Etikettarkiv: Korskyrkan

MMCX En onsdagskvällstimme

Under det pågående ”äppelkakeuppropet”, då vi samlar in hembakta äppelkakor till lördagens lunch för hemlösa, var en av inlämningstiderna timmen mellan sex och sju i kväll och jag hade i uppdrag att finnas på plats i Korskyrkan. Jag antog att det skulle bli en mycket långsam timme och att det inte skulle komma mer än möjligen en äppelkakelämnare. Det kom ingen alls, men den där lugna timmen – då jag skulle få en Stephen King-novell läst till min kurs i populärlitteratur, hade jag tänkt – den kunde jag glömma. Genom den mindre av Korskyrkans två entréer mot Birger Jarlsgatan, där jag satt på pass, passerade nämligen en strid ström människor. När jag kom dit satt redan en tjej där och höll vakt och det visade sig att hon var med i Mission for Nations, en etiopisk församling, vad jag förstått, som de senaste fem åren haft gudstjänster i en skolas lokaler, men från och med i dag träffas i Korskyrkan. Dess församlingsmedlemmar – vuxna och barn – ramlade in pö och pö under hela timmen. ”Har ni samling halv sju?” frågade jag tjejen, medan hon satt kvar. ”Nej, halv fem, de är sena”, sa hon och suckade lite skämtsamt.

Sedan var det knyppeldamerna som hade träff, och mest folk drog gospelkörövningen. Flera av sångarna kommer tidigt och sitter och äter eller fikar ett tag, och sedan märktes det tydligt upp till entrén när de satte igång i kyrksalen, med diverse knasiga uppsjungningsövningar som övergick i repetition av Gläns över sjö och strand.

Just när timmen var slut kom en för mig främmande tjej med flera kassar fulla av tacoingredienser till fredagskvällens tacos-och-bön-samling. Jag hjälpte henne bära maten till köket, dit jag ändå var på väg för att plocka ut ett antal redan inlämnade äppelkakor som skulle byta frys. Nu står alla samlade på ett ställe, bakade i olika kök runtom i Stockholm av snälla människor som ställer upp, allt ifrån församlingsmedlemmar till personer som inte har någon koppling till Korskyrkan alls, men har sett Facebook-eventet via en vän eller vän till en vän.

MMLXXXIV Äppelkakeuppropet

Screen Shot 2015-09-15 at 0.48.21 AM

Vill du göra en insats för Stockholms hemlösa? Precis som i våras satsar vi i höst på att få ihop hembakta efterrättskakor, den här gången äppelkakor, till Korskyrkans luncher för hemlösa. Utan att förringa insatsen – ingredienser ska införskaffas, kakan bakas och levereras – måste man ändå säga att ändamålet är större än det arbete som krävs. Efterrätten är det lilla extra, inte det som håller kroppen vid liv, utan en bonus, bara för att det är gott. Det unnar de flesta av oss ofta, då kan vi också unna 250 extra utsatta stockholmare hembakt äppelkaka. Var med och baka – se Facebook-evenemanget!

MMLXX Vi laddar för luncher för hemlösa

Nu har hemlöslunchtåget lämnat perrongen och kommer att susa fram resten av terminen i varierande hastighet. Nu i början går det fort. Den här hemlöslunchfokuserade söndagen började med att mötesledaren Matilda intervjuade Oscar, med i hemlöslunchteamet, under Korskyrkans gudstjänst om hur det brukar vara på luncherna. ”Efter sin första lunch känner man sig euforisk”, sa han, bland många andra bra grejer.

