej som annars deltar i cirklar på Sture, och så var vi två ledare. Det visade sig att gymnasieklasskompisen och storlånaren var bekanta sedan innan genom sitt politiska engagemang och vi kolleger kände förstås varandra, så lite försprång fanns, och diskussionerna flöt på hyfsat med lite toppar och dalar. Vid träff två hade sjukdom och andra förhinder slagit till, så vi var bara fyra personer – de två som var bekanta sedan innan, hon som hittat serien på webben och jag. Stämningen var familjär och pratet fortsatte längre än jag räknat med, nästan så att jag försökte bryta för att jag haft en lång dag och det var dags att gå hem. Det hör inte till vanligheterna.
Och nu i veckan hade vi alltså den första träffen av tre kring fransk litteratur från 2000-talet. Det var jag och kollegan Helena som satt med en ovanligt stor och brokig grupp och försökte diskutera Valérie Mréjens Tre berättelser; tre män. Vi uppnådde våra två viktiga marknadsföringsmål med cirklarna, vilka är att locka minst lika många intresserade personer som antal platser och att nå personer som inte brukar gå på läsecirklar, eller över huvud taget på bibliotek, och som valt att komma till exempel för att själva boken eller temat för kvällen intresserar dem. På grund av trycket valde vi att ha en extra stor grupp – tio personer inklusive oss ledare, istället för vår vanliga gräns på åtta – och vi hade bland annat med en kille som aldrig deltagit i någon läsecirkel alls tidigare och en kvinna som var lärare i svenska och franska. Helt enligt våra önskemål, alltså, men på grund av att vi träffat så rätt blev utmaningen desto större att få igång ett givande samtal. Alla var på olika nivåer, de flesta var främlingar för varandra och storleken på gruppen var precis vid den kritiska gräns där ovana deltagare blir hämmade och undviker att ta ordet.
Men Tre berättelser; tre män var definitivt värd en del stötande och blötande och jag och Helena gjorde vårt bästa för att dra igång det. Boken består av tre noveller, varav framför allt två är skrivna på ett mycket korthugget sätt, där styckena utgörs av enstaka meningar, och de handlar i tur och ordning om berättarjagets morfar, hennes pojkvän under ett några månader långt förhållande och slutligen hennes pappa. Jaget heter Valérie Mréjen. Vi ställde frågor om stilen och språket, om skillnader mellan novellerna, om den framväxande bilden av familjeförhållandena, om eventuell sanningshalt. En av deltagarna hade inte lyckats uppbåda något som helst engagemang under läsningen, medan Helena stormälskade boken. Övriga verkade luta åt mer eller mindre positiva omdömen. Jag gillade den också, den ger stort utbyte för liten läsinsats.
Nu har jag sannolikt två tillfällen kvar att vara läsecirkelledare i höst. Det värsta och bästa med att ha det som arbetsuppgift är läsandet som aldrig tar slut.
DCCCLXII Elin i guldhörnan
Det finns mycket att säga om Stora läsardagen på Sture bibliotek – fem timmar boktips, mingel och musik – men jag nöjer mig med det här 15 sekunder långa klippet där Elin Jonsson spelar och sjunger under första minglet. Vi flyttade runt lite möbler och placerade henne i guldhörnan.
DCCCLXI I morgon: Stora läsardagen
I morgon är det dags för Sturebibblans största evenemang hittills (och då har vi ändå slagit på stort många gånger sedan starten 2009). Under Stora läsardagen kommer elva förlag att prata om sin utgivning, det blir livemusik, bokmingel och förfriskningar, 13.00-18.00.
I eftermiddag satte jag ihop dagens PowerPoint-presentation som inbegriper samtliga förlags egna presentationer. Och då slog det mig – först ut av alla förlag är Tranan, som gett ut Mo Yan, och den första av deras bilder föreställer Mo Yans senaste bok och en kommentar om att han är en möjlig Nobelprisvinnare. Det blir en stark start. För att försäkra mig om att de inte glömt arrangemanget på Sture bibliotek i sin stora segeryra mailade jag under dagen. De kommer. Det gläder oss.

Välkomna, allihop! Detaljerat program finns på Stora läsardagens webbplats.
DCCXI Lilla Bokstockholm 1: Översättarprogram på Sturebibblan
Under två dagar förra veckan upplevde jag en märklig händelsekedja i det lilla litterära Stockholm, och förloppet börjar med Sture biblioteks kvällsprogram om översättning.
Inbjudna var översättarna Magdalena Sørensen och Olov Hyllienmark och de intervjuades av Lena Hammargren, som har många hattar – hon jobbar på Översättarcentrum, är själv översättare och driver tillsammans med en kompanjon förlaget Novellix.
Samtalet handlade bland annat om yrkets många utmaningar – kluriga ord, kulturskillnader mellan Sverige och bokens ursprungsland, misstag i originaltexten, översättarens magkänsla kontra redaktörens önskemål – och så småningom började åhörarna lägga sig i. Det var en liten men högst intresserad skara som samlats på biblioteket den här kvällen och det mest frekvent förekommande yrket i församlingen var, just det, översättare. För oss icke-översättare var det en riktigt bra bonus att få höra initierade kommentarer från personer som verkligen visste vad de pratade om. När frågan kom upp om hur man angriper texten, till exempel, fick vi därför höra ett flertal svar. Ska man göra helt rätt från början eller skriva ett utkast som gås igenom och görs om flera gånger? Den modell som överraskade mig mest var att översättningen görs parallellt med läsningen av boken, för har man läst boken innan man börjar är det ”tråkigt att veta hur den slutar”.

Samtalet pågår.

Blomsterpassagen under biblioteket hade gjort extrafina buketter.

Magdalena och Olov.

Ja, de hade bestämt innan att det var blommigt som gällde.
Det blev ett långt och underhållande eftersnack översättarna och bibliotekspersonalen emellan, och innan vi gick hem fick biblioteket förhandsexemplar av de kommande Novellix-novellerna av Lena. Jag ville läsa en av dem på en gång och valde att ta med Arne Dahls Migrän hem.
Så här långt inga konstigheter. Trevliga kvällsprogram på Sturebibblan har vi oavbrutet och Novellix är en av våra högt uppskattade samarbetspartner. Fortsättning följer.
DCCVI Presenting: Kollegan Nikes gula strumpbyxor

DCCIV Stures sommarsalonger
Nu är alla datum spikade och föremål för salongerna är de fyra klassikernoveller som Novellix gett ut (men som man lika gärna kan läsa i författarnas respektive novellsamlingar, givetvis). Bara att anmäla sig! Det brukar bli dundertrevligt, oavsett om vi är utomhus eller inomhus.
DCXXX Cirkel och kalas i ett

Kvällens läsecirkelbok var Siri av Lena Einhorn, ett slags dokumentärroman om August Strindbergs första hustru Siri von Essen och ett givet komplement för den som läst årets ”Stockholm läser”-bok, Strindbergs En dåres försvarstal. Medan den senare inte bara är ett försvarstal utan framför allt detaljrik smutskastning av författarens fru, som han då fortfarande var gift med, är den förra en skildring av samma äktenskap, fast ur fruns perspektiv.
Det blev en trevlig kväll, med diskussioner och spekulationer kring Augusts och Siris såpoperamässiga relation, men finast av allt var att en av cirkeldeltagarna firade sin 30-årsdag genom att tillbringa kvällen med oss på Sturebibblan och bjuda på tårta.


