MDCCCLV Spanskt studiebesök

IMG_1250

Ett studiebesök från norra Spanien skulle komma till Stadsbiblioteket. Vi visste att de var omkring 30 stycken, lärare och studenter från någon form av vuxenutbildning, att vissa engelskakunskaper skulle finnas och att de läste nordisk litteratur, t.ex. Stieg Larsson och Arto Paasilinna, i bokcirkelform.

Ewa, informatör i huset, bad bibliotekariekollegan Alice och mig att medverka under besöket, som skulle börja uppe i styrelserummet. Alice skulle tipsa om några böcker av nordiska författare och jag skulle berätta om hela Stockholms stadsbiblioteks läsecirkelverksamhet. Vad ville de veta? Vad var för internt och vad var intressant? Skulle de förstå engelskan? Skulle nivån bli för hög eller rentav för låg? Att ha bilder att berätta till är alltid bra, så jag förberedde några, men hur kul skulle det vara att se soffhörnan på Sturebibblan där vi brukar sitta och diskutera böcker eller en läsecirkelaffisch på svenska?

Den stora grupp som ramlade in i styrelserummet var lite matt efter trapporna men entusiastisk. Vissa förstod engelska, men den av lärarna som ledde gruppen agerade kontinuerligt tolk, vilket gjorde våra små föredrag ganska långa, särskilt mitt, som var rätt omfattande redan från början. De fick höra om våra läsecirklar för olika åldrar, på olika språk, inom olika genrer, om kurser i att leda läsecirklar och även Sture biblioteks ännu inte genomförda matchmakingkväll för personer som vill hitta läsecirkelvänner. De hade av någon anledning extra många frågor om den, som var svåra att besvara eftersom konceptet ännu är oprövat, åtminstone inom Stockholms stadsbibliotek. Tolken pratade ofta ganska länge på spanska, eller om det var galiciska, och jag blev snart tvungen att fråga om jag själv verkligen hade pratat så där mycket. ”I’m adding some other things!” sa hon. Vad det kan ha varit har jag ingen aning om, men åhörarna verkade intresserade.

Efter Ewas introduktion, min redogörelse för läsecirklarna (en genomgång som var lärorik även för mig som satt ihop den) och Alice boktips släpptes gruppen ner i rotundan via gallerierna. Ewa och gruppledaren hade ett sjå att vinka ner deltagarna, som aldrig ville sluta fota utsikten över den runda boksalen, sig själva och varandra.

På skolan studerades olika språk och vi fick veta att de hade tematerminer, just nu Norden. Den nordiska litteraturen lästes på kursernas respektive språk, bland annat engelska och kinesiska, och så gjordes en resa till den aktuella regionen. Jag skulle gärna skriva in mig som student hos dem.

MDCCCXXXIX Tillbaka i hattasken

IMG_1138

IMG_1155

IMG_1156

Varje gång jag går i den av korridorerna som vetter västerut på Stadsbibliotekets översta våning, formad som en kvadratisk ram, stannar jag vid fel arbetsrum, nämligen det jag satt i fram till för fyra år sedan. Nu har jag mitt skrivbord i rummet intill.

Efter fyra år är jag alltså tillbaka på det här fantastiska stället. Efter tre år har jag återigen ett eget skrivbord på jobbet. Mina dagar på Sture bibliotek har jag kvar, och de kombineras nu med dagar på Stadsbiblioteket. Mina två favoritbibliotek i världen!

MDCCCXXXVII Biblioteket är fantastiskt – för någon annan

Så här härligt uttrycker sig Stockholms stadsbiblioteks nya chef eller, som vi säger, stadsbibliotekarie Katti Hoflin i senaste numret av vår virtuella personaltidning Biblioteksnytt:

Ofta får jag frågan om jag oroar mig för bibliotekens framtid. Mitt svar är: Inte ett dugg. Detta har ofta med okunskap att göra. Tittar man närmare är biblioteken långt före många andra institutioner när det gäller att ha örat mot samtiden. Vi människor vill mötas. Vi behöver platser där jag kan ha ena handen i min globala digitala gemenskap samtidigt som jag kan samtala om lokala fenomen med andra medborgare.

Helt sant, ur vissa perspektiv. Halvsant ur andra, både beroende på stora lokala variationer (kommuner, enskilda bibliotek och, om man ska vara alldeles uppriktig, personalgruppers ambitionsnivå) och på just den där okunskapen. Den som inte vet hur bibliotek kan användas använder inte bibliotek och jag tror att icke-användandet är en stor utvecklingsstoppande faktor.

Det finns många som älskar bibliotek. Bland de mest passionerade är de som gick till biblioteket som barn, som har ljuva minnen av fullmatade bokhyllor och en snäll tant med en datumstämpel och som inte satt sin fot på ett bibliotek sedan 60-, 70-, 80-, 90-talet, när nu barndomen inträffade. Men de ryter gärna till när bibliotek hotas, eftersom biblioteken är så viktiga, bara inte för just dem, sedan länge. De som själva fått barn då? Nja, numera har de ju råd att köpa böcker. Vissa blir åter biblioteksbesökare som daglediga pensionärer, för att de är bokslukare, för att de är ensamma eller för att de är i behov av assistans när det gäller digitala frågor, allt från att skriva ut ett mail till att ladda ner en e-bok.