Redan före gudstjänsten hade jag varit och handlat ingredienser till pastasallad för omkring 20 personer …

… och efter gudstjänsten var det volontärlunch hemma hos Göran och Lilian i Örby, som upptakt för oss som i skiftande grad och längd engagerat oss i hemlösluncherna. Jag fick frågan två gånger under eftermiddagen: ”Blir det någon hemlöslunchinformation, eller ska vi bara ha trevligt?” Jenny H höll ett litet snack på ett par minuter, om höstens viktigaste datum och aktiviteter, men vi var faktiskt där för att ha trevligt. Och det hade vi. Värdarna Göran och Lilian, Jonatan och Mikaela, som lapar sol här på bilden, och jag satt och åt vid ett trädgårdsbord utomhus och Lilian konstaterade hur mycket resten av gänget sorlade uppe på verandan. Folk verkar ha trivts. Skönt. Man vet verkligen aldrig hur det blir när man planerar något sådant här och inte har en aning om vilka eller hur många som kommer. De flesta av oss hörde hemma i Korskyrkan, men inte alla. Nästa gång får vi hoppas på en ännu större blandning.

Det blir tre hemlösluncher i Korskyrkan under hösten. Kom och var med!

MCMLXVIII Ny input och utmanade sanningar

Korskyrkan står i begrepp att välkomna en ny föreståndare efter sommaren – om allt går vägen fattas beslutet på söndag – och redan före sommaren slutar Roger och Judith Korsgren (ja, vi har även haft en pastor Henrik Korslind). Korsgrens ska tillbaka med sina tre barn till Paraguay, där de arbetar som missionärer. En av de många saker jag tar med mig efter deras Sverigeår är konstaterandet att vår församling har så stora resurser, något vi gärna säger att vi saknar, i synnerhet om vi börjar jämföra oss med andra kyrkor där det finns en stor grupp anställda, men vi kunde istället jämföra oss med förutsättningarna i Paraguay. Roger har för övrigt skrivit ett antal inlägg i Pionjärbloggen, Evangeliska frikyrkans blogg om församlingsplantering, alla med följande presenterande ingress: ”Roger Korsgren reflekterar över den ovana erfarenheten att under hemmaåret i Sverige vara pastor i en stor innerstadsförsamling efter åren som pionjär missionär i Paraguay och tidigare i Stockholmsförort.” Läsvärt.

Eftersom Judith jobbat mest med små och halvstora och Roger predikat för oss äldsta av Guds barn är det hans undervisning, inspiration, ögonöppnare och frustration jag tagit till mig, frustration över viss tröghet och passivitet hos församlingen. Inte så kul att höra, tänker ni? Jo! Suveränt! Det är så onödigt att sitta och vara troende i teorin när man istället kan praktisera. Det blir mycket roligare då.

I söndags predikade Roger om att be om helande, något som förekommer i varierande former i alla kristna sammanhang i världen, och la fram tre tankemodeller varav han själv uppenbart förordade en, även om han uppmanade oss att fundera över var vi själva stod, och inte bara utifrån spekulationer, utan utifrån våra egna bibeltolkningar. Det var högintressant och utmanande och faktiskt ganska skavande. Jag höll inte med om de teologiska utgångspunkterna fullt ut, vilket var spännande att upptäcka, eftersom jag har svårt att sätta fingret på mina teologiska ställningstaganden innan jag stöter på sådant som inte stämmer överens med dem. Därför utnyttjade jag kvällens hemgruppssamling (där vi var två personer, jag och Karolina) till att bre ut mig om mina reservationer och alternativa förhållningssätt och fick klok respons. Det handlade om vad som är förutbestämt här i världen och inte och Guds allmakt i förhållande till människors fria vilja. De stora frågorna, bland de största som finns. Predikan finns att höra här.

MCMXXXVI Kyrksöndag

1. Gudstjänst. På dagens gudstjänst i Korskyrkan var jag ombedd att berätta om luncherna för hemlösa, som nu är över för säsongen och återkommer i höst. I jobbet står jag oavbrutet framför små och stora grupper och pratar om det ena och det andra och tycker att det är riktigt trivsamt i rampljuset, men av någon anledning är jag inte alls avslappnad och högst motvillig när det gäller att stå på min egen kyrkas estrad. Men nu hade jag blivit övertalad.

