Dagens tips: Stadsbiblioteket vid Odenplan fick för precis en vecka sedan ett café på bottenplan, direkt till höger om man kommer in genom huvudentrén. Trevligt utbud, trevlig disk. Låna en bok, drick en kopp kaffe.
CCCLXXIX Några skäl att höra Cotton Club på Berns
Tidigare har traditionen varit att dra ihop ett gäng och gå och lyssna på JB Quartet när de spelat vissa söndagskvällar på Berns, och samtidigt äta vällagad asiatisk mat i elegant miljö. Söndagsunderhållningen i höst är istället Cotton Club med Richard Häger i spetsen. De klär sig i vitt och spelar lite allt möjligt från Sinatra till Earth, Wind & Fire, den här gången med Kayo och Gladys del Pilar som gäster (och Gladys betraktar vi Korskyrkefolk som en av oss, eftersom hon är gift med vår förra ordförande Christer Bergh). Om JB Quartet är ett lättsamt gäng är de här så avslappnade att man tror att man är med på ett rep i någons källare, fast med kristallkronor och väldigt god mat.
CCCLXXVIII Hösttecken vid Kungsholms kyrka
Till och med stolpgraffitin matchar i höstgult.
CCCLXXVII Smaklöst och sorgligt
Varför har ingen av dem kläder på sig? Jag blir så trött.
CCCLXXVI Gudstjänst i Filla
Eftersom det var församlingshelg i helgen – medan jag ägnade mig åt Bokmässan och annat – var det ingen gudstjänst i Korskyrkan i söndags, så jag passade på att gå till Filla (Filadelfiakyrkan, alltså, som är Filla för oss fans). Jag prioriterar alltid Korskyrkans gudstjänster, men Filla har genom alla år funnits som en alternativ hemförsamling, den som mina föräldrar tillhörde när jag föddes och under mina första levnadsår, då vi bodde i Stockholm. Det är en väldigt stor lokal med massor av folk, så man känner sig alltid rätt anonym, om man inte råkar se några man känner, men gudstjänsterna är alltid bra, och man hälsar på minst två personer när man går in, någon av värdarna vid ingångarna och någon av värdarna i dörröppningarna till själva kyrksalen.
Temat för dagen var ”måndagsångest”, vilket innebar livsleda i största allmänhet, tomhet, meningslöshet. Före predikan sjöngs trallvänliga ”Ingen vill veta var du köpt din tröja” och Niklas Piensoho talade om hur tomhetskänslan kan drabba både troende och icke-troende, vad det kan bero på och vad man kan göra åt det. Efter predikan ställde sig en lång rad förebedjare längst fram, nedanför estraden, och det bjöds in till förbön. Kommer folk att våga gå fram så där öppet? undrade jag, van vid Korskyrkans lite mer diskreta modell med förebedjare längs lokalens sidor. Men jo då, den första kom fram redan innan Niklas Piensoho slutat prata, sedan kom en stadig ström. Nu är jag alltid blödig när det gäller förbön, av någon anledning, men den här gången fick jag verkligen skärpa mig för att inte vara totalt rödmosig vid gudstjänstens slut. Andras bön kan beröra väldigt starkt – och nu var de så många, så olika (i ålder, stil, nationalitet) och så glada. Man kan ju tappa fattningen för mindre.
När det var dags att resa sig och röra sig utåt såg jag på kroppsspråket att en gammal, rynkig och leende farbror som satt bakom mig var väldigt angelägen om att få hälsa innan jag passerat. Bara för att ta i hand, fråga om jag tillhörde församlingen och hälsa välkommen.
Den som inte brukar gå i kyrkan rekommenderas å det varmaste att testa. Välj en riktigt trevlig, som Korskyrkan eller Filla.
CCCLXXV Tapas på Sardin
Och den här får säga allt om den här kvällen. Det är mycket nu.
CCCLXXIV Cotton Club på Berns
Anna och jag. För tillfället får den här bilden säga allt om kvällen.
CCCLXXIII Salong Fiasco
Fråga mig inte varför en frisersalong väljer att heta Fiasco, men det gör den på Hälsingegatan 5 och dit gick jag i morse. Eller sprang, faktiskt, efter en ofrivillig men närapå livsnödvändig sovmorgon. Jag hann inte äta något innan jag sprang iväg, så frukost i dag blev kanelte och After Eight medan färgen verkade och jag satt och läste i en av mina bokmässeböcker. Över huvud taget var det ett väldigt behagligt frisörbesök, med masserande hårtvätt i ett vilsamt rum med fönster mot gården och ett litet akvarium och därpå en riktigt omsorgsfull klippning. Efter sju år i Stockholm letar jag fortfarande frisör – nu klipper jag mig visserligen väldigt sällan, men några olika ställen och frisörer har jag testat, och kanske är Fiasco mest lovande hittills.
Med mörkbrunt hår och lugg sprang jag vidare till nästa möte – brunch med Jenny på Hilma Sofia. Jag kan tänka mig det här programmet varje lördag.