Den sammanlagda bilden är att biblioteken är till för vissa grupper, för att inte säga svaga grupper. De ovan nämnda, nya svenskar som behöver SFI-relaterad litteratur och för den delen studenter som hellre ockuperar bord på biblioteken än hemma i studentrummen. Om man inte faller inom någon av grupperna tycks chansen vara mycket mindre att man känner att biblioteket är till för mig.

Det är klart att bibliotekens insatser för grupperna i fråga är viktiga, vi är ålagda att prioritera dem och den service vi erbjuder hade knappast gått att få någon annanstans, åtminstone inte kostnadsfritt. Men jag tror också att biblioteken blir bättre om de får vara till för alla. Då blir det på riktigt en mötesplats, då behåller biblioteken och bibliotekspersonalen sin spets och då skulle det bli mycket mindre prat om biblioteket som en hotad institution.

Man måste naturligtvis inte nyttja bibliotekens service, men man bör känna till och känna sig som den målgrupp man faktiskt är för allt det vi erbjuder. Stora mängder skön- och facklitteratur i diverse tryckta och digitala format, läsecirklar, föreläsningar, författarträffar, konstutställningar, släktforskningsintroduktioner och språkcaféer på alla möjliga språk – du är välkommen att ta del av alltihop och behöver inte betala en krona!

Och vad mer, bibliotekskortet ger exempelvis tillgång till hundraprocentiga digitala versioner av Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, The Guardian, Le Monde och uppåt tusen andra tidningar varenda dag. I mobilen på tunnelbanan. Kostnadsfritt.

Hur ska vi få den genomsnittliga förvärvsarbetande stockholmaren mellan 25 och 55 att känna sig tilltalad av biblioteksservice? Åtminstone på mina bibliotek (och det gäller nog de flesta) har vi utomordentligt gott självförtroende när det gäller kvaliteten på utbudet av både litteratur och evenemang och våra gemensamma digitala tjänster. Det är inte där det brister. Det är vår myspysimage som ställer till det, att biblioteket är så bra för att det är konstant, den snälla tanten sitter fortfarande där, det är tryggt, charmigt, ett ställe man gick till för länge sedan och som är så bra för folk som det är lite synd om.

MDCCCXXXIII Novell i ny förpackning

IMG_1106

Det är skillnad på omslag och omslag. De påverkas av sin tid, naturligtvis, men vissa skulle jag säga är objektivt fula.

Just nu läser jag den vänstra boken, från 1985, som nyligen också kom ut som en liten papegojprydd Novellix. Novellen Ett enkelt hjärta av Gustave Flaubert har alltså funnits länge på biblioteken utbruten i en enskild tunn volym, men jag slår vad om att utlåningsstatistiken inte varit särskilt imponerande någon gång under de senaste trettio åren. Med papegojmönstret från förra året kan den ha en bättre chans.

MDCCCXXX Efter fest kommer jobb

Måndag. Mannen från mellanöstern som gav mig bröd förra veckan har varit här på Sturebibblan och hört sig för om vad jag tyckte och sa att han gärna kommer med mer. Den japanska mannen som kommer och använder datorerna har klappat mig på armen och talat om att han ”uppskattar mitt arbete”. Två av favorittanterna har haft ärenden hit, den ena ville ha boktips och verkade riktigt nöjd med de tre romaner hon gick härifrån med. Minst två förstagångsbesökare har dykt upp och gillat det de sett och en liten dam kom i sällskap med en annan liten dam för att visa henne runt. Till och med en kvinna som annars kan ställa till med lite halvstökiga situationer såg glad ut i dag.

En inte alltför chockartad start på arbetsveckan, med andra ord, efter helgens festligheter. Förutom den nämnda film- och fudge-kvällen och studentfirandet på Flippin’ Burgers var det fest hos Kära syster-systrarna – den ena fyllde år, den andra tyckte att det kändes som att hon fyllde år och var också den som stupade på heltäckningsmattan vid 21.35.

IMG_1086

Förutom god mat och allmänt mysig feststämning gladde jag mig åt sällskapet, som byttes ut runtomkring medan jag satt kvar. Pratade ISIS med Christian, musik och shopping med Elin, musik och semlor med Rikard, Karl Dyall som Othello med födelsedagsbarnet Anna (vi får uppleva rolltolkningen på Stadsteatern nästa vecka).

IMG_1085

Nä, nu är rasten slut. Ska bara gå ner till Espresso House och köpa kaffe och sedan lägga in ett par av våra kommande spännande program i kalendariet, om Lisbeth håller ställningarna i informationsdisken ett tag till.

MDCCCXVI Museitömning

2015/01/img_1047.jpg

”Jag ska bara etikettera ekbordet, som ska till Medeltiden”, sa en Stadsmuseimedarbetare som kom in i Faktarummet & Slussens bibliotek där jag satt och jobbade med bokbeståndet. Med det menade hon att ekbordet under Stadsmuseets renoveringsperiod på kanske tre år ska användas på Medeltidsmuseet.

Att ha sin arbetsplats i ett 1600-talspalats som håller på att tömmas är speciellt, och att avveckla ett bibliotek, som råkar finnas i dess lokaler, är inte helt enkelt. Jag tröstar mig med att Slussens bibliotek bara hann finnas i ett och ett halvt år till skillnad från det bibliotek jag senast var med och avvecklade, nämligen Gamla stans, som öppnade 1937 och låg på samma plats i 76 år. Jag försöker vara effektiv vid genomgången av böcker som nu ska distribueras till andra bibliotek, men ibland måste man bara bläddra lite hastigt. Hittade till exempel det här receptet på syrensorbet i Stockholms skafferi.