Mannen på balkongen

Jag hade bara läst en av tio i sviten ”Roman om ett brott” av Maj Sjöwall och Per Wahlöö, nämligen Den vedervärdige mannen från Säffle, så det gladde mig att den som valts ut till kursen ”Stockholm i litteraturen” var en annan, Mannen på balkongen från 1967. Det är den tredje i serien och antagligen den som tydligast skildrar Stockholm, den läsare som kan Vasastan, framför allt, kan enkelt följa i förövarens och polisernas spår.

Under gårdagens distansbokcirkel med H – som återigen ställer upp som diskussionskompis kring en av mina kursböcker – pratade vi om staden, tiden, polisväsendet. Brotten är grymma, en flickmördare går lös, men trots mördaren, en brutal rånare i en biroll och allmänt fokus på samhällets förfall skvallrar många detaljer om en mer oskuldsfull tid och en stad som verkar ha vimlat av poliser. Mördaren slår till i parker och att han lyckas välja platser och tidpunkter då ingen polispatrull håller uppsikt tycks vara oerhört förvånande. I övriga sammanhang genom boken, när någon i stans vimmel behöver anmäla något otillbörligt, finns alltid en konstapel i närheten.

Vi gillade boken båda två. Stilen är torrt rapporterande, men jakten är ändå en jakt, en kamp mot klockan och irrelevanta stickspår, och genom dialoger och interaktion lär vi känna poliserna, Martin Beck, Gunvald Larsson och de andra. I utgåvan från Piratförlaget finns lite bonusmaterial i slutet, som förteckningen över poliser ovan.

Lite svamligt men engagerat är pratet mellan tre Sjöwall Wahlöö-fans i ”Podd om ett brott” – jag började lyssna på avsnittet om Mannen på balkongen för att få lite extra kött på benen när jag hade ett par kapitel kvar, men stängde av för att lyssna vidare senare när jag upptäckte att slutet avslöjas – men den som är nyfiken på de politiska aspekterna av historien och vilka starka känslor läsare kan få för respektive polis rekommenderas att lyssna. Då och då beskrivs detaljer ur handlingen en aning felaktigt, men det kan man leva med.

MMCXLVI Opodd – Operans poddcast

Screen Shot 2015-11-08 at 20.45.32 PM

Har precis upptäckt Operans podcast Opodd, som visade sig vara sällsynt välgjord. Opretentiösa poddar med improviserat snack i all ära, det finns många bra i det facket, men det var behagligt att för ovanlighetens skull höra en proffsig produktion i nivå med ett bra SR-program. När jag såg att det gjorts ett avsnitt om den skandinaviska versionen av La Bohème som har premiär 21 november lyssnade jag direkt – jag är ju störtförtjust i allt slags bonusmaterial, men kommer att missa båda La Bohème-föredragen som erbjuds på Operan, så det här var en bra kompensation.

Jag har stora förhoppningar på skildringen av de skandinaviska bohemerna istället för de parisiska, nämligen August Strindberg, Edvard Munch, Edvard Grieg, Søren Kierke­gaard och Tulla Larsen och har införskaffat premiärbiljetter – billiga platser – till mig och Jenny F. Föreställningen livesänds för övrigt i P2.