MMCCCLXXVI Bröllopsfrukost 40 år senare

För 40 år sedan, när mamma och pappa som nygifta bodde på Grand Hotel, åt de ingen frukost innan de åkte till Arlanda för att ta ett plan till USA. Det tog de igen i dag, på 40-åriga bröllopsdagen. Jag och mormor fick den äran att vara med.

Här sitter man med slottsutsikt genom fönstren.

Mormor och mamma i soffan mittemot.

Tre av oss valde kontinental frukost. En av oss (den med kavaj) skulle vara värst och tog en ”God morgon”-frukost, med extra tillbehör. Vi åt och åt och åt.

Nu hade vi ju ansträngt oss med stilig klädsel och stack förhoppningsvis inte ut i det avseendet – möjligen kontrasterade vi emot de avslappnade hotellgäster som kom och åt frukost i jeans och T-shirt – men det gick nog inte att ta miste på att vi var den typen av entusiastiska gäster som äter på Grand Hotel ungefär vart 40:e år. Lite mer nyfikna, lite mer skrattiga. Mamma såg till att hon, mormor och jag blev insläppta i Vinterträdgården – festsalen – där hon glatt pratade om det kungliga partaj hon bevistat en gång. Pappa ville behålla pennan som han undertecknade notan med. Jag fick körsbärsmarmelad i håret. Mormor betedde sig som folk.

Och så tyckte vi att damrummet var en höjdpunkt.

Jag skulle inte ha något emot samma inredning hemma.

MMCCCLVIII Blomsterlandslördagen

Lyxig långfrukost hos föräldrarna …

… och därpå den årliga shoppingen på Blomsterlandet med mamma. Förutom att jag är beroende av skjuts behöver jag också en kombination av moraliskt stöd och expertis. Fin balkong med många växter – gärna! Köpa växter – ååå vad svårt och besvärligt. (För att inte tala om arbetet som behöver läggas ner den kommande tiden.) Men växtshoppingen på Blomsterlandet ser jag alltid fram emot, för då har jag mamma som en i alla lägen optimistisk coach, medan jag går omkring med min blomvagn och velar.

Men i slutänden är det aldrig några problem att komma till kassan med en full vagn – den här gången också med krukor och lyktor och allt möjligt – och spendera massor av pengar. I år blir det extra stort fokus på ätlig växtlighet.

MMCCCLVI Brorsdottern 4 år

I går ringde min lilla brorsdotter till mig via Facetime. Trots att hon gärna ville ringa upp hade hon inte så mycket att säga, så hon roade sig mest med att vinkla telefonen på olika sätt under ansiktet.

Jag: Vad har du gjort i dag?
Brorsdottern: Ser du mitt öga?
Jag: Jag ser ditt öga!
Mamman, samtalscoach: Berätta vad vi har läst de senaste kvällarna!
Brorsdottern: Frasse!
(Vi kommer fram till att hon menar den stora boken om Pelle Svanslös, som hon fick i 4-årspresent i lördags.)
Jag: Vad har ni läst för berättelser då? Om Pelle i skolan?
Brorsdottern: Näääääääää! Den ska vi läsa i kväll! (Duh!)

Hon är för söt.

Dokumentation från lördagens 4-årskalas:

Under grodpapperet finns Pelle Svanslös.

Jubel inför åsynen av kylskåpsmagnet med Miffy-motiv från farmor, köpt under mammas och min Hollandresa. Min svägerska fick grönt salt från Amsterdam.

Miffy-magneten.

Det är väldigt varmt. Vi hänger på altanen efter att ha ätit brorsans grillade kyckling och halloumi.

Nytt i trädgården – studsmatta.

En viss faster i bakgrunden premiärhoppar.

Svägerskans chokladbollar.

Mammas kanelbullar.

Brosdottern bredvid sin morfar.

Som om jag arrangerat dem – ”gör varsin sak”.

Det fanns olika redskap för den som ville hålla igång.

Bild skickad av svägerskan dagen efter.

MMCCCXXXIV Mina första resor

”Nu är jag på en parkeringsplats i den där lilla staden i Portugal!” eller något liknande kan pappa säga rätt som det är, vilket betyder att han har fått en plötslig minnesbild från en vistelse på avlägsen ort.