Så det blev lite återkoppling på exempelvis ”Kladdkakeuppropet”, som vi haft två gånger under våren. Det är klart att församlingen bör få reda på att det lyckades, att vi fick in tillräckligt många kladdkakor till alla 300 gäster på marslunchen och 250 på aprillunchen, och så blev de förvarnade om att vi till hösten planerar att samla in grejer igen och räknar med bidrag, både efterrättskakor och kläder.

Ovan syns Mikaela och Kristine, som på senaste lunchen tog hand om salladen. Det var mamma som föreslog, när jag bad henne om lite nya hemlöslunchidéer, att den klassiska grönsalladen med tomat och gurka kunde bytas ut mot vitkålssallad med apelsin. Vitkål är billigt och apelsiner i säsong, det blir massor av fibrer och vitaminer och är lite annorlunda. Första gången den serverades var på marslunchen och på aprillunchen blev det repris. Den kan bli ett återkommande inslag.

2. Kyrkkaffe. Det pratades runt kyrkkaffebordet där jag satt om traditionen gökotta. För åtminstone somliga av oss frikyrkliga förknippas gökotta med tidig morgonandakt utomhus på Kristi himmelsfärdsdagen. Men varför det, hur kommer göken in i själva Kristi himmelsfärdsandakten? Ingen visste. Jag kollar Wikipedia, tänkte jag, och läste upp vad som stod. Den korta texten på uppslagsordet ”Gökotta” avslutas med de ogrammatiska och inte alls upplysande meningarna: ”Kyrkorna brukar på många delar av landet att ordna gudstjänster utomhus på Kristi himmelfärdsdagens morgon. För att få höra göken.”

Bäst under fikat var när en tonårskille började sjunga ”Ja må hon leva”, varpå de andra vid hans bord hakade på och innan sången var slut hade det spridit sig till en stor del av lokalen. ”Ett fyrfaldigt leve för min syster Kate”, sa han sedan, ”som fyller – vad fyller du? – femton! Hipp hipp!” ”Hurra hurra hurra hurra!” dånade församlingen.

3. Middag med bekanta. Förra söndagen samordnade Korskyrkan middagsbjudningar hos församlingsmedlemmar, i lära-känna-syfte, och i dag kom en eftersläntarinbjudan från Gunnel och Göran, som bjöd in Olov, Johanna, deras treåring Benjamin, Simone och mig. Det blev precis som förra veckan – ingen av dem var obekant för mig, men det är inte heller några jag direkt umgås med. Mest har jag nog att göra med Simone, som också är engagerad i luncherna för hemlösa. Kyckling och ris och både marängsviss och äppelkaka till efterrätt. Trevligt nog blev det inte alls mycket av standardsnacket – ”och vad är det du jobbar med?” – men Göran är före detta pilot, vilket märktes i inredningen.

MCMXXIX En hemlöslunchtermin har gått, snart kommer en till

Ibland måste vi uppmuntra oss själva och varandra. Tack Jenny! Du är awesome du med!

Vi hade alltså hemlöslunchmöte i kväll hemma hos Jenny, ett skönt gäng som pratade om hur roligt, trivsamt, stökigt, fridfullt, frustrerande och överraskande det kan vara på luncherna i Korskyrkan. Hela känslospektrat kan man få uppleva, särskilt som ansvarig.

Det är faktiskt mycket vi är nöjda med, sådant som bara funkar bra i största allmänhet, förändringar vi gjort som fallit väl ut och saker vi nämnt i bön som blivit uppfyllda. Vi har bett om att få tillräckligt många volontärer och volontärer har kommit. Vi har bett om en större andel män bland medhjälparna, och män har anmält sig. Vi har bett om bröd, när bröd fattades, och ur det blå dök en leverans upp med överblivet bröd.

Tack vare människors generositet har vi också fått in hembakta kladdkakor och sluppit lägga pengar på efterrätt, vilket tillsammans med lite större prismedvetenhet vid matinhandling, skänkt dagsgammalt butikskaffebröd och en stor dos nåd har gjort att vi under våren legat under budgettaket med god marginal. Jag har aldrig varit med och handlat mat, men Anette berättade om att de utmärker sig en del. När de kommer till kassan på Martin Olsson och upptäcker att maten bara går på 7000 kronor kan de till kassabiträdets förvåning säga: ”Blev det så billigt, då hämtar vi lite mer sås!”

