MDCLXXXIX Äppeltider – eller som mamma säger: ”Gamla Katja levererar!”

IMG_7339

IMG_7338

Varför ser man med jämna mellanrum lantliga bilder på sniglar i gröngräset, smultron i snåren och stämningsfulla skogsmiljöer i den här bloggen? För att jag är så olantlig att dylika företeelser, när jag väl ägnar mig åt dem, måste basuneras ut.

I morse, till exempel, plockade jag äpplen från föräldrarnas äppelträd innan jag gick till jobbet.

IMG_7340

Och anledningen till att jag vaknade hemma hos föräldrarna var att jag skulle få en chans att umgås lite snabbt i går kväll och i morse med brorsbarnen, som varit hos sina farföräldrar några dagar, och brorsan och svägerskan, som kom hem från London runt midnatt.

Brorsonen läste gamla Bamse-tidningar från min tid som entusiastisk prenumerant …

IMG_7341

… och hade bakat äppelmuffins med sin lillasyster och farmor.

CDLXVIII Lite, lite höst kvar

En tidig morgon i Mumindalen vaknade Snusmumriken i sitt tält och kände att det var höst och uppbrott i luften.

Ett uppbrott kommer som ett språng! Med ens är allting förändrat och den som ska resa är rädd om varenda minut, han drar upp tältpinnarna och släcker glöden snabbt, innan han blir hindrad och utfrågad, han springer medan han kränger ryggsäcken på sig och är äntligen på väg, plötsligt lugn som ett vandrande träd med varje blad i fullständig vila. Tältplatsen är en tom rektangel av vitnat gräs. Och senare på morgonen vaknar vännerna och säger: Han har gett sig av, det blir höst.

Snusmumriken gick med en lugn och tassande gång, skogen slöt sig omkring honom och det började regna. Regnet föll över hans gröna hatt och hans regnrock som också var grön, det viskade och droppade överallt och skogen gömde honom i en mild och utsökt ensamhet.

 

Jag kramar det sista ur hösten genom att insupa första sidan i Tove Janssons Sent i november. Det andra uttrycker om våren eller sommaren säger jag om hösten. Vart tog den vägen? Varför går den så fort, den mest trivsamma av alla årstider? Men nu kommer ju en ny trevlig tid, och än är det två månader kvar av det halvår jag gillar bäst, augusti till januari.

Nej, det är inte någon gå-mot-strömmen-lek. Vissa gillar vår, andra gillar höst. Vi är bara lite färre.

Och visst måste man gilla texten? Snusmumriken bryter upp snabbt, innan han blir hindrad och utfrågad, han blir lugn som ett vandrande träd, det viskar och droppar i skogen.

CCCLVII Hösthösthöst!


Dagens bekännelse: Jag vältrar mig i höst! Knaprar på ett äpple (det med bladet, högst upp till höger) från en kollegas äppelträd, hade med superhöstig höstmatlåda med höstig höstsoppa som jag lagade i går kväll, en blåsig hösttisdag. Fick nyss veta att det vankas höstig renskavsgryta hos Jenny på fredag. Vågar jag även erkänna att jag gick ut på balkongen i regnet häromkvällen? På med kappa och stövlar, en lite tåligare jacka som ett tält över huvudet. Ahhhh.

CCCXLII Dammen

image

Är det bara jag, eller ser dammen utanför Stadsbiblioteket väldigt välfylld ut efter regnen? Misstänker att den hur som helst snart töms och att skateboardramperna plockas fram.

Själv är jag väldigt glad över regnet. Äntligen börjar det bli någon ordning på den här hösten.