DFK har i kväll börjat på en ny, fyra avsnitt lång dokumentär-Netflixserie, ”Working – What We Do All Day”. Den släpptes i våras, handlar om jobb på olika nivåer i det amerikanska samhället och har Barack Obama som speakerröst och ett slags presentatör. Jag skulle gärna vilja läsa på litegrann om Obamas roll i TV-serien, om han bara anlitats för programledarskapet eller varit delaktig på andra sätt vid seriens tillkomst, men då skulle jag behöva läsa ett par av de artiklar som kommer fram vid en googling, och de tycks alla vara recensioner. Vad gäller omdöme vill jag skapa mig ett eget innan jag läser andras, så jag får fortsätta titta utan research.

Vi ser ett avsnitt i taget och har alltså just avhandlat det första, ”Service Jobs”, som tar upp några olika jobbkategorier med låg lön, låg status och låga krav på utbildning. Jobben kan innehas av unga människor som tar ett kortare påhugg, de kan bli ett livsvärv för andra och ytterligare en grupp personer kombinerar två eller tre låglönejobb för att kunna betala räkningarna. Programmet presenterar inte någon ny information på området, varken något stort avslöjande eller någon djup analys, men att följa människors vardag är ju i allmänhet givande, så behållningen för mig var framför allt de tre kvinnor som representerade varsitt serviceyrke. Tjejen som levererade mat med Uber Eats tjänade småsmulor, var för sin försörjning beroende av framkomlighet i trafiken och drog in mindre än sin beräknade inkomst om kunden valde att inte ge dricks. Den mognare kvinnan som städade på ett bättre hotell sedan 22 år slog istället fast: ”I don’t work for tips.” Hon fick en bra månadslön, hade trevliga kolleger som också var nöjda med lönen och tryggheten i sina fasta jobb och – den aspekt jag gillade mest – hon var ett gott exempel på att den som värdesätts på sin arbetsplats också gör det mesta av sin yrkesroll, även på detaljplanet. Ser hon en insulinpenna på hotellrummet och förstår att gästen har diabetes ställer hon in extra vatten. Har någon lämnat värdefulla smycken framme – vilket var fallet när filmteamet var på plats – ser hon till att hotellets ”security” placerar dem i rummets säkerhetsskåp. Men så hänger den här typen av initiativ förstås ihop med hotellets prisklass.

Två inslag provocerade mig en smula. Det ena var speakerns – Obamas – resonemang kring begreppet ”low-skilled jobs”: ”Only someone who’s never actually done the work would ever believe that.” Han räknade upp en rad utmaningar i serviceyrken som kräver alla möjliga färdigheter och jag begriper förstås syftet med att kritisera begreppet och dess laddning, men önskar alltid i de här sammanhangen att man ville byta värderingar hellre än begrepp. ”Low-skilled” är kanske ett tråkigt ordval, men inte fel i sak. Obama pratar om jobb där den anställda förvärvar sina skills under kanske en veckas introduktion, vilket inte kan sägas om jobbet som … tja, USA:s president. Oavsett om vi hittar bättre ord eller ej vore det väl fint om vi kunde slå fast att både låg- och högavlönade jobb är viktiga och att människovärdet över huvud taget inte är knutet till den status som förknippas med ens jobb. För övrigt handlade Obamas uppräkning en hel del om tuff arbetsmiljö. Med andra ord är många jobb krävande, inte på så sätt att de kräver en lång utbildning, utan fysisk styrka, hög stresstålighet, uthållighet i arbete som är högljutt, monotont, smutsigt … Innehavarna av de här jobben är naturligtvis värda all respekt.

Jag reagerade också på hur hemtjänstyrket presenterades. Den tredje personen vi följde var tjejen som introducerades i sitt nya jobb i hemtjänsten och arbetade sitt första pass. Hon fick se en introduktionsvideo och lära sig den kluriga in- och utcheckningen i en app i mobilen innan det var dags för hembesök hos en gammal dam. Det var i alla fall vad vi fick se. Jag har ingen aning om hur motsvarande introduktion ser ut i Sverige, men av de jobb som valts ut till det här avsnittet är hemtjänsten det som borde få vara mer än ”low-skilled”. Målgruppen förtjänar kompetent personal, rätt person på rätt plats. Det sorgligaste – spoiler – var att tjejen nästa gång vi mötte henne inte längre jobbade i hemtjänsten, där kontinuitet lär vara bland de viktigaste kvalitetsfaktorerna för mottagarna.

Vi tittar vidare nästa vecka.