CCCLXXII Bokmässedag
Nog för att jag gladde mig åt att få hålla två små föredrag på Bokmässan (eller mest åt att få stå med i programmet), men det var väldigt skönt när det var gjort. Det första skulle hållas på Biblioteksscenen, och inför det var jag bekymrad över att usb-minnet eller PowerPoint-formatet inte skulle funka, att jag skulle över- eller underskrida mina exakt utmätta tio minuter och att det inte skulle komma något folk. Och förstås att jag i ren nervositet skulle säga konstiga saker utan att märka något. Att hålla föredrag tycker jag annars kan vara riktigt roligt, men då vill jag helst inte ha så här många osäkra faktorer. Men allt gick bra, sa i alla fall kollegan Anna-Stina som lyssnade. Jag visade Delning – i form av skärmdumpar i PowerPoint-presentation, alltså, vågade inte lita på uppkopplingen – och pratade om hur man går kursen och hur biblioteken kan engagera sig. Två stycken kom fram och ställde frågor efteråt. Sådant är kul.
De stackars representanterna från Statistiska centralbyrån, som pratade efter mig, valde att räkna med uppkoppling. Det var ett misstag. De fick beskriva det vi skulle ha fått se, och det funkar sällan särskilt bra. Inte deras fel, så klart, utan uppkopplingslusens, skadedjuret som sitter och gnager på kablarna och rätt som det är biter rakt igenom och stoppar all trafik.
Regionbibliotekets monter var definitivt en av de stiligaste, med sina mångfärgade paneler. Här leder Nina ett läsecirkelsamtal. När de var klara var det min tur att prata igen, och den här gången hade jag en halvtimme till mitt förfogande. Planen var att visa onlinekursen online, men de där lössen hade varit framme igen och det gick inte att komma ut på nätet över huvud taget. Fram med PowerPointen igen, vilket innebar en ganska kort presentation. Kanske var det åtta personer som stod och lyssnade, vilket jag är helnöjd med vid ett oflashigt monterprogram i mässans utkant.
Bonnier och andra hade mer spektakulära montrar, men Regionbibliotekets var snyggare.
Mässans längsta kö såg jag vid Don Rosas signering av Kalle Anka-album.
Kanske var den största behållningen Nora Gomringers framförande av sin poesi, som nyligen kommit ut på svenska, men som hon läste till största delen på tyska och litegrann på engelska. Det gjorde inte så mycket att jag bara förstod en bråkdel av tyskan, uppläsningen var ett skådespel i sig. Kollegan Alice hade hört henne förr och säger att det finns en del videoklipp att se. Värt att kolla upp.
Vid halv sex var jag genommör efter åtta timmar i bokmässemarinad, men gick ändå mot serieavdelningen på mässan och tänkte höra Nina Hemmingson berätta om sin senaste bok i Kartagos monter, men visste att det samtidigt var ett program på Seriescenen. När jag såg kollegan Patrik sitta där på första bänk slog jag mig ner bredvid. Det skulle handla om finsksvensk manga med manus signerat Johanna Koljonen. Det här är min bild mot scenen, det här är Johanna Koljonens bild från scenen. Jag sitter alltså längst fram, vänd mot Patrik som hamnade utanför bild.
Under mina timmar på mässan hann jag också med ett föredrag om romernas situation i Europa, en debatt om Sveriges tågkaos, kollegerna Patrik och Lottas presentation av SM i bokberättande och några korta Biblioteksscenföredrag, om bland annat e-böcker och Chalmers biblioteksapp, förutom de program jag passerade och lyssnade på i några sekunder eller några minuter. Bästa kändisspottingen? Det står mellan Salem Al Fakir och Lars Adaktusson. Båda gläder mig.
I väskan ligger tre billiga böcker från The English Bookshops monter och en gratisbok från Goethe-institutet, Sturebibblans ständiga samarbetspartners. Dessutom har jag med mig ett stort, avlångt svart fodral med en roll-up som användes under mitt monterprogram. Ser ut som att jag reser med en överdimensionerad klarinett. Jaktgevär, föreslog en annan på mässan.
Tåget är försenat, klockan är mycket, det är mörkt och jag sov mellan halv två och fem i natt, efter att ha knåpat med PowerPoint-presentationen in i det sista. Det är sannerligen inte ofta jag önskar att tiden skulle gå fortare, men nu vill jag gärna vara framme snart. Södertälje om fem minuter, säger utroparen just nu. Avstigning sker till vänster i tågets färdriktning.
CCCLXXI Livet på Östermalmstorgs tunnelbanestation
Lång och stimmig lunchkö till Wiggo. Fiolmannen spelar klassiska hits i långsamt tempo. Pralinhuset skyltar med veckans pralin för fem kronor. Skyndande tunnelbaneresenärer springer farligt nära blomsteraffärens utsatta rosbuketter. Snart får jag min sallad med matvete och kantareller och sätter mig och äter framför datorn i arbetsrummet på stans bästa bibliotek.
Theomis 