Snälla låntagare. Jag förstår att det finns en pedagogisk poäng med understrykningar, men att göra dem i biblioteksböcker är helt enkelt inte schyst.
Etikettarkiv: Bibliotek
CDLXXIX Italienska kulturinstitutet och vi
I morse hade jag ett kort möte med Italienska kulturinstitutets direktör Paolo Grossi på Sturebibblan. Han började med att plocka fram en hel trave publikationer som vi fick som gåva, hela deras utgivning av både böcker och tjocka tidskrifter. Förra sommaren satt jag på balkongen och läste en artikel i Svenska Dagbladet om kulturinstitutschefen som sörjde det knappa utbudet av italiensk litteratur och övrig kultur i Sverige och på svenska och bestämt sig för att göra något åt saken. Redan då hade jag funderingar på hur vi skulle kunna samarbeta, och nu har vi planer på ett italienskt gästspel på Sture bibliotek i mars.
CDLXXVIII Tre dagar, fyra program
Jo, det ser ungefär ut som i går, till och med några åhörare var desamma, men innehållet var helt annorlunda.
Och nu tar jag dem i ordning, Sturebibblans senaste program, tre dagar i rad. I söndags kom Berit Engdahl och pratade deckare, först en historisk exposé och därefter tema Stockholm. (Den stockholmsdeckare jag blev mest sugen på var Vic Sunesons Vem av de sju?, som man hör talas om i de här sammanhagen då och då, eftersom historiens mord äger rum i facksal 4 på Stadsbiblioteket.) Efter bokpresentationerna blev det frågesport om olika författare, huvudpersoner, miljöer och annat, och hur många rätt man hade kunde man hålla för sig själv, för vi alla fick pris. Berit hade nämligen med sig en stor trave nya och äldre böcker att ge bort, så det var bara att välja. Jag tog både en tunn Roberto Saviano och en gammal Agaton Sax-bok, som Berits pappa är upphovsman till.
Så i går hade vi årets julboktipskväll. Maria Bäckström från Goethe-institutet, Tiffany Alnefelt från The English Bookshop och Louise Herb från Pocketshop berättade om en rad olika nyheter och favoriter, och ett nytt inslag var att Marias pojkvän Martin medverkade som uppläsare, både i början och slutet av programmet. Väldigt effektfullt. Jag hade gjort i ordning en jullåtlista som jag drog igång i högtalarna under tiden folk kom in, vilket hade varit ett mysigt inslag om jag inte hade råkat sätta en rivig Chicago-låt på repeat utan att märka det, och den var inte ens särskilt julig. Men till efterminglet hade jag fått ordning på uppspelningen, så under glöggdrickandet och pepparkaksknaprandet och clementinskalandet hade vi Ray Charles, Diana Krall, Chet Baker och andra i bakgrunden. Folk minglade som aldrig förr, stod och pratade i olika grupperingar och bläddrade i bokpresentatörernas böcker. Bland besökarna fanns också en bibliotekarie från Arkitekturmuseets bibliotek, som vi planerar ett samarbete med i februari. Information kommer så småningom.
I kväll avslutades den här kavalkaden med två program i följd. Det första kallades på affischen ”Nobelnovell” och hölls under bibliotekets sista öppettimme. Det var de två redaktörerna för årets utgåva av Noveller för världens barn, Gun Ekroth och Christian Reimers, som pratade om boken och dess innehåll och skådespelaren Torsten Wahlund (Peter i Saltkråkan) som läste valda berättelser ur den, bland annat Tomas Tranströmers Göken. Man vet aldrig hur en uppläsning faller ut, kommer man att höra ordentligt, sitter folk obekvämt på de ryggstödslösa bänkarna, ska det bli något högljutt utrop på tunnelbanestationen, kommer folk att ränna runt i biblioteket på ett störande sätt? Men det gick väldigt bra, uppläsningarna var så proffsigt utförda att hela publiken satt andäktigt lyssnande och verkade hänga med i alla svängar.
Sist ut var läsecirkeln om Jhumpa Lahiris novellsamling Främmande jord. Jag och kollegan Carolinn ledde den och Gun och Torsten stannade kvar och var med även på cirkeln. Totalt var vi sju personer. Visserligen svävade samtalet ut ganska långt i olika riktningar, men en del diskussion blev det om bokens olika utvandrade indiska familjer som försöker uppfostra sina barn på en ny plats, framför allt i nordöstra USA. Jag hade kunnat dissekera novellerna mycket längre och mer ingående, de olika parallellerna kring arrangerade kontra självvalda äktenskap, vikten av utbildning, eventuella cementerade fördomar om vad indiska föräldrar strävar efter för sina barns del. Men så är jag också detaljläsare.
CDLXXVII Många böcker, långt mingel
Kvart i elva kunde jag äntligen gå hem efter Sturebibblans boktipskväll. Och då säger jag äntligen av trötthetsskäl och inget annat, det blev en fantastiskt trevlig kväll, om man frågar mig, med tre bokpresentatörer, en uppläsare, glögg och tilltugg och totalt omkring 30 bokentusiaster i lokalen. Bättre rapport kommer senare. Natten ska ägnas åt att förbereda en av morgondagens litterära begivenheter.
CDLXIX Fasar ut och fasar in
Nu är det precis en månad kvar av den officiella kurstiden på Delning. Jag är enormt glad och tacksam över att ha fått vara projektledare för ett nationellt projekt, med runt 30 deltagande bibliotek runtom i Sverige, kretsande kring en webbkurs i sociala medier, men nu är det snart dags att gå vidare, och jag börjar se tillbaka på de olika faser jag och projektet gått igenom. Webbplatsen strukturerades upp och hela kursen skrevs ihop (båda delarna med inspiration från fjolårets webbplats med samma syfte) i februari, den blev officiellt skarp 1 mars och bibliotekssamarbetena drogs igång i april. Sedan dess har nästan 1500 deltagare registrerat sig – hittills, många av dem nybörjare bland sociala webbtjänster.
Det kommer förmodligen att bli mer att berätta om projektets slutfas, men just nu förbereder jag mig mentalt för morgondagens möte, som markerar starten på, just precis, ett nytt projekt. Inte i den meningen att det finns projektledare och projektplan, och tyvärr inte heller några projektpengar, men mötet kommer att äga rum på Gamla stans bibliotek på Tyska stallplan 2, projektets själva högkvarter.
Från att ha haft webbnyfikna i hela landet som målgrupp kommer nu stockholmarna och stockholmsbesökarna att vara i fokus.
CDLXIV Nina Hemmingssons själsfrände Birgitta Medelius
Stadsbibliotekets Själsfrände-serie avslutades för säsongen häromkvällen. Konceptet är att en författare eller annan konstutövare som arbetar med ord bjuds in för att intervjuas om ett författarskap som han eller hon inpirerats särskilt av. Jonas Hassen Khemiri valde James Baldwin, Sissela Kyle valde Selma Lagerlöf, Anneli Jordahl valde Marianne Alopaeus – och i tisdags berättade Nina Hemmingsson om poeten Birgitta Medelius. ”Jag frågade mina litterärt intresserade – mina väldigt litterärt intresserade – vänner, men ingen av dem hade hört talas om Medelius”, sa intervjuaren Harald Hultqvist, som också konstaterat att det fanns väldigt lite information att tillgå om poeten som gav ut några få böcker på 1980-talet. Men Nina Hemmingssons mamma och Birgitta Medelius syster var vänner så böckerna fanns i hemmet, och tonåriga Nina blev alldeles tagen av dikterna, som förmedlar förhållandevis okomplicerade bilder, lätta att se framför sig, trots svåra ämnen. När Birgitta Medelius skrev dikterna led hon av cancer.
”Jag har svårt att säga vad jag inspireras av, men jag vet att jag influeras”, sa Nina Hemmingson, och när en tjej i publiken under frågestunden ville veta vilka andra författare, förutom Birgitta Medelius, hon hade kunnat välja som själsfrände, svarade hon att det inte hade kunnat bli några andra alls. Inte för att det inte finns författare hon gillar, utan just för att hon inte kan urskilja någon direkt inspirationskälla. Så när hon fick frågan om att medverka tänkte hon tacka nej, tills hon kom på att Birgitta Medelius var det självklara valet.
Jag tittar nu i bibliotekskatalogen och ser att inte alla men åtminstone några av Medelius-exemplaren är utlånade. Sannolikt har de hittills stått orörda ganska länge. Själsfrände-serien är en del av en satsning på mindre lästa böcker och författarskap (även om inte alla som blivit utvalda av de inbjudna gästerna varit bland de mindre kända). Tanken är helt rätt. Det handlar om att man uppmärksammat (och, antar jag, vill motverka) den trend som kallas ”den långa svansen”, nämligen att några få författarskap läses av jättemånga och jättemånga författarskap läses av några få. I ett diagram blir det en kurva som först har en hög topp och sedan planas ut i en lång, tunn ”svans”. Trenden gäller inte bara litteratur, utan alla möjliga områden där det dels finns listettor och dels den stora massan okända aktörer eller produkter, och försäljning via internet har gjort att man fångat upp och tjänar pengar även på svansdelen av diagrammet, i och med att smala produkter och personer med smala intressen nu kan hitta varandra. (Den som är mer bevandrad i modern sannolikhetslära får gärna rätta mig om jag beskriver fenomenet fel.)
Jag är helt övertygad om att det bland de tusentals sällan lästa böckerna i Stadsbibliotekets magasin finns mängder av bortglömda pärlor. Mitt förslag är att programmet Boktipset kommer tillbaka på TV, att det sänds varje dag och att alla böcker som presenteras är minst tjugofem år gamla.
Och i samband med det måste jag berätta historien som cirkulerade på Litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala när jag pluggade där några terminer under 90-talets andra hälft, nämligen att en grupp studenter, som hade Stefan Mählqvist (mannen i Boktipset-soffan) som lärare, inför en föreläsning hade kommit överens om att sitta i salen allihop när han kom in och ackompanjera hans entré med ”Ninna-ninna-ninna-na”. Stefan Mählqvist gick lugnt fram och började föreläsningen utan någon som helst kommentar. Han måste ha hört den några gånger för mycket.
CDLXIII Inför Berlinvåren
Jag, Maria från Goethe-institutet och bibliotekskollegan AnnCharlotte hade ett högljutt, högkreativt möte på Sturekatten i eftermiddag och planerade vårt storslagna samarbete kring Berlinlitteratur i vår. Läsecirklar, föreläsningar, samtal av olika slag, om allt från Berlinturism till skönlitterärt översättningsarbete. Vi hoppas att allt går i lås. Det kommer att bli ruskigt roligt. Reklam kommer så fort vi vet vad vi ska göra reklam för.
CDLX Läs, köp och låna poesi
Det är inte alla som vet, men den som är intresserad av poesi, vill ta reda på vad det finns för spännande nyheter på området och köpa sig en diktsamling eller två till ett bra pris bör bege sig till det smala och småhemliga rummet på Stadsbiblioteket som heter Poesibazaren – eller Bibliotekets Bokbazar för poesi, det finns en bazar för skönlitteratur på Medborgarplatsens bibliotek.
Poesibazaren är ett ”showroom”, vilket innebär att böckerna som finns där inte kan lånas, och inte heller köpas, utan bara läsas på plats, men där finns också en skärm när man kan beställa diktsamlingar från Adlibris med 10 procents rabatt.
Mittemot Poesibazaren ligger ett lika smalt rum, tyvärr utan den varma inredning som grannen har, men med många fler böcker. Det är Stadsbibliotekets ordinarie poesiutbud, varav det allra mesta går att låna hem.
Bibliotekets Bokbazar har en slumrande blogg och en mer aktiv Facebook-sida, där det kontinuerligt dyker upp information om intressanta program.
CDLII Välkomna på boktipskväll!
Vi har bjudit in tre av våra stora favoriter till Sture bibliotek – anmäl dig bums! Måndagen 5 december, kl. 19.30. (Observera att julklappen på bilden inte har med programmet att göra. Den fick jag av min mor för ett par jular sedan.)
Uppdatering: Där var det visst ett felaktigt telefonnummer, och klickar man sig fram till hemsidan finns där ytterligare ett felaktigt telefonnummer. Detta ska justeras. Rätt nummer: 08-508 30 751. Tack, Anna!
CDLI Nera
Vad bilden föreställer? Jo, det här är Nera, en glad åttamånaders valp som fick trotsa hundförbudet en liten stund när hon var med matte Rose Lagercrantz på biblioteket. Nera var snabb, svårfotad, söt och sällskaplig och yrde runt så långt kopplet räckte medan Rose lämnade över två påsar sten. Det var bara en första deposition, ännu mer sten kommer att behövas till dottern Rebeckas krubba som ska byggas upp under nästa vecka inför invigningen första advent. Rebecka kom själv upp en stund senare med en av krubbfigurerna i keramik.
Theomis 