Inför mötet skrev Jenny i ett mail att vi gärna fick fundera över någon höjdpunkt från luncherna. Det är alltid en bra tankeövning, att medvetet utkristallisera vad man uppskattat istället för att svepande prata om att luncherna är bra. Höjdpunkterna är i princip alltid samtal, samvaron med gästerna. Allt från att någon uttrycker att maten smakar bra till en hjärtskärande berättelse om hur livet tett sig för en numera fysiskt och psykiskt tilltufsad person. Man kan inte alltid hjälpa, men man kan lyssna och få en större förståelse. Och ibland händer det faktiskt att vi ser hur personer som mått riktigt dåligt, och inte sällan tagit ut det på sin omgivning, plötsligt har förmågan att visa andra sidor av sig själva.

Till hösten tar vi nya tag. Härnäst i kalendern ligger en festlig volontärsammankomst som uppstart på nästa termin. Vi uppskattar dem enormt, och det måste de få veta.

MCMXXIII Söndagsmiddag på Värmdö

Jag tror det här är tredje tillfället under min tid som Korskyrkan samordnar middagsbjudningar, alltså samlar namn på församlingsmedlemmar som vill bjuda på middag och andra som vill bli bortbjudna och sätter ihop sällskap, gärna över kompisgränser, förstås, det är det som är tanken. Jag hade erbjudit mig att ta hem folk, men det var för få som ville bli bortbjudna, så jag fick lov att byta grupp. Det gjorde inget alls. Jag hamnade på Värmdö, hos Elisabeth, Anders och deras tre söner, tillsammans med Magnus, Ulla och Lena. Ingen av dem var helt obekant från början, men heller inte mina närmaste bekanta, och värdparet kände jag minst. Innan vi började äta lammgryta kikade vi ut på altanen. Den skulle rymma min lägenhet tre gånger på rad.

Chokladkaka till efterrätt på retrofat, Lars Hellstens påfåglar från Orrefors.

MDCCCLXXXIII En farbror tittar in

Den första av tre tider att lämna in hembakta kladdkakor till Korskyrkans nästa lunch för hemlösa var under gudstjänsttid i dag, och därmed satt jag och Jenny i foajén för att ta emot kakor närhelst de kunde dyka upp. Hänger man i foajén under gudstjänsten märker man att det ganska ofta kommer äldre, mer eller mindre slitna personer och tittar in, för att leta sig bort till Linnésalen och få en kopp kaffe, för att smyga in ett slag i kyrksalen eller bara för att växla några ord med den eller de som råkar befinna sig där innanför ytterdörrarna. En sådan liten farbror kom i dag. Han undrade om han glömt ett par grå vantar där, Jenny letade men hittade inga och grävde till slut fram ett par vantar ur skänklådan, där kläder till just hemlösluncherna hamnar, medan farbrorn satt bredvid mig och väntade och sa att min småprickiga klänning hade pärlhönemönster. Han blev nöjd med de svarta fingervantar han fick. Sedan ville han berätta några roliga historier. Sedan ville han veta vilken buss som gick till en adress i Bredäng. Sedan gick han. ”Hej då, pärlhönan!” sa han i dörren.

MDCCCLIX Blåbärspaj till hemlösa

IMG_1284

Tova började engagera sig i luncherna för hemlösa för några år sedan, fick med sig kollegan Anna-Karin som nu också är återkommande sedan länge. Anna-Karin har några gånger tagit med sig sin dotter som nu har tagit med sig sin pojkvän. De två sistnämnda ses här, Christoffer och Camilla, ansvariga för att hålla koll på övervåningen, inklusive utdelning av blåbärspaj. Om vilken en gäst sa: ”Den här blåbärspajen var så mäktig att hela munnen sprängdes av glädje!” Vi tog det som beröm.