Hotell August Strindberg på Tegnérgatan 38 har jag passerat väldigt, väldigt många gånger och i går kväll fick jag ett plötsligt infall. Mina föräldrar hade fått ett hemmagjort presentkort på en frukost i julklapp av mig och det skulle lösas in den här lördagsmorgonen, på Söder var det tänkt, men så fick jag för mig att ville man ha ett lugnt och vilsamt ställe att tillbringa morgonen på så kunde det här lilla hotellet funka.

Det gjorde det. Det fanns en enkel liten frukostbuffé, utan varm mat, men annars med tillräckligt många alternativ, och det var ledigt vid bordet framför öppna spisen. Där satt vi och pratade en del om mammas och pappas kommande USA-resa, men mest om gamla minnen, och jag tror att det var de randiga tapeterna som väckte dem till liv. På tre ställen där vi har bott under 80- och 90-tal har vi haft samma vardagsrumstapet, ungefär som den på bilderna, fast i gräddvitt och beiget.

Möbleringen var brokig. Mest krusiduller var det vid själva buffén.

Beviset på hotellets småskalighet – den lilla, lilla äggkastrullen.