Mina föräldrars reslust har gått i arv, antingen i form av en biologiskt betingad nyfikenhet på omvärlden eller som ett resultat av tidig och frekvent exponering för främmande platser eller både och, och inte bara reslusten utan också en stark dragning till nostalgi. Minnen från resor är ett aldrig sinande samtalsämne i min familj.

Därför är det konstigt att jag inte har bättre koll på min egen resehistoria. I dag kom den här bilden i ett mail från mamma, tagen under samma resa som den här, nämligen den till Mallorca 1978. Jag har ett otal gånger fått höra att jag besökte Akropolis som väldigt liten, men jag var ändå tvungen att fråga. Jo då, min första resa utomlands gick till Aten, min andra till Mallorca. Men min tredje och fjärde och så vidare kan jag inte redogöra för. Någon av dem, kanske båda, gick förmodligen till Köpenhamn.

MMCCCXIX Frukost på Hotell August Strindberg

Hotell August Strindberg på Tegnérgatan 38 har jag passerat väldigt, väldigt många gånger och i går kväll fick jag ett plötsligt infall. Mina föräldrar hade fått ett hemmagjort presentkort på en frukost i julklapp av mig och det skulle lösas in den här lördagsmorgonen, på Söder var det tänkt, men så fick jag för mig att ville man ha ett lugnt och vilsamt ställe att tillbringa morgonen på så kunde det här lilla hotellet funka.

Det gjorde det. Det fanns en enkel liten frukostbuffé, utan varm mat, men annars med tillräckligt många alternativ, och det var ledigt vid bordet framför öppna spisen. Där satt vi och pratade en del om mammas och pappas kommande USA-resa, men mest om gamla minnen, och jag tror att det var de randiga tapeterna som väckte dem till liv. På tre ställen där vi har bott under 80- och 90-tal har vi haft samma vardagsrumstapet, ungefär som den på bilderna, fast i gräddvitt och beiget.

Möbleringen var brokig. Mest krusiduller var det vid själva buffén.

Beviset på hotellets småskalighet – den lilla, lilla äggkastrullen.

MMCCCII Gårdagens påskfirande

Jag älskar påskmat (god påskmat, alltså, inte fisk). Mamma hade som vanligt planerat en extravagant påskbuffé. Glömde vi sätta fram något? Ja. Flera saker? Ja. Fanns det ändå hur mycket mat som helst? Ja.

Syrran, mamma och jag gick på promenad …

… med syrrans nyadopterade hund Dayla, som fått flytta från Bukarest till Knivsta.

Under kvällen kom det norska påskgodiset fram. Godast var pistasjmarsipankulene från SebastienBruno i den lyxiga lilla gallerian Eger i Oslo, Karl Johans gate 23B.

MMCCXIV Superkungligt

Mamma …

… och jag …

… var i dag och såg utställningen ”The Lilian Look” på slottet. Det var sista chansen att se ett urval av prinsessan Lilians klänningar och dräkter. De här har burits på Nobelfester.

Sedan gick vi vidare och tittade på representationsvåningarna, kollade vackra kakelugnar …

… vackra tak …

… vilket det även var här i trapphuset …

… och diverse vackra ljuskällor.

I Vita havet var julen kvar.

Som grädde på det kungliga moset gick vi på musikgudstjänst i Slottskyrkan där dess vokalensamble sjöng juliga och andra sånger, varav två skrivna av prinsessan Eugénie respektive prins Gustaf. Otroligt vackert.

Utsmyckningarna i den kungliga kyrkan går inte av för hackor de heller.

MMCCVIII Ingen kan ta oss, flå oss och ha oss i en ragu

Var ytterligare en sväng till föräldrarna i kväll, där mormor också var och dit brorsans familj kom efter att ha sett Disney on Ice i Globen (att döma av deras beskrivningar skulle jag helst ha velat se framförandet av Havet är djupt ur Den lilla sjöjungfrun, med skrinnande sjöstjärnor).

Passade på att ta med chokladtomtarna som jag glömde ta fram under juldagarna och att titta en gång till i almanackan som föräldrarna fick i julklapp, med barnbarnen i fokus på de flesta bilderna. Min personliga favorit är november.