Etikettarkiv: Bibliotek

DCCCLXXXVI Hjälper Peirene Press med marknadsföringen


I somras råkade jag läsa ett blogginlägg i en främmande bokblogg om det lilla engelska förlaget Peirene Press, som ger ut kortare skönlitterära texter – de ska ta upp till två timmar att läsa – som tidigare inte funnits översatta till engelska. Det var något för Sture bibliotek att ta in, tänkte jag. Idén, formatet och omslagen trodde jag också skulle falla kollegan AnnCharlotte i smaken, och jag sparade idén som en möjlig present från oss på Sturebibblan när AnnCharlotte nu i höst skulle få barn. Så blev det också, jag beställde nyligen ett paket på tre små böcker i en serie kallad ”Female Voice Series”, och när jag gjort beställningen fick jag ett mail från förlaget där man undrade hur jag fått reda på att de fanns. Jag mailade tillbaka och beskrev hur det låg till, och i dag hittade jag mitt mail citerat på Peirene Press Facebook-sida. Så kan det gå.

DCCCLXXV Nationalmuseums gästspel

I går inföll en mycket trevlig punkt i vårt pågående franska samarbete – intendent Veronica Hejdelind från Nationalmuseum kom till Sture bibliotek och visade konstverk och foton som gav en bild av ”det moderna livets” framväxt i 1800-talets Frankrike. Den lilla publiken, som framför allt bestod av äldre damer, hade tur som valde att komma i kväll, för det var verkligen ett fängslande föredrag. Veronica berättade om lantliga miljöer där det började bli svårt att promenera fritt omkring för att det kryllade av arbetande konstnärer och stadsmiljöer där fler och fler tekniska uppfinningar gjorde livet enklare (som elektriskt ljus) och kanske roligare (som ”cinematografen”). Publiken hummade intresserat, skrattade till, antecknade, frågade och kommenterade. Nu är man mer taggad en någonsin att se Nationalmuseums utställning ”Det moderna livet”.

Och snart kan man besöka Nationalmuseum virtuellt via Google Art Project, enligt DN-artikeln ”Google digitaliserar Nationalmuseum”, där museet verkar vara mycket positivt inställt till dokumentationen, särskilt som man snart kommer att hålla stängt i flera år för renovering.

DCCCLXXIII Zola


Kollegan Margaretha har tagit med sig sin uppsättning hundraåriga Zola-romaner hit till Östermalms bibliotek, där det pågår en liten intern Zola-revival. Efter att vi haft Damernas paradis som läsecirkelsbok på både Gamla stans och Sture bibliotek, och dessutom i samma veva upptäckt att BBC One just nu sänder TV-serien The Paradise som grundar sig på densamma, har intresset väckts på ett oväntat sätt. Jag som fram till nyligen bara läst (och visserligen störtgillat) Thérèse Raquin har nu många nya titlar på läslistan, som alla beskriver olika delar av 1800-talets franska samhälle på hög detaljnivå.

På tal om det vill jag slå ett slag för morgondagens föreläsning på Sture bibliotek om det franska 1800-talet ur konstperspektiv, då Veronica Hejdelind från Nationalmuseum besöker oss. Det börjar klockan sju. Välkomna!

DCCCLXXII Anette, praktikant


Anette Rydberg läser distansutbildningen i biblioteks- och informationsvetenskap i Uppsala och är nu inne på sin tredje av fem praktikveckor på Östermalmsenhetens fyra bibliotek. Vi som jobbar med henne tycker vid det här laget att hon varit här jämt, hon blev genast en av oss. I dag är hon med mig och kollegan Salomon på Gamla stans bibliotek och har snällt ställt upp på att besvara mina nyfikna frågor. Här följer alltså:

Intervju med praktikanten Anette.

Är det som du trodde?
Det är roligare! Det är omväxlande, och jag känner att jag behövs. Jag var rädd att jag bara skulle gå efter som en svans, men det känns bra att jag kan tillföra något. Det är inte alla praktikplatser där man får ha riktiga arbetsuppgifter. Veckorna går fort.

Vad har varit mest intressant hittills?
Aktiviteterna, som novellpromenaderna och Stora läsardagen.

Är det något du ser fram emot att göra som du inte gjort än?
Jag ska vara på Stadsbiblioteket en dag och vara med på en sagostund och besöka kundtjänsten. Jag hoppas inte jag behöver jobba i kundtjänsten, det är min skräck, jag gillar inte att prata i telefon!

Hur ser ditt drömjobb ut?
Just nu tänker jag mycket på att jobba på specialbibliotek inom något som intresserar mig, något nischat.

Hur kom det sig att du ville satsa på bibliotekarieyrket?
Det har alltid funnits där, det är något jag drömt om, så varför inte satsa på det? Jag lekte bibliotek när jag var liten, tvingade familjen att låna böcker.

Vilket är ditt favoritsignum?
Just nu: ufHuu (= böcker för små barn på mongoliska). Första veckan fick jag en fråga från en pojke, eller hans lärare, om barnböcker på mongoliska. Vi hittade en Pippi-bok.

Har du något boktips?
Brev från en bruten horisont av Calle Brunell.

Strindberg eller Shakespeare?
Strindberg.

Bob Hansson eller Emily Dickinson?
Emily Dickinson.

Vi läser eller DN Boklördag?
DN Boklördag.

Pocket eller e-bok?
Pocket.

DCCCLXI I morgon: Stora läsardagen

I morgon är det dags för Sturebibblans största evenemang hittills (och då har vi ändå slagit på stort många gånger sedan starten 2009). Under Stora läsardagen kommer elva förlag att prata om sin utgivning, det blir livemusik, bokmingel och förfriskningar, 13.00-18.00.

I eftermiddag satte jag ihop dagens PowerPoint-presentation som inbegriper samtliga förlags egna presentationer. Och då slog det mig – först ut av alla förlag är Tranan, som gett ut Mo Yan, och den första av deras bilder föreställer Mo Yans senaste bok och en kommentar om att han är en möjlig Nobelprisvinnare. Det blir en stark start. För att försäkra mig om att de inte glömt arrangemanget på Sture bibliotek i sin stora segeryra mailade jag under dagen. De kommer. Det gläder oss.


Välkomna, allihop! Detaljerat program finns på Stora läsardagens webbplats.

DCCCLIII Så underligt

När jag i går jobbade med böckerna jag beställt in, från Stadsbiblioteket framför allt, om franskt 1800-tal upptäckte jag en liten bok i den stora högen som jag inte tidigare noterat att den kommit. Det var norska Inger Hagerups barnramsebok Så underligt från 1952. Den har inte det minsta med franskt 1800-tal att göra. Jag bläddrade igenom den, tittade på texterna översatta av mästaren Lennart Hellsing och de fina, tidstypiska bilderna, utan att hitta minsta Eiffeltorn. Baskrar fanns med, faktiskt, men de satt på några kvinnliga kängurur på dansk tebjudning. Underligt var ordet.

Eftersom jag gillade både verser och bilder scannade jag av några uppslag, och först sent i går kväll, när jag tittade på dem hemma, såg jag det – illustratören heter Paul Gauguin. Det handlar nog inte om impressionist-pirimitivisten som målade landskap, damer och självporträtt och dog 1903, men det visste ju inte jag när jag hittade boken i bibliotekskatalogen.




Klicka för att se och läsa.

DCCCLII Mer och mer franskt 1800-tal

Sturebibblans franska tema nämnde jag för en tid sedan, då jag var som mest uppslukad av att söka upp, låna in och beskriva böcker som rör 1800-talets Franskrike, dess konst och litteratur.

Nu är en liten utställning påbörjad. Det är svårt att få den att se tilltalande ut, eftersom böckerna i sig är ganska slitna och omoderna, men det är just där utmaningen ligger, att få biblioteksbesökarna att se bortom den trista utsidan (apropå det förra blogginlägget, om böcker som inte lånats på 30 eller 40 år).


Här syns några liggande och några stående böcker av de hittills 20 som fått en liten lapp i sig. Snart kommer fler, och dessutom några bilder, har jag tänkt mig, av kända konstverk från tiden.

På de blå lapparna gör vi reklam för en kommande föreläsning, då intendent Veronica Hejdelind från vår samarbetspartner Nationalmuseum kommer och pratar fransk 1800-talskonst.

DCCCLI Tintin och de aldrig utlånade böckerna

Flera biblioteksrelaterade ämnen har märkts i media på senare tid. Då tänker jag inte på Bok och bibliotek i Göteborg, som ju faktiskt får en del uppmärksamhet varje år, utan mest på Tintin-debatten förra veckan och nu utställningen bestående av aldrig utlånade böcker från Stadsbiblioteket här i Stockholm.

Tintin-debatten la jag mig inte i i någon större utsträckning, förutom att vi kolleger förstås har diskuterat en del oss emellan. En följare på Twitter frågade vad jag tyckte och jag svarade.

Twittrare: vad tycker du om bortagandet och återtagandet av Tin Tin?
Jag: Att genomtänkta urval inte är detsamma som censur och att bibliotek alltid gjort urval. Enda skillnaden är att media rapporterat.
Twittrare: men är det inte skillnad på att rensa ut något man redan [har] och att avstå från att ta in?
Jag: Inte särskilt stor. TioTretton har funnits 1,5 år och har ett mycket litet och smalt bokbestånd som de jobbar aktivt med.
Twittrare: det fanns alltså ingen anledning att bli särskilt upprörd?
Jag: Det är upp till var och en. Vissa upprörs av Tintin-albumens förlegade värderingar, vissa av beslutet att ta bort dem.

Enkelt och kortfattat uttryckt – max 140 tecken åt gången – sammanfattar det min ståndpunkt. (Och så fick jag ju inget mothugg, så det var lätt att stå för den.) Sedan är debatten intressant på andra sätt, till exempel dess enorma hastighet på webben, vilka som deltog och vilka efterdebatter den lett till (hur väljer och gallrar biblioteken sina medier? är inte nutida rasism mer intressant att diskutera än den historiska i serieform?).

Det roligaste inslaget, som kom när diskussionsvågorna alldeles precis börjat sänka sig, var Elin Lucassis kommentar (klicka för att se ordentligt).


Min stöddiga attityd till Tintin-debatten (”äh, ni har ingen insikt i branschen och vet inte vad ni pratar om”) flammade upp igen i dag, även om omständigheterna var trevligare. Den har skymtat förbi på sistone, Meriç Algün Ringborgs utställning med låneböcker som aldrig lånats, och i dag smällde dn.se upp den ganska stort. Så vad har jag emot det, att vackert färgglada, gammalmodigt biblioteksbundna och bortglömda böcker ställs ut på Gunnar Asplund-designade bokhyllor? Inget alls, förutom att utställningen heter ”The library of unborrowed books” och att artikeln sa just att dessa gamla böcker aldrig lånats.

Det har de, tro mig. Jag kan inte uttala mig tvärsäkert om alla 600 volymer, förstås, men det kliar i bibliotekariefingrarna som vill börja bläddra i böckerna och se om det verkligen inte finns några gamla stämpelkort kvar i bokfickorna som talar om vilka återlämningsdatum böckerna fått på 60- eller 70-talet. Det enda man kan säga är nämligen att vårt numera datoriserade system inte har registrerat några utlån. Det avslöjar inget om cirkulationen dessförinnan.

Besserwissern i mig, hur fin jag än tycker utställningen är, kunde inte låta bli att påpeka detta förhållande i kommentarsfältet, på ett vänligt men tydligt sätt. Det gjorde jag 13.29. 14.48 uppdaterades artikeln, som numera innehåller en passage med just denna brasklapp. ”Aldrig utlånad” betyder just här ”inte utlånad på 30 eller 40 år”.

Skönt, tycker jag, särskilt som den som kommenterade strax efter mig antydde, med hänvisning till Tintin-debatten, att den inköpande bibliotekspersonalen bör motivera sina urval. För visst, böcker som ingen någonsin läst verkar ju vara dåliga